Uppföljning av 2018 års intentioner – mars

Första kvartalet 2018 avklarat och här kommer uppföljningen av mina intentioner efter mars månad:

  • jag fortsätter att vara varsam med mig själv – det är en livsinställning jag alltid bär med mig.
  • jag lever ett mer medvetet digitalt och analogt liv – väljer vilket som passar bäst utifrån given situation. ⇒ Jag glider… i det medvetet digitala. Där slirar det. Varför?
  • digital 24-timmars-sabbat blir ett vanligt inslag i min vardag. Månatligen? Veckovis? Det ger sig, men minst två per månad. ⇒ Bokade in 3-4 och 29-30 mars som digitala sabbat-tillfällen när jag skrev februari månads uppföljnings-inlägg, något som funkade väl. Det gjorde susen. Så jag bokar redan nu in 13-14 och 20-21 april så är det gjort.
  • sovrummet är en fredad analog zon, där huserar varken dator, padda eller telefon och behöver jag en väckarklocka får jag lösa det på annat vis än med telefonen.
    ⇒ Här slirar jag inte alls. Spännande!
  • jag inte köper en endaste online-kurs som innebär att jag själv ska titta på diverse videoklipp och reflektera i min enskildhet. Det. Funkar. Inte. För. Mig. Jag har lärt mig det nu. ⇒ Denna månaden har jag inte ens lockats av något onlinekurs-erbjudande, det räknar jag som ett framsteg det med!
  • jag, trots ovanstående, ska börja om på, och fullgöra ”A year to clear what is holding you back” som införskaffades under 2017. ⇒ Nope. Inte minsta krusning på vattenytan för denna. Kanske en intention jag helt sonika ska dra ett sträck över och släppa taget om? Händer inget till nästa månad så gör jag det.
  • jag – i gott sällskap – ska på ”analog” skrivarkurs med Bob Hansson på Mundekulla⇒ Har köpt tågbiljetter och i slutet av april så bär det av. Som jag längtar!
  • Pernilla Tillander och jag ska fortsätta arbeta tillsammans – växa, lära oss, och ha fantastiskt kul under tiden – i Skurups Kommun inom ESF-projektet Inkludera & Mötas⇒ Under mars månad har vi haft två internatdagar med en grupp, träffat pedagogiska ledningsgruppen för Skurups Förskola och dessutom både haft arbets- som en rekreationsdag tillsammans.
  • jag ska läsa 26 svenska samt 26 engelska böcker, en per vecka; böcker som jag redan har i min ägo. Varje söndag blir det en bloggreflektion om veckans bok.
    ⇒ Bok nummer 5 Själv – kraften i egentid och 6 Tusen tankar om träd på svenska, samt bok nummer 5 Wealth Warrior: The personal prosperity revolution och 6 Mating in captivity: Unlocking erotic intelligence på engelska är lästa och bloggade.
  • jag utöver de 52 ”böcker jag redan äger som ska läsas” sätter årets #Goodreadsreadingchallenge för 2018 till ett hundra böcker. ⇒ 23 av 100 böcker säger Goodreads, vilket känns helt planenligt. Det intressanta är också att jag verkligen inte upplever något motstånd alls till detta, utan snarast tvärt om, det eggar mig att läsa, och läsa och läsa lite till!
  • jag låter min Upholder-tendens (Löfteshållare) få fritt spelrum, vilket märks t ex i ovanstående, som för mig inte är ett straff utan en utmaning, något som lockar, som kittlar, som pirrar inombords! ⇒ Satte som mål att plinkeplonka på gitarr minst 10 minuter varje dag i mars månad – det bidde 8 gånger. Sen kan jag skylla på internat, utbildning i Skövde, förkylning och en massa yttre omständigheter, men krasst sett så släppte jag taget om gitarren efter en dryg vecka. Så är det. Men jag tänker plinkeplonka på i alla fall! Loggandet i sig fortgår, men jag inser att boken jag skrivit dem i, inte är en bok jag öppnar dagligen, så logg-systemet har förbättringspotential! Har också hoppat på en ny utmaning, att #läsaalfabetet2018 som kombinerar två av mina största nöjen (utmaningar och läsning).
  • jag satsar på att vara ChattyMeals-värdinna och/eller gå på andras ChattyMeals åtminstone månatligen. ⇒ Varken agerat värdinna eller gäst under mars månad.
  • cykling och promenerande, likväl som den dagliga sjuan och Headspace-meditationerna, fortsätter vara mina dagliga medspelare i livet. ⇒ Jajamensan, men avsikten att jogga minst en runda per vecka föll under två veckor i mars pga förkylning. Men jag blev tillräckligt bra för att få in en runda den siste mars, vilket gav tre löprundor under den gångna månaden.
  • min ekonomiska resurshushållning går till större klarhet – på alla plan. Här har jag ett arbete att göra i att klargöra, för mig själv, vad detta faktiskt betyder så jag vet vad det faktiskt är jag strävar efter. ⇒ Satte av tid och fick det gjort. Känns riktigt bra. Ett pågående arbete är det dock, så jag fortsätter arbetet under kommande månad också.
  • min äldsta tar studenten. Gisses. Som tiden går. Det ska firas! ⇒ Skapat Facebook-event eftersom vi fick svart på vitt att tid och plats vi utgått från är spikad.
  • jag – kanske viktigast av allt! – ska njuta av livet, utforska, upptäcka, expandera, och på alla vis låta mig själv ha så roligt det bara går att ha!
    ⇒ Ja, det gör jag. och samtidigt: låter jag mig själv ha så roligt som det bara går att ha? Alltså. Nä. Jag hade nog kunnat spänna den bågen något högre. Samtidigt som jag under mars månad njutit av att både vara ledare som deltagare på två vitt skilda former av utbildning, agerat ursäkt för en födelsedagsmiddagsöverraskning och införskaffat en urtjusig tulpanbukett till en annan födelsedagsöverraskning, spelat Cashflow, i en skön blandning av glädje och sorg konstaterat att jag nu är skild för andra gången, lanserat Bokabonnemanget, uruppfört 7even last words och bra mycket annat. I stort – en riktigt bra månad, även denna!

 

Skild. Igen.

Nu sitter jag här – skild för andra gången.
Så här tänkte jag inte att det skulle bli. Men det blev så.

Sorgligt?
Jamen jo, visst är det det. Jag ville inte detta. Förrän jag faktiskt ville det. För så är det ju – ett tu tre skiftar perspektiven, en insikt dyker upp som sätter allt i ett annat ljus. Visst kan jag se det sorgliga i att livet inte blir som tänkt, samtidigt som jag inte är ledsen. Jag ångrar inget. Faktum är att jag mest känner enorm tacksamhet över att vi båda, jag och exmaken, i stort har – och har haft – förmågan att hålla såväl huvudet kallt som hjärtat varmt och välvilligt under processen från separation till fullbordad skilsmässa, med överenskommelser kring bodelning- och underhållsavtal och allt annat som kommer med på köpet, när två själar ska trassla sig ur varandras liv, på ett eller annat sätt.

Skillnaden i mitt liv är inte så stor heller ärligt talat. Jag bor kvar; älskar Hasselbacken och gläds åt att vi hittat en lösning som gör det möjligt för mig att bo kvar. Barnen bestämmer själva hur de vill ha det, var de vill bo och när (i görligaste mån). Ja, barn och barn, lillebror kan räknas som sådant, men 18-åringen tar ju alldeles strax studenten, så tiden kvar i boet för hen är begränsad av fullt naturliga skäl.

Funderar lite över vad det är som gör att det känns så lugnt inom mig. Kanske för att det har fått ta tid? Eller snarare: att jag har låtit mig själv få ta den tid jag behövt. Ta tid att känna efter, tid att gråta, sörja, landa.

Kanske för att jag låtit tankar och tillhörande känslor komma och gå? Inte grävt ner mig i varken den ena eller andra känslan, utan låtit dem komma, skölja över mig, och passera. Ibland snabbt, ibland riktigt långsamt – hela tiden trygg i min visshet att vad jag än känner i stunden så går det över. Det kommer en annan tanke, till slut. Ingen känsla är statisk. Någonsin.

Och som Pernilla brukar säga – sorgen och glädjen går hand i hand, är bästa kompisar. Sorgen när något tar slut handlar om glädje, kärlek och ömhet som flödat, om allt det som upplevts. Glädje över det som varit, som inte längre är. Tacksam för allt jag fått vara med om, över allt jag lärt mig, över allt denna relationen gett upphov till. Jag tar med mig de bästa av minnen, och ser med nyfikenhet framtiden an, samtidigt som jag har fokus på att leva och njuta av och i nuet.