Uppföljning april 2019: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

April. Gistanes alltså. Och liksom mars-uppföljningen trillar jag en bra bit in på maj innan jag får ro att stämma av. Men nu så…

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a dagligen: ✅
  • springa minst 75 löprundor: Inte en endaste löprunda under april. Denna min intention kommer jag troligen att omformulera till en spring-när-jag-känner-för-det-intention.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: Hela 6 kallbad i april och plurrar allt längre dessutom. Rekortet satte jag fjärde april då jag var i 4 minuter i 6-7-gradigt havsvatten. Ljuvlig känsla efteråt!
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan (anmäld till kurs under våren, och så social dans på det!): Kursen är slut och jag längtar till hösten och nästa kursstart. Till dess ska jag se till att social-dansa minst månadsvis.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat 7,5 mil och cyklat knappt 40 mil.

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 21/75 böcker. Bloggat om Lekfull tantre – din väg till att njuta av livet (bok 4 av 12 på svenska) och på engelska blev det The note from heaven.
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Inte prioriterat gitarrspelandet de sista veckorna i april, så jag har missat att spela gitarr sju dagar totalt under månaden.
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: ✅Och vissa av dagarna alltså… ojoj, vad Mark Nepo kan skriva!
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: 13-14 samt 18-19 april höll jag digital sabbat, och njöt av det! Under maj månad sätter jag siktet på 4-5, 17-18 och 30-31.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: Under april månad har det varit lite si och så på det här, men på sätt och vis steppade jag upp på riktigt under april månad, så jag ger mig en ✅-box trots allt.
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars. Nådde inte målet i februari och april.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Har en hög med kvitton på köksbordet att föra in från april månad, så jag ger mig inte grön bock på den. Men jag ska ta itu med det, det lovar jag! Behöver också hitta en bättre rutin så det inte blir en sådan backlog att fylla i kassaboken långt i efterskott.

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: 60 timmars tankespjärn har varit i fokus under månaden på ett närmast fanatiskt sätt och samtidigt har det varit enormt givande. Bara att fokusera på en sak på det viset har varit ögonöppnande! Jag har dessutom kört Pecha Kucha tack vare Caspian som också körde (en fantastisk) PK, har fläkt ut mig i hela min existens, haft enormt mycket funderingar på vad/hur/när/varför jag delar det jag delar, har sprängt begränsande berättelser likväl som satt luppen på ännu en berättelse som jag trodde jag var klar med. Så var inte fallet. Jag har arbetat med Pernilla, fixat fler podavsnitt med Søren, gått oerhört givande walk n talk med Sanne likväl som cocktail-firat avslutningen av Lindy Hop-B-kursen tillsammans med Dennis. Påbörjat odlingssäsongen i trädgården i sällskap med bästa Dominic, blivit bonusfarmor ännu en gång, firas nästäldsta bonusbarnbarnets födelsedag, agerat karaktärsvittne och inte minst fått tankespjärn så det står härliga till från coach Dave. Och så har jag njutit… mmm!

När liten somnat…

Barnvaktar ena bonusbarnbarnet över helgen, tillsammans med morfar. Himla roligt. Det är en glad liten en med stor humor. Härligt att vara i hens sällskap. 

Uppvisade en stor fascination över stickningen jag hade med – fångade ena stickans ände, om och om igen. Och igen.

Och när liten somnat, ja då vankas det film. Med maken. Och stickningen, så klart. Märks det att jag blivit biten av stickning igen eller? 

Gästblogg: Kit besöker en skola

Familjevännen Kit Ljung gästbloggar idag på Lucia, då vi påminns om hopp och ljusglimtar i ögat hos både liten och stor. Läs och njut:

Jag hade bett om att få besöka Mr B i hans skola. Mr B är 9 år, och den yngsta av de två barn, som jag betraktar som mina bonusbarnbarn. Han var 1,5 år första gången vi träffades.

Lagom till skollunchen infann jag mig och det visade sig att jag efter den, skulle få se barnens generalrepetition inför Luciafirandet. Mr B visade mig var jag skulle sitta, hämtade stol, förklarade hur det fungerad i matsalen och var som vanligt den ljuvliga unge, jag känner honom som. Barnens nyfikenhet på vem jag var blev tydlig redan i matkön. Alla kom fram och frågade frimodigt vem jag var, vad jag hette, vad jag gjorde där, osv. Flickan framför mig berättade och pekade ut vem av lärarna som var vem och att en av dem snart skulle sluta. ”För man får bara jobba här tills man är 64 år”, sa hon och fortsatte: ”Hur gammal är du?”, varpå jag svarade sanningsenligt: ”64.” Då tappade hon hakan, tittade stort på mig och så delade vi ett fniss.

I klassrummet samlade Fröken barnens uppmärksamhet och undrade om de noterat något ovanligt och då vändes alla blickar mot mig, som satt längst bak i salen. Så jag presenterade mig med den vanliga ramsan för hur mitt namn uttalas: bit, dit, hit, Kit. Man uttalar det ofta som ett rim på ”vitt”, men med ramsan, kan jag ofta se att ett ljus tänds!

I korridoren ställde alla barnen upp 20131213-145710.jpgsig, sida vid sida, två och två för att strax marschera in i matsalen och sjunga Luciasång och julsånger. Det var oroligt i ledet och lärarna manade till tystnad flera gånger. Jag lyssnade efter uppmuntran de korta stunder, då barnen faktiskt stod stilla och tysta. Men hörde ingen. Den är lätt att glömma bort i ambitionen att hjälpa och lära barn hur man lever livet.

Strax innan intåget blev det knäpptyst och sedan hördes ljuvliga barnaröster sjunga Luciasången. Det var ett fint skådespel som barnen hade övat in och som rörde mig till glädjetårar. Jag såg tomtar, pepparkakegubbar, Lucia, tärnor, stjärngossar och åtminstone jag kunde ana ett och annat troll.

Efter uttåget och innan alla skildes åt i korridoren, passade jag på att tusentacka för att jag fått lyssna och se dem och gav dem också en speciell tummen-upp för att de stillnat och tystnat så fint, den där stunden, just innan intåget och då tyckte jag att jag såg en och annan ljusglimt i barnaögon. Åtminstone är det vad jag tror på, att uppmuntra barn. Att nolla det negativa beteendet – såvida inte livsfara föreligger, så klart – och istället uppmuntra i varje stund och de finns hela tiden. Inte med ”duktig”- kommentaren, dock. Det finns så många andra ord och uttryck, som förmedlar och befäster att det här beteende är ett bra och för alla fungerande beteende och som skiljer på beteende och person.

Dagen efter var det föräldrarnas tur att beskåda sina barn lussa och julsjunga. Det måtte ha varit både vackert och stämningsfullt!

Nasse hittar en stol

Nasse hittar en stol är utan tvekan en av världens finaste barnböcker – som dessutom är världens bästa bok om divergent tänkande (dvs, utanför-boxentänkande, eller kreativt tänkande).

20131111-165842.jpgHar du inte läst den, så skaffa den! Det är verkligen en bok som alla borde läsa.

Jag hade turen att bonusbarnbarnet var på besök i helgen, och när vi fick en stund för oss själva frågade jag om hon ville att vi skulle läsa en bok. Jajamensan, svarade hon, så jag rotade fram Nasse, och sen kröp vi ner i sängen under filten och läste.

20131111-165857.jpgNasse visar, med sitt utforskande av stolen, på vikten av ett gemensamt språk. Hur viktigt det är att definiera saker och veta vad de är till för – annars blir det gallimatias av det.

Men dess motsats är också sann. Väcker Nasse tankar hos mig om att försöka se med nya ögon på saker och ting. Sånt som jag redan vet SKA användas på ett visst sätt, nog är det också en begränsning, som hindrar mig från att se ytterligare användningsområden för saken eller ordet i fråga. Nasse kommer ju på många olika sätt att använda stolen. Och hade han inte tidigt i sagan fått veta att man skulle sitta på den, hade han säkert hittat ännu mer flippade användningsområden, det är jag säker på.

Hur gör du för att förhålla dig öppen till din omvärld, så att du inte begränsar dig själv?