Kategoriarkiv: Lärandeprocess

Skrivretreat – älskar det!

Publicerad den av
2

På egenskapat skrivretreat, tillsammans med Sara, den goda, njuter jag av orden som trillar från himlen via mina fingrar ut på datorskärmen. Tankar som kommer till mig från universum, krokar fast i en känsla och formuleras i ord.

Vi har skapat en lista med ord att reflektera kring. Jag tittar över den och fångas av något. Börjar skriva. Ibland utan att ens ha fått syn på vad det egentligen var som krokade fast inom mig. Men ett tu tre så har orden bildat meningar, meningarna bildat stycken och vips är ett utkast på plats. 17 utkast

Och så börjar det om. Tittar på listan, fångas av ett nytt ord. Och på den vägen är det. Dagens skörd gav 17 utkast, vilket tillsammans med gårdagens ger vid hand att jag nu har 35 embryon att förfina, utveckla, förkasta eller haussa. Tillsammans med Saras skapelser har vi nu nästan en sjättedel av materialet i rå form. Känns suveränt. Inte minst för att vi har nästan en hel dag imorgon också till förfogande.

Om du sitter i skrivtankar så rekommenderar jag dig verkligen att skapa ditt eget skrivretreat, det har verkligen varit något jag, under det gångna året, haft stor behållning av. Testar du?

 

Orden kommer

Publicerad den av
1

När jag väl sätter mig, så kommer de. Orden. Tankarna som snurrar runt, en får fäste, fingrarna börjar löpa över tangentbordet. Och tre timmar senare är 18 utkast till den kommande boken på plats. Sara, den goda, sitter mittemot mig och låter sina fingrar löpa lika snabbt över sitt tangentbord.


Vad det ska bli? En bok. En jag själv skulle vilja ha och använda. Det dröjer lite tills den finns fysisk dock, vi har precis bara börjat skrivprocessen. Mersmak ger det. Så tur att vi ska vara här hela helgen!

Fördjupad kärleksrelation

Publicerad den av
4

Torkar mina tårar. Sliter av mig offerkoftan och sveper möjlighetsmanteln om mig. Tar chansen att fördjupa min kärleksrelation med mig själv. Vaknar på morgonen i ensam majestät. Slås jag av att jag gör det. Älskar mig. Har en kärleksrelation till mig själv, en relation jag inte värnat så mycket som den förtjänar. Det är nog lätt hänt att den får stå tillbaka – jag är säkert inte ensam om insikten att jag nånstans slutat visa mig själv min kärlek – men nu är det dags.

Står inför ett val. Det som varit är förbi. Att gå tillbaka finns inte.
Jag gläds åt det som varit, och möter nuet, och därmed framtiden, i nyfikenhet.kärleksrelation med migGes möjligheten att välja. Tar den. Väljer Mig.

Tar plats i mitt liv. Med nyfikenhet och värme inleder jag kurtisen, lockar, pockar, smeker varsamt, eggande. Får syn… på Mig. Vad jag vill. Tycker om. Önskar. Bejakar. Tar mig friheter. Flörtar, tittar mig djupt i ögonen och inleder djupa samtal om meningen med livet, om hur jag låter min onlyness (tack Nilofer Merchant för detta vackra ord och Sara för att du pekade mig i dess riktning!) blomma ut i full blom, och vad som faktiskt vill hända nu.

Väljer Mig. Fördjupar högst medvetet min kärleksrelation med Mig, och öppnar därmed för mer kärlek än vad som ryms inom den fysiska gräns min egen kropp utgör. Fördjupar min kärleksrelation till livet, till det som varit, det som är och det som blir. Omfamnar allt, i den varmaste djupaste omfamning jag förmår. Och jag förmår, var så säker!

Med naturen som canvas

Publicerad den av
4

Lisa Rislöw är en konstnär jag inspireras av, både för det vackra hon skapar men också för den kärlek och varma energi hon sprider. För ett tag sen la hon ut ett Instagramfoto på de mest vackert dekorerade kastanjer. Frågade henne vad hon använde för att måla på kastanjerna. Svaret: Vit akrylpenna. Så idag när jag var uppe i stan införskaffade jag mig vita akrylpennor. Och sen samlade jag kastanjer. I mängder. En hel skål full. Kom hem till ett lunchmöte via telefon och därefter satte jag mig och testade.smakprov

La upp bild av mitt testförsök på Instagram och Lisa påminde mig om att även använda löv som canvas. Så när jag gick till lilla butiken för att handla till kvällsmaten plockade jag på mig lite löv också. Och skamlöst snodde jag Lisas ordvits. Inte för inte hon går under benämningen Withlovelisa! (Och nån gång ska jag komma och Måla Mandala med dig Lisa!) Under seneftermiddagen släppte jag skaparglädjen lös.

med naturen som canvas

Vilsamt. Rogivande. Meditativt.
Förunderligt fascinerande att se hur något växer fram.
Ett mönster, ett hjärta, en rad med prickar. Färgen pärlar sig lite på kastanjens feta yta, dessa är ju alldeles nyplockade och har inte torkat ännu. Och jo, lite vit på händerna blev jag. Extra bonus.

Nu blir jag nyfiken.
Vad mer skulle jag kunna måla på? Nypon så klart, det kan bli fint, tror ni inte? Vad mer?

Livet är inte skapt så

Publicerad den av
7

Ibland är livet tufft. Till min hjälp i sådana stunder har jag två saker som ger stöd, värme, kärlek. Dels ofantligt fina vänner. Vänner som håller om mig – fysiskt eller virtuellt – och finns där. Sådana jag kan sträcka ut en hand till och be om stöd. Blotta mitt allra ynkligaste jag, mina rädslor, min ilska, förtvivlan och sorg.

Men också Mig själv. Jag finns här också. För mig. Jag vänder mig till Mig och den visdom jag vet finns inom Mig. Varsamt är jag tålmodig med mig själv. Låter mig vara i det ledsna. I det ensamma. Och när jag är i det så är jag det utan att skrämmas av det. Utan att vilja fly därifrån. Utan att begrava mig i det. Bara vara i det – låta det skölja över mig. I varsam samvaro med mig själv. I dessa stunder är det som att känslorna är rena. Hundraprocentiga. Äkta. De sköljer över mig och sveper vidare. Som en tsunami väller de över mig, fyller varenda cell i min kropp… Och sveper sedan förbi. Ibland är det en lång upplevelse, som stannar kvar i mig i timmar, i dagar. Ibland sveper de över mig snabbt, på en enda minut kan jag förnimma hur den närmar sig, känslan, översköljer mig, sveper vidare.sköljer över migDet spelar ingen roll. För jag vet att de aldrig blir permanenta. Känslor stannar inte för evigt. Livet är inte skapt så. De kommer – de upplevs – de passerar. Så är livet skapt.

Afterglow efter mitt livs första releasefest!

Publicerad den av
1

Medvetna valMedvetna val – från offerkofta till möjlighetsmantel

Så heter den, boken jag är medförfattare till, som släpps i handeln på onsdag den 21e september. Ikväll hade vi ett hejdundrandes releaseparty i Malmö, och det var verkligen en positiv upplevelse. Massvis med folk, både för mig okända och kända. Ett myller och ett gemyt, som definitivt ger mersmak!Bäst för världen!

Nu sitter jag i soffan och försöker summera upplevelsen, och känner hur orden fallerar mig. Så jag njuter av känslan, den härliga eftervärme jag besitter, efter en kväll fylld av kramar och skratt, peppande ord och bokförsäljning.Afterglow

Nu laddar vi om ett par dagar innan vi ska se till att sätta samma goa känsla i kroppen under Bokmässan i Göteborg, då vi finns på plats både i Hoi Förlags monter B07:60 och i Stiftelsen loveisabiblioteket D02:38. Ses där va?

 

 

Sitter ni här och skickar sms till varandra?

Publicerad den av
1

‘Sitter ni här, tre kvinnor, och skickar sms till varandra?’ sa han, mannen som gick förbi oss där vi satt nedhällda i vars en solstol framför poolen. 

‘Nej, vi spelar Pokémon Go’, svarade vi och fortsatte plocka Pokémon efter Pokémon, ditlockade av lure-modulen jag satt på ett av de två tre Poke-stopp som vi nådde från vår perfekta positionering vid poolkanten.Han gick muttrande därifrån och vi tittade på varandra och konstaterade förnöjt att ibland är det väldigt skönt att befinna sig bland likasinnade. Vi fortsatte evolva Pokémons, levla upp, samla på oss bollar och potions. 

Och om du undrar, eller rent ut av oroas eller än värre, förfasas av vårt beteende, så kan jag lugna dig. Vi pratar. Också. Tar ett morgondopp i havsviken, springer en runda, dryftar viktiga saker som handledarutbildning för Läslyftet, Goda Barn, lojalitetskrav och Medvetna Val och njuter av hotellfrukost, Afternoon Tea och tre-rätters middag i fantastisk miljö på Häringe Slott. Kramas. Skrattar. Fäller en tår. 

Inget tar ut det andra, utan berikar och kompletterar. För just oss, just här och just nu.

Nu går vi och lägger oss, efter att ha tagit över Poke-gymmet för femtioelfte gången. Undrar om vi fortfarande har det i vår besittning när vi vaknar imorgonbitti?

Lång dag lider mot sitt slut

Publicerad den av
Svara

I morse gick jag upp lite efter fyra, för att åka hemifrån en timme senare, sammanstråla med Stellan Nordahl i Lund, och fara vidare mot Jönköping och R-dagen. R-företagen har en vision och grundtanke som jag stöttar till etthundra procent. Detta var tredje gången R-företagen anordnar R-dagen, och dagens tema var Medvetna val. Har varit en fantastiskt fin dag, på många sätt. Stellan höll huvudföreläsningen, följd av ytterligare två kortare och mycket tankeväckande pass, innan han deltog i en paneldebatt. Sedan var han tvungen att bege sig söderut igen för kvällens uppdrag. Därav att jag var med, för att rodda ett Open Space under eftermiddagen. Tog sedan tåget till Skåneland igen (som tur är fick jag sålt alla medhavda exemplar av Medvetna val – från offerkofta till möjlighetsmantel, vilket gjorde packningen något lättare!) och nu sitter jag här i soffan, helt slut i rutan, men ändå med en önskan att förmedla min känsla (hoppfylld!) efter dagen.
R-dagen

Kanske gör jag det enklast genom att dela min doodle från idag?

#100dayburpeeschallenge

Publicerad den av
5

I slutet av maj la en bekant ut en utmaning på Facebook, den så kallade #100dayburpeeschallenge. Kollade in och tänkte, som jag så ofta gör med väl avgränsade och numeriska utmaningar, att det låter kul! Så jag hoppade på.

Utmaningen handlar om att under 100 dagar göra burpees. Dag ett, en burpee. Dag två, två burpees, och så vidare tills man dag etthundra gör etthundra burpees. Totalt blir det 5050 burpees om man följer schemat.

Ett varningens ord dock: Det kan ta lite för mycket på kroppen att faktiskt utföra denna utmaning som den är tänkt att göras, minst två personer jag hört talas om har gjort illa axlarna/skuldrorna av det. Så var försiktiga och lyssna till kroppen om ni känner för att köra igång en egen #100dayburpeeschallenge.
burpees

Den osminkade verkligheten ovan är från igår då vi gick i mål, 100 dagar efter utmaningen drog igång. Jag klockade in på tre tusen burpees totalt, dvs 2050 burpees kort. Ofantligt stolt och nöjd ändå. Dels gjorde jag burpees varje dag, släppte det inte en enda dag. Vissa dagar gjorde jag bara 6-7 stycken, och som mest gjorde jag 102 burpees en dag. Så på dryga tre månader har jag alltså genomfört över tre tusen burpees, runt ett tusen varje månad.

Imorse var första dagen efter utmaningen tog slut. Så gissa vad jag gjorde imorse när det var dags för dagens sjua? 30 burpees så klart! För tro inte att jag släpper dem nu inte. Det är en väldigt allround övning som använder de flesta större muskelgrupper, och jag får dessutom upp flåset rejält. Så jag ska fortsätta. Kanske dagligen. Kanske ett månads-mål. Jag vet inte riktigt. Förslag på upplägg?