En hälsning från universum

Gick en välgörande promenad idag med en varm kärleksspridande klok kvinna. När vi vardera berättat vårt nuläge insåg vi båda att det fanns många skäl till att vi bestämde oss för att ses på en walk n talk:en just idag. Så skönt att kunna se och ses, hålla och bli omhållen och inte minst dela gemensamma – smärtsamma och lärorika – erfarenheter. När vi gick förbi busshållplatsen vid Latinskolan fick jag en hälsning från universum via Instagramkontot studio_mitkovic.Ta vad du behöverGick högtidligt in i busskuren, rev av den enda kvarvarande lappen, la den varsamt i min hand och slöt ögonen. Fylld av värme, kärlek och välbefinnande, fortsatte jag promenaden. Med lappen i bakfickan. Och där ligger den kvar.healing

Tack universum, studio_mitkovic och min fina vän! ❤

Sjua i indisk nattsärka

NattsärkesjuaIförd indisk nattsärka aka power nightie körde jag dagens sjua vari jag inkluderade 14 burpees, i kvinnornas omklädningsrum på Lisebergsbyns camping, inför en kvinna som fönade håret. När hon gick sa hon: ‘Vilken energi! Vilken inspirerande kvinna du är! Önskar dig en fantastisk dag!’

Jag önskade henne detsamma och fortsatte köra, efter att halvt på skämt och halvt på allvar ha bestämt med henne att vi ses imorgonbitti för att köra en sjua ihop.

Det var min sjuhundrasextioåttonde sjua på raken. 768 dagar i rad.

Och kanhända var det så enkelt att den där sjuan gav mig precis tillräckligt med energi för att mäkta med dagen idag. Har fått fantastiska kramar idag också, av fina själar, både innanför och utanför Bokmässans grindar. Kramar på BokmässanSamtidigt så kostar det på att stå på Bokmässan i dagarna två. Imorgon åker jag hem vid lunchtid, så det ska nog gå vägen. Men självfallet ska jag göra en sjua imorgonbitti också för att säkra ett energitillskott. Får se om jag får sällskap i omklädningsrummet?

#100dayburpeeschallenge

I slutet av maj la en bekant ut en utmaning på Facebook, den så kallade #100dayburpeeschallenge. Kollade in och tänkte, som jag så ofta gör med väl avgränsade och numeriska utmaningar, att det låter kul! Så jag hoppade på.

Utmaningen handlar om att under 100 dagar göra burpees. Dag ett, en burpee. Dag två, två burpees, och så vidare tills man dag etthundra gör etthundra burpees. Totalt blir det 5050 burpees om man följer schemat.

Ett varningens ord dock: Det kan ta lite för mycket på kroppen att faktiskt utföra denna utmaning som den är tänkt att göras, minst två personer jag hört talas om har gjort illa axlarna/skuldrorna av det. Så var försiktiga och lyssna till kroppen om ni känner för att köra igång en egen #100dayburpeeschallenge.
burpees

Den osminkade verkligheten ovan är från igår då vi gick i mål, 100 dagar efter utmaningen drog igång. Jag klockade in på tre tusen burpees totalt, dvs 2050 burpees kort. Ofantligt stolt och nöjd ändå. Dels gjorde jag burpees varje dag, släppte det inte en enda dag. Vissa dagar gjorde jag bara 6-7 stycken, och som mest gjorde jag 102 burpees en dag. Så på dryga tre månader har jag alltså genomfört över tre tusen burpees, runt ett tusen varje månad.

Imorse var första dagen efter utmaningen tog slut. Så gissa vad jag gjorde imorse när det var dags för dagens sjua? 30 burpees så klart! För tro inte att jag släpper dem nu inte. Det är en väldigt allround övning som använder de flesta större muskelgrupper, och jag får dessutom upp flåset rejält. Så jag ska fortsätta. Kanske dagligen. Kanske ett månads-mål. Jag vet inte riktigt. Förslag på upplägg?

 

Fruktläder!

Har de senaste dagarna lekt med att göra fruktläder i olika smaker. Använder färska bär av olika slag som jag mixar med lite torkad frukt, för att bryta av det syrliga. Har hittills testat att göra fruktläder av vildplommon, krusbär och svarta vinbär samt röda vinbär. Har en tork men den har konkava/konvexa ollor, så jag tycker inte det funkar så bra att torka just fruktläder med den, så jag har använt ugn istället. Läste lite olika tips och recept på nätet innan jag drog igång, men sen har jag experimenterat vilt.fruktläderOvanstående fruktläder är gjort på ca 1 liter röda vinbär som jag pureade i min NutriBullet med två nävar russin för att bryta av det syrliga en liten smula. När smeten verkar tillräckligt jämn och tjock, så hällde jag ut den jämnt på en plåt med bakplåtspapper, ca 3 mm tjockt lager. In i ugn på femtio grader, med luckan lite öppen så fukten kan rymma. Om du står ut med fläktljudet är varmluftsugn att föredra. När det inte längre fastnar på fingret och känns ”torrt” är det klart. Det kan ta ett bra tag innan dess, så bli inte förskräckt om det inte verkar hända något de första timmarna. När jag bedömer att det är klart drar jag loss lädret från bakplåtspappret, rullar ihop och klipper i lagom storlek. Förvarar i burk i kylen.

Det smakar som syrliga vingummi, ärligt talat, men innehåller endast två ingredienser. Snacka om win på den!

Bara fötter

barfotaDet finns 200 000 nervändar. I varje fot. Visste du det?

Kan du tänka dig så många signaler dessa nerver förmedlar till resten av kroppen och knoppen?

Vad händer då när vi stänger in fötterna i strumpor och tjocka stötdämpande skor? Hur många signaler går vi miste om, som kroppen är skapt för att ta hänsyn till, och än viktigare, signaler som förmedla sådant kroppen behöver veta för att kunna fungera på bästa sätt?

Hur ofta går du barfota? Och var? För samtidigt som foten är skapt för att ”klara sig själv” så att säga, är det ju också så att den inte är skapt för att traska på asfalterade och stensatta trottoarer dagarna i ända. Under vår semester i Seattle och Vancouver växlade jag därför mellan mina barfotaskor (som skyddar men är tillräckligt tunna så jag känner allt under foten och därför väljer det mjukaste underlaget jag kan hitta) och ett par vanliga gympaskor. De sistnämnda använde jag när jag visste att vi skulle knata runt i downtown en hel dag till exempel.

Men nu. Hemkommen. Då släpper jag dem fria. Passar på att njuta av sommarvärmen medan jag går barfota runt Bulltofta i bara fötter. Ikväll blev jag erbjuden ett par sandaler av en herre som kom emot mig, han skrattade när jag svarade att det är så skönt att gå barfota.

Älskar att känna mig för, med fötterna, försiktigt sätta ner foten för att säkra att underlaget är ok, innan jag lägger över hela tyngden på den nedsatta foten. Emellanåt hoppa till, skrika urk när jag trampar i en slajmig tuva av avklippt gräs, eller aj när jag inte lyckas undgå en vass liten sten.

Fötter. Ett av naturens underverk, skapt för att ta mig genom hela livet. Vem är då jag att förvägra dem möjligheten att fungera till fullo?

Örtvandring på Bulltofta!

Örtvandring Malmö – vilda ätliga växter och mindfulness. Sånt lockar. Åtminstone mig. Framför allt när det går av stapeln på Bulltofta, på andra sidan gatan från mitt hem. Sagt och gjort. Jag anmälde mig. Och vilken upplevelse det var!

Örtvandring

Nedan följer bilder på de växter vi tittade på, pratade om och smakade på. En diger lista blev det! Många av växterna är gamla bekanta till mig, men många är nya. Inte minst svartkämpe (släkt med groblad men mer lansettliknande blad) vars fröstängel smakar ugnsbakad champinjon. Smarrigt!

Exakt vad vi smakade på, vad man ska/kan göra av växten i fråga, om det är blad, blommor, äta som det är eller te osv, det kanske jag bygger på med framöver. I nuläget nöjer jag mig med att lägga upp namn och bild (oftast). Det betyder att jag nu har en referens i bild när jag tar mina promenader på Bulltofta, omutifall jag glömmer bort någon av kvällens alla gröna bekantskaper.

Rönn* (testade vi när vi satt i ring och presenterade oss för varandra)

björk

Björk

Lärk

Lärk

Hagtorn

Hagtorn

Johannesört

Johannesört

Blåhallon

Blåhallon

Oxel

Oxel

Jordreva

Jordreva

Ask

Ask

Brännässla

Brännässla

Hassel

Hassel

Fläder

Fläder (eller hylle som det heter på skånska)

Lind

Lind

Svartkämpe

Svartkämpe

Vitmåra

Vitmåra

Rödklöver

Rödklöver

Kärringtand

Kärringtand

Smultron

Smultron

Pil

Pil

Häckvicker

Häckvicker

Tusensköna

Tusensköna

Maskros*

Lönn

Lönn

Valnöt

Valnöt

Åkerfräken

Åkerfräken

Al

Al

Daggkåpa

Daggkåpa

Rallarros**

Lomme**

Kärleksört** (växer inte på Bulltofta vad Johan sett)

*Saknar bild och vi tittade/smakade
**Saknar bild och vi smakade inte på dem heller

Vill skänka ett varmt tack till Johan Granbom för kvällens upplevelse – som jag ska smaka mig fram på mitt älskade Bulltofta framöver!

Mujdarrah

mujdarrahDagar av ingen ork, då kylen ekar tom på något roligt att laga middag av ens om orken funnits där och högljutt kurrande magar. De dagarna är mujdarrah vår livräddare. Ofta är det maken som ställer sig och svänger ihop den, och när jag väl skulle göra det en gång fick jag ringa honom och få det rudimentära receptet, som jag klottrade ned på baksidan av ett kvitto.

Mujdarrah (libanesisk maträtt) – 4 portioner
Koka 3 dl gröna linser (går lika bra med röda och blir nästan allra godast med belugalinser eller små franska liner aka puy-linser) i 9 dl vatten i tio minuter. Häll på 1,5 dl ris och låt koka ytterligare 20-25 minuter. Under tiden hackar du en gul lök och hettar upp 0,5 dl olivolja. När oljan blivit varm drar du kastrullen av värmen och lägger i löken. Låt stå med lock tills det andra kokat klart, och ha sedan ner löken och oljan i grytan. Rör runt. Salta och peppra efter behag och njut. Det är rena och enkla smaker som smakar bra mycket mer än man tror vid första ögonkastet.

Ibland varierar vi oss, har i tärnad potatis, eller hastigt förvällda sockerärtor (det sistnämnda lite extra gott!) eller lyxar till det med hemmalagad chapati till.

Vad är din bästa livräddare en sådan där dag?

 

Ekologisk varumärkeskonspiration?

Först försvann Pågens ekologiska fullkornsskorpor från hyllan. Kvar fanns bara Änglamarks egna, och jag tänkte att det bara var något övergående. Inte minst eftersom Änglamarks fullkornsskorpor, vilka vi köpt av misstag några gånger, inte är goda överhuvudtaget. Vi gav dem till hönsen till slut, för ingen i familjen ville äta dem. Så de vill jag inte köpa. Men Pågens fullkornsskorpor har inte synts till på flera månader på vår lilla COOP, så det är nog ingen tillfällig slump utan som medvetet beslut. Alltså får familjen Roth inte längre några fullkornsskorpor (om vi inte handlar just den varan på en annan butik vill säga).

Här om dagen skulle jag köpa krossade och passerade tomater. Samma sak där. På COOP finns endast deras eget varumärke om jag vill ha ekologiskt. Så skulle jag köpa smör. Och nu blev det faktiskt uppenbart att detta måste vara en medveten strategi, en varumärkeskonspiration för ekologiska produkter helt enkelt. Tidigare har det bara funnits ARLAs ekologiska smör. Nu fanns bara Änglamarks, som jag aldrig tidigare sett. Att Änglamark tar fram en ny ekologisk produkt i sitt sortiment har jag inget emot, men varför får jag ingen valmöjlighet, bara för att jag handlar ekologiskt? Kolla själv hur hyllan ser ut, det finns massvis med icke-ekologiska valmöjligheter, men för ekologiskt endast Änglamark (översta hyllan åt vänster till, lite svårt att se men där finns det).

Varumärkeskonspiration

Klev vidare och skulle ta ett paket röda linser också. Gissa vad jag upptäckte? Jo, det enda ekologiska alternativet var Änglamarks röda linser.

Välj en annan butik då, kanske du säger. Jo det går kanske, men lika illa är det på ICA Maxi, även där har jag börjat notera trenden att andra ekologiska märken försvinner, för att endast lämna ett alternativ: I love Eco på ICA och Änglamark på COOP. Sen vi sålde bilen handlar jag mer på COOP, för det ligger lite närmre hem, därför kommer de flesta av mina exempel därifrån. Men jag har noterat detsamma på ICA. De är lika goda kålsupare, med andra ord.

Tillägg efter publicering:
Samtidigt är det så att det finns en ekohörna på vårt COOP med Kung Markatta och Renee Voltaire och andra ekologiska märken, så på sätt och vis känns det som att det finns fler ekologiska valmöjligheter på lite udda saker – vilket jag storligen uppskattar – samtidigt som det minskar på basvarorna.

(Och hur butikerna väljer att dela upp varor efter märken snarare än efter produkt gör mig frustrerad, springer som en tätting mellan hyllorna i febril jakt på än det ena, än det andra, som aldrig står tillsammans så jag kan jämföra och därmed välja enklare. Men det är en annan fråga…)

Därav att jag ställer mig själv – och världen – frågan:
Är det så att detta är en medveten ekologisk varumärkesstrategi? Är det ICA och COOPs tanke att endast de egna ekologiska varumärken ska finnas på hyllorna? Att jag som kund ska inte få en chans att själv välja mellan olika ekologiska varumärken? Varför i sådana fall? Hur är detta bra för mig som kund? Och varför gäller det endast (i nuläget, vissa av) de ekologiska varumärkena?

Feberyrselns heta famntag

influensatrött HelenaI feberyrselns heta famntag har jag valsat runt i allt för många dagar.
Huvudvärk. Hosta. Snuva.
Ömsom kall, ömsom varm.
Vaknar så äntligen upp, mer eller mindre feberfri.
Orkar tom duscha.
Men sen. Helt slut. Utmattad.

Har därför fått anstränga mig för att inte förta mig idag.
Ett telefonmöte (fick det av naturliga orsaker bli för min del) som God Man för ett av mina Gode Barn.
Lite andra telefonsamtal.
En grovrensning av mailen som inte åtgärdats eller lästs under veckan i sjuksängen.
Sen satte jag på Hector and the search for happiness och fick två timmar välbehövlig vila.

Påminner mig själv om vikten att ta ett steg i taget och fortsätta ta det lugnt – att sakta låta mig få komma tillbaka till full styrka, både fysiskt och mentalt. Därför sätter jag även punkt för dagen och förbereder mig för en skön natts sömn, den första feberfria sedan förra veckan. Att vila i varsam samvaro, aldrig är det väl viktigare än i stunder av ohälsa?

An epidemic of harshness

I used to have an inner dialogue akin to a mix of Hitler/Mao/Stalin, or that’s how I remember it, anyway. I don’t anymore. The voices of dictators inside myself, is a thing of the past. I can’t pinpoint an exact time when they stopped, but gradually, over these past 10 years or so, their once overpowering and loud voices got more quiet, less frequent, and nowadays, I basically don’t hear them, at all.

I know the moment where I realized I didn’t have to believe them, didn’t have to act out their orders. It’s probably 9 years ago, by now. Coming for a session with my therapist, I didn’t have cash with me, to pay for the session. I berated myself, prostrated myself, viciously whipped myself with verbal lashes. So ashamed of myself, stuck in the feeling that I was disrespectful to my therapist. She looked at me, astonished at what she saw. Asked ”Why are you so hard on yourself?” and I gasped ”You don’t have to be?”. ”No”, she said, continuing, ”I would have just said ‘I didn’t bring cash today, I’ll bring it next time”.

Flabbergasted, my only respons was ”You can do that? You don’t have to whip yourself into submission for failing to live up to your own standards?”.

That was a pivotal moment in me, discovering myself.

Since then, I’ve come such a long way that the dictators rarely, if ever, let their voice reverberate within my head.

I quite often recount this story with coach clients, because I’ve found most people recognize this. All but one client, actually. And I’ve had coaching conversation with hundreds of people by now.

All.

But.

One.

Of those I’ve brought this up with, recognize this in themselves. harshnessThat has led to me to the conclusion that there is a raging epidemic, spread across the globe, across the human population. At least within the Western hemisphere. An epidemic of inner harshness. A harshness that makes us behave internally in a manner we would never want to expose another living being to.

And the problem with this epidemic is that it’s all but invisible. Because when I see someone that I really admire, I compare my inside (my inner climate) with someone else’s outside. Having no clue. Absolutely none, as to what that person’s inner dialogue sounds like. He/She might look like he/she has it all together, on the outside – but what goes on within?