Bara i Almedalen!

Eller. Det vet jag ju inte. Men det känns så. Som att det bara är i Almedalen som jag knatar förbi än den ena kändisen och höjdaren efter den andre, stöter på vänner och bekanta från när och fjärran, och merparten är sådana jag aldrig träffat i köttet förut. Och att jag sitter på ett seminarium i Syre-tältet om Hur långt sträcker sig människans ansvar? med ärkebiskop Antje Jackelén och Lars Anders Johansson från Timbro, mitt framför dem, twittrande för glatta livet. Ett par timmar senare har de båda både gillat och retweetat ett antal tweets med klokskaper de yppade under seminariet, och dessutom fick jag ett svar från Antje: 


Lägg därtill att #skolvåren:s tredje walk n talk (sista chansen på torsdag kl 10:30) blev riktigt bra trots regn vid starten och att jag fick plats på morgondagens TEDxAlmedalen. Ännu en riktigt bra dag med andra ord!

När tiden försvinner

Så sitter jag här, i lugn och ro, vilar mina trötta fötter och höfter efter en dag knatandes fram och tillbaka på de stenlagda gatorna i gamla Visby. Tänker att ”Jag ska bara…” och sen ska jag knoppa in, tidigt, och samla kraft till ytterligare två och en halv dags knatande i Almedalen.

Men så började jag titta på alla bilder från dagen. För självfallet träffade jag massvis med fina människor på gatorna i Almedalen även idag. Här ser du några av de jag kramat om idag. 


Beppe Singer. Snyggaste tischan i Almedalen (på Simon). Karl från Polstjärna. Johan Lange. KarinOlaÅsa och Michael Sillion. Och så #skolvåren och Almedalens alldeles egen pressfotograf Joakim Berndes, som tarvar ett alldeles eget blogginlägg vad det lider! 

Och sen skulle bara fixa det första videoklippet av mig och Sara, som varken uppvärmda eller uppsjungna, gav oss i kast med att öva på kulning i Almedalen idag, som vi lovade varandra på kursen förra veckan. Och sen ville jag fixa det andra också så klart. Glad och lite överraskad blev jag dessutom över att våra röster trots allt bar åtminstone några hundra meter, som Ola avslöjade för oss på Twitter:


Och när jag väl tittade på de där klippen (som jag inte orkar bråka med WordPress-appen om för att bädda in dem…) så tänkte jag att den lilla snutten Fy skämme dig skulle passa så väl som en GIF. Så då fick jag ju lära mig att skapa en dylik… Och när den väl var klar så blev jag besviken eftersom det var en ljudlös GIF. *Tänkte inte på det!* 

Så jag får jobba vidare på just det projektet.​ Men håll till godo med ljudklippet så länge (lägger in en brasklapp. Osäker på om klippet faktiskt följer med blogginlägget eller inte. Ser underligt ut i förhandsvisningen…) Lite kul är det allt?


Nu sitter jag här fyra timmar senare, har fortfarande inte börjat göra mig i ordning för kvällen, och undrar vad det var som hände. Var försvann tiden? 

#skolvåren förenar

Att knata runt lite i Visby under Almedalen är ganska roligt, så här fjärde året. Stöter på vänner och bekanta, människor jag  (mestadels) träffar väldigt sällan (typ i Almedalen!), men tycker väldigt mycket om. 


Som Ninni Udén som jag aldrig för träffat i köttet – den där första kramen när man aldrig setts, men ändock är vänner! Den är något speciellt. 

Sen passade jag på att kroka arm med Ninni och Henrik Almén från Fler Unga under #skolvåren och Fler Unga:s gemensamma #walkntalk på temat digitalisering.

Och så trillade skickligaste Åsa Minoz och Sara Modig från ModigMinoz förbi. Jag och Sara kommer förresten bjuda Almedalen på en surprise imorgon efter vår #walkntalk! 

Och Kevin Shakir kom förbi rusandes, men stannade för ett par minuters catch up med mig och Fröken Ann innan han skulle iväg för att prata med Centern för Makthavare:s räkning. 

Stod och väntade på biljett till Miriam Bryant när Sohrab Fadai och vackra Nirvana kom förbi. Sohrab känner jag via Sverige 3.0.

Detta var motprestationen för den där biljetten förresten!

Och Stellan Nordahl som modererar på Innovizion Arena hela veckan (bakom Best Western, på Rigagränd – kolla in om du är intresserad av hållbarhet, miljö, stads- och samhällsutveckling mm) och Erik Einarsson, piratpartisten som är en trogen #skolvårare sedan begynnelsen!
Och sen avslutades kvällen med en impromptu grundkurs i ”Varför sociala media och hur ska man tänka?” på Best Western:s takterrass Utsikten, tillsammans med Innovizion Arena. Mycket engagerad som synes. 

#skolvåren förenar – för jag skulle inte vara här, och skulle inte ha lärt känna alla dessa människor, om det inte vore för #skolvåren. Så är det, och för det är jag evigt tacksam!

Nu. Läggdags.

Imorgon. En ny dag i Almedalen. Då stundar #walkntalk nummer två, på temat hållbarhet. Kom till Fenomenalen kl 10:30 och haka på du med!

Lev livet!

Ute på promenad runt Femöre i bästa Susannes sällskap, på detta mitt pitstop i Oxelösund på vägen till Almedalen, dit jag ankommer imorgon. #skolvåren gör Almedalen för fjärde året i rad och det ska bli oerhört roligt att få komma tillbaka till Almedalsveckan efter ett års uppehåll.

Utanför Skärgårdsvåfflan/Boda Camp står detta elskåp med visdomsord från Meta, som jag inte kunde undgå att fotografera. Fast egentligen undrar jag om jag inte egentligen tänker ”Lev livet och släpp taget!” Eller kanske ”Lev livet genom att släppa taget!”. Med ”släpp taget” tänker jag då på kontroll, den där önskan att veta allt, att ha koll på rubb och stubb, att vara väl förberedd, aldrig bli överraskad, alltid vara on top. 

Jag garanterar er att det är så jag tar mig an Almedalen – genom att leva livet och släppa taget – jag har som föresats att vara öppen, nyfiken och mottaglig, har inte ens tillstymelsen till ambition att späcka mina dagar med seminarier och prorampunkter, utan kommer ge mycket utrymme för reflektion. 

Är du där så hoppas jag vi ses på en walk n talk med #skolvåren och Fler Unga eller för den delen på den panel om var beslutsfattare samlar underlag för beslut som jag kommer delta i på torsdagen, hos Innovizion

Samklang i nuet

Tiden går fort när man har kul… Två dagar vid foten av Stenshuvud är till ända.

I avslutningen av kulningskursen sammanfattade alla deltagarna sina upplevelser med varsitt ord. Helenas ord var Samklang, Saras Nu.

Vår fantastiska lärare Anna Elwing uppmanade oss att dela med oss av kulandet när vi känner att det börjar landa i oss. Och eftersom vi, Sara och Helena, känner att en början har landat i oss efter dagens övningar, inklusive en stund med sång och kulning att bli hög på, uppe på Stenshuvuds östra topp med milsvid utsikt över land och hav, delar vi här med oss av våra första stapplande kulningssteg. Spring ut nu på bete, lilla kossan Lise!

Vi vill säga ett stort tack till Maria Heijbel, Lena Alebo, Österlen berättar  och Österlens museum för två dagars musikaliskt grönbete!

Det här inlägget har Helena och Sara samskapat och vi postar det på bådas bloggar.

Lockrop och vallvisor

Vilken dag! 

Tror faktiskt jag nöjer mig med det omdömet. 

Och med följande minnesanteckning, så jag vet var jag har texterna omutifallatt de faller ur mitt muskelminne efter dagens innötning: 
Ser fram emot vad morgondagen bär med sig, efter att ha sovit en natt på alla dessa intryck och nya ljudbilder som framtonat i och ur kroppen min idag. Att finna nya röster inom mig – och samtidigt återknyta till min barndoms ”kattspråk” som jag nu inser använder samma register och teknik som kulning gör – det ger mersmak. Har dessutom fått en helt annat relation till trallande efter kursdagen. 

Och så har jag och Sara dessutom ägnat ett par timmar åt projektspånande – mer skrivande kommer det bli framöver, var så säker!

Vilken dag, med andra ord!

#21juni – en mörk dag

Jag visste det ju. Att det skulle röstas igenom. Men hoppet är det sista som lämnar en människa, och jag, jag är bara en människa. En människa som hoppas. Men förgäves. Åtminstone denna gången. Nu vill det till att arbeta för att denna skamliga lägstanivå av asylrätt inte ska bestå, inte ska permanentas. BoldomaticPost_21juni

Svårast att smälta är dock insikten att enkom fem riksdagsledamöter röstade mot partilinjen. F e m stycken. Vad säger det egentligen?

Örtvandring på Bulltofta!

Örtvandring Malmö – vilda ätliga växter och mindfulness. Sånt lockar. Åtminstone mig. Framför allt när det går av stapeln på Bulltofta, på andra sidan gatan från mitt hem. Sagt och gjort. Jag anmälde mig. Och vilken upplevelse det var!

Örtvandring

Nedan följer bilder på de växter vi tittade på, pratade om och smakade på. En diger lista blev det! Många av växterna är gamla bekanta till mig, men många är nya. Inte minst svartkämpe (släkt med groblad men mer lansettliknande blad) vars fröstängel smakar ugnsbakad champinjon. Smarrigt!

Exakt vad vi smakade på, vad man ska/kan göra av växten i fråga, om det är blad, blommor, äta som det är eller te osv, det kanske jag bygger på med framöver. I nuläget nöjer jag mig med att lägga upp namn och bild (oftast). Det betyder att jag nu har en referens i bild när jag tar mina promenader på Bulltofta, omutifall jag glömmer bort någon av kvällens alla gröna bekantskaper.

Rönn* (testade vi när vi satt i ring och presenterade oss för varandra)

björk

Björk

Lärk

Lärk

Hagtorn

Hagtorn

Johannesört

Johannesört

Blåhallon

Blåhallon

Oxel

Oxel

Jordreva

Jordreva

Ask

Ask

Brännässla

Brännässla

Hassel

Hassel

Fläder

Fläder (eller hylle som det heter på skånska)

Lind

Lind

Svartkämpe

Svartkämpe

Vitmåra

Vitmåra

Rödklöver

Rödklöver

Kärringtand

Kärringtand

Smultron

Smultron

Pil

Pil

Häckvicker

Häckvicker

Tusensköna

Tusensköna

Maskros*

Lönn

Lönn

Valnöt

Valnöt

Åkerfräken

Åkerfräken

Al

Al

Daggkåpa

Daggkåpa

Rallarros**

Lomme**

Kärleksört** (växer inte på Bulltofta vad Johan sett)

*Saknar bild och vi tittade/smakade
**Saknar bild och vi smakade inte på dem heller

Vill skänka ett varmt tack till Johan Granbom för kvällens upplevelse – som jag ska smaka mig fram på mitt älskade Bulltofta framöver!

Största jublet?

Största jublet under kvällens träningsmatch mellan svenska och slovenska landslaget i herrfotboll kom när storbildsskärmen zoomade in en loj Zlatan i spelarbåset. Alltså, ärligt?

Hur står det egentligen till med återväxten inom svensk herrfotboll?, var en tanke som snurrade fram och tillbaka i skallen mig, för det upprepade sig, om och om igen. Plötsligt börjades det tjoa och tjimma, och jag tänkte jag missat något väsentligt… men nej då. Det visade sig, gång efter annan, bara vara ännu en inzoomning på den gode Zlatan.zlatan

I halvlekspausen hyllades han för etthundra spelade landslagsmatcher (inte kvällens, som dock visade sig vara den ettusende landslagsmatchen svenska herrlandslaget någonsin spelat, kvällen till ära iförda en speciellt designad matchtröja), och då skickade han lite kärlek till sin hemstad:

För egen del var det första fotbollsmatchen på Swedbank Stadion sedan jag fattade beslutet att inte gå på MFF-matcher, och minsann om inte kvällen förlöpte utan en endaste liten bengal eller banger. Se där, det går!

sålt katten

Emellanåt så var det spänst på plan, stundtals ganska lojt överlag, men ett par av spelarna, som t ex den tidigare MFF:aren Jimmy Durmaz, kämpade verkligen på, trots att det aldrig gav resultat. Gott om målchanser, men matchen slutade 0-0. Så lite tveksam är jag till om den unga tjejen fattat ett så klokt val?

Pussar barnen godnatt, för att jag kan!

refugees welcomeLätt absurd känsla idag, på Stortorget i Malmö, på manifestation mot det nya lagförslaget som bland annat kommer strypa anhöriginvandring så att det i praktiken inte blir genomförbart alls. Alls. Som i – tusentals familjer som inte kan återförenas. Överhuvud taget. Vissa ensamkommande har kommit hit ensamma, för att det var ett val familjen gjorde, kanske det enda möjliga. Andra ensamkommande kom hit ensamma för att de kom bort från sina familjer under flykten, tanken var aldrig att barnen skulle fly ensamma. Inte förrän barnen fått permanent uppehållstillstånd – vilket inte är något man kan räkna med, och där processen tar ett-två år i nuläget – kan man ens börja göra efterforskningar för att försöka hitta föräldrar och andra släktingar, som vissa av dessa barn helt tappat kontakten med. Oavsett vilket – återförening ser med det nya lagförslaget ut att göras i det närmaste ohörbart.

Vet du att det finns trettio (!) miljoner barn på flykt i världen idag?, frågade Rädda Barnens ordförande Inger Ashing. Nej. Det visste jag inte. Ja gisses. Blir rent tårögd när jag tänker på det, på människor på flykt, och på att de ensamkommande barn jag lärt känna kanske aldrig kommer att träffa sina föräldrar och syskon igen. Som om tiden gått baklänges och vi befann oss i ett utvandringens 1800-tal, människor som flydde svält, nöd och avsaknad av framtidsutsikter mer än krig och terror. Att de som utvandrade då kanske aldrig skulle komma att träffa sina nära och kära igen, det tror jag de hade med i beräkningen. Men idag? I dagens globala samhälle? Det känns helt galet. Också för att det redan som det är är alldeles snurrigt ska ni veta. Som God Man till ensamkommande flyktingbarn får jag insyn i både det ena och det andra, och vissa saker skrämmer mer än något annat. Men det är en berättelse, eller två, för en annan dag.Malmö man ur huse

Idag konstaterar jag att Malmöborna inte direkt gick man ur huse för att manifestera för Alla barns rätt till sin familj! Och det är synd. Men samtidigt är det kanske så att det är svårt att ta in det som sker just nu. Kanske är det först när man blir personligen inblandad som det riktigt går upp för en – åtminstone för mig – att det faktiskt är riktigt allvarligt, det som nu sker. Själv förstod jag inte på riktigt hur de svenska migrationslagarna föreslås förändras förrän jag lyssnade till ett par avsnitt ur Människor och Migration, först då fick jag ett hum om vad det nya lagförslaget faktiskt avser.

Har många andra tankar kring dagens manifestation, kring de som kom dit, och de som jag upplever att jag saknade i folksamlingen, hur olika grupper i samhället till synes har valt olika tillvägagångssätt för att engagera sig, och vad det egentligen säger om oss, om mig. Men, de tankarna får landa lite innan jag – kanske – skickar ut dem i världen. Just nu ska jag gå och lägga mig i sängen som maken redan värmt upp, och innan jag kryper ned till honom ska jag pussa barnen god natt. För att jag kan. Och för att det, bevisligen, är något att inte ta för givet.