”Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början” sa Winston Churchill. Just nu är det precis vad jag känner, nyss hemkommen efter fjärde och sista fördjupningsomgången med förskolechefer och enhetsutvecklare (ledningsgruppen!) för Skurups Förskola, tillsammans med Pernilla Tillander med Marie Cornmark som processledare för ESF-projektet Inkludera & Mötas (vilket är ramen inom vilken Ringar på vattnet-insatsen genomförs).
Vilket drömteam – Pernilla Tillander, Helena Roth, Marie Cornmark!
Det är nästan så jag saknar ord för att beskriva känslan – upplevelsen – resan som denna insats givit mig. Känslan inombords är dock riktigt riktigt skön, och det ger mersmak må ni tro. Därav Churchill-citatet – för det här är både alldeles för roligt och för givande för att ta slut nu. Så det gör det inte, har vi bestämt oss för!
Så medan jag sitter här i soffan och landar, med gemytligt sprakande brasa i kaminen och den vackra blombuketten från Skurups Förskola i vas på soffbordet, så spinner samtidigt hjärnan på alla möjliga och omöjliga vägar det Tillanders-Rothska samarbetet (med en Cornmark som ess i rockärmen!) kan ta vägen. Är du månne lika nyfiken som jag?
Jag sitter ute i trädgården och njuter av sommarvärmen, med datorn framme för att skriva dagens blogginlägg. Och så fick jag helt plötsligt det delikata bryderiet att försöka placera datorn i knät, ovanpå Pop, så att jag kan skriva detta utan att skrämma iväg honom. För det vill jag verkligen inte. 
Vår egen katt Samifix är en liten ynklig rackare, som har en medfödd missbildning i höftleden, vilket, på naturens visa sätt, medfört att han är väldigt liten, knappa 2,5 kg och stor som en 7 månaders bondkattunge fast han just fyllt 7 år. Pop däremot är en rejäl röd hane, enligt ryktet med lite Norsk Skogkatt i sig, vilket möjligen märks på hans storlek och svansomfång.
HERO - the coach 