Kategoriarkiv: Kultur

Dags för möten!

Publicerad den av
Svara

Imorse packade jag samman det sista och knatade iväg till bussen för att sammanstråla med Stellan för vidare färd till Göteborg.

Precis innan jag lämnade tog jag en liten titt i Picknick – utflykter & inflykter, den vackra boken som Pia och Dennis Kammeborn gav ut tidigare i år. Jag hoppas få träffa dem i 3D för första gången under bokmässan!Vi har fått stiftelsen loveisabibliotekets monter på plats, och börjat förbereda oss för dagarna i Göteborg. Har också varit och hälsat på i Hoi förlags monter, där merparten av medförfattarna till Medvetna Val kommer hålla en inspirationsshow på fredag – kom gärna dit!

Dessutom kommer vi ha små korta pass i montern (D02:38) enligt följande schema:

Och. Icke att förglömma. Idag har jag (och Stellan så klart) träffat Klas Parknäs för första gången. Jag fann Klas kort efter #skolvåren:s första afk i juni 2013, och har med stor glädje läst och tittat på all hans skapelser sedan dess. Och idag träffades vi. Äntligen! Vi sågs i hans vackra Ateljé Stillagatan. Och mer blir det, eftersom Klas under bokmässan ska måla den tredje Gåvan som stiftelsen loveisabiblioteket kommer sätta ut på ett barnsjukhus i Sverige.Nu säger jag god natt – imorgon hoppas jag blir en dag fylld med möten. Har redan idag kramat på både Marita och Pernilla och innan jag lämnar tänker jag minst krama på både Beppe och Pernilla! 

Ser fram emot alla möten – och den nya upplevelsen som Bokmässan är för mig!

Medvetna Val – från offerkofta till möjlighetsmantel

Publicerad den av
4

medvetnavalJa, det är titeln på boken jag är medförfattare till. Slutklämmen kom till under en händelserik resa till Linköping (bland annat fick vi åka bärgare), då stora delar av gänget bakom boken sammanstrålade ett par timmar.

Det har varit en fantastiskt utmanande och givande resa och den är långt från slut, bara för att boken nu finns fysiskt. För det gör den – bilden till höger är tagen av tryckeriet – och med lite tur kommer jag faktiskt hålla ett exemplar av boken i min hand redan imorgon. Om du beställer den nu får du den i händerna innan det egentliga utgivningsdatumet den 21 september.

Boken MEDVETNA VAL – från offerkofta till möjlighetsmantel ger, i kapitel efter kapitel, möjlighet till perspektivskiften (och det är, såvitt jag förstår mig själv, det enda som möjliggör varaktig utveckling och expansion) inom ett otal områden.

Stellan Nordahl inleder med att beskriva medvetna val-modellen, och därefter följer ett antal kapitel där Stellan och vi övriga sex medförfattare ger en inblick i hur modellen kan användas inom olika ämnesområden såsom ledarskap, hälsa, verksamhetsutveckling, lärande och livssyn.

Genom att köpa Medvetna val, bidrar du till livsbejakande strategier på barnsjukhusen i Sverige. Vi lämnar 30 kr per bok till Stiftelsen loveisabiblioteket som arbetar med att tillhandahålla livsbejakande litteratur till viktiga vuxna i barnens närhet. Beställer du idag så bjuder vi dessutom på frakten, och om du svarar på lite frågor får du 10% rabatt utöver det. Och förresten, vi blir väldigt glada om du går in och gillar vår Facebook-sida, där du kan följa den fortsatta resan, för som sagt, den har precis bara börjat! Följer du med?

 

Är du lika WEIRD som jag?

Publicerad den av
3

Läser ett citat som en vän länkar till på Facebook, och hajar till. Vill läsa mer. Klickar på länken. Väldigt lång artikel, står det, men värt besväret. Så jag sätter mig tillrätta i soffan och börjar läsa.

”…the available “data” that drives it is not, as a matter of fact, the “science of how people learn.” It is the “science of what happens to people in schools.”
This is when it occurred to me: people today do not even know what children are actually like. They only know what children are like in schools.”

Det är Carol Black som skriver. Jag läser vidare och fastnar, om och om igen, för olika stycken i texten. Till exempel detta:

”Any wildlife biologist knows that an animal in a zoo will not develop normally if the environment is incompatible with the evolved social needs of its species. But we no longer know this about ourselves. We have radically altered our own evolved species behavior by segregating children artificially in same-age peer groups instead of mixed-age communities, by compelling them to be indoors and sedentary for most of the day, by asking them to learn from text-based artificial materials instead of contextualized real-world activities, by dictating arbitrary timetables for learning rather than following the unfolding of a child’s developmental readiness. Common sense should tell us that all of this will have complex and unpredictable results. In fact, it does. While some children seem able to function in this completely artificial environment, really significant numbers of them cannot.”

Om jag finge börja om som mamma så vette hundan om jag vallat in mina barn i den förväntade fållan som heter obligatorisk skolgång. Men det finge jag inte. Så istället fascineras jag av att läsa och lära mig mer om home schooling och än mer om unschooling. Och tänker samtidigt att jag inte vill förkasta allt som skola (det där som vi alla tänker på när vi tänker skola) är heller. Grå-skala helt enkelt. Det finns garanterat guldkorn att plocka lite varstans, och för mig är en av de viktigaste insikterna att Ett Rätt Sätt helt enkelt inte finns. Det finns många sätt, och vissa är bra för somliga och mindre bra för andra, andra funkar ibland, men inte alltid, osv. Helt enkelt för att lärande inte är en rak uppåtriktad linje:

”…any Maori mother knows that children do not learn in a straight upward line but in a stair-step pattern. They leap forward, then plateau for a while, then leap forward again. Their learning is an underground river, you can’t see it, can’t even feel it at times. Then suddenly they soar. You can’t control it; you can’t take credit for it. It’s theirs. You have to be there, providing warmth and stability, providing tools and resources, answering questions, telling stories, having meaningful adult conversations and doing meaningful adult work in their presence. But when they soar, it’s on their own wings.”

WEIRD då? Jo, det står för Western, Educated, Industrialized, Rich, Democratic societies, något som visat sig vara det minst representativa utsnittet av mänskligheten:

“members of WEIRD societies, including young children, are among the least representative populations one could find for generalizing about humans.”

BoldomaticPost_Experiment-Observe-Listen-CarDet är en lång artikel. Det stämmer. Men verkligen värt besväret. Läs den du med. När jag läser detta så är det så mycket i mig som börjar vibrera och falla på plats, samklang ljuder och ett harmoniskt lugn faller över mig.

Tiderna förändras. Paradigmskiftet är här. Vi är mitt uppe i det. Det är läge att testa, observera, lyssna. I det finns det ett lärande att återupptäcka.

Vad hör du?

Min Gerbera!

Publicerad den av
12

Vilket ljuvligt sommarprojekt! Har deltagit i en knit-along, dvs ett sticka-tillsammans-fast-åndå-var-för-sig-projekt, Organic Summer KAL16 organiserad av Organic Knitters. Du kan hitta oerhört vackra bilder på sjalen i fråga, Gerbera, ett mönster skapt av Linnea Ornstein, under hashtaggen #OrganicSummerKAL16, på t ex Instagram.

Jag köpte två härvor vardera av garnet Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool, i färgerna Wild mallow och Arctic sea. Den sistnämnda är färgen jag valde att börja med. Gerbera 1

Jag inledde på väg till Almedalen med att nysta garnhärvan jag hade med mig, och satt ett par kvällar på Gotland och stickade. Och repade upp. Stickade, repade upp. Kom längre än tidigare, men sen smög det sig ändå, repa upp. Till slut insåg jag att stickmarkörer var ett måste, så jag smet inom en liten mysig garnbutik i Visby och köpte markörer. Nånstans där drog jag upp och började om för sista gången.Gerbera 2

Och sen gick det äntligen vägen. Men jag vet inte hur många gånger jag kontrollräknat och varit tvungen att backa bandet en bit för att få rätt på det hela. Hade sticket med under vår sommarsemester till Seattle/Vancouver.Gerbera 3Under sommarsemestern stickade jag både på tåg och flyg, och sakta men säkert har sjalen vuxit fram. Men det var först när vi kom hem som det tog fart på riktigt. Kanske också för att då kom ett par av de lite enklare delarna av mönstret, som inte krävde fullt lika koncentration som början och slutet.

Men efterhand insåg jag svårigheten i att komma ihåg exakt var jag var, så jag började skriva upp vilken rad jag var på. Här kan du se sjalens framväxt senaste månaden:
Diagram B klart. 9/7
Klar med rad 25 avig. 14/7
Diagram C klart. Klar med rad 37 avig. 16/7
Klar med rad 47 avig. 18/7
Klar med rad 61 avig – på tåget 21JUL
Klar med diagram D – 27/7 på flyget
Klar m avig rad 81 – 28/7 på flyget
Klar m avig rad 93 – 31/7
Klar m rad 99 – 2/8 Västra Hamnen
Klar m rad 107 – 2/8
Diagram E klart – 3/8
Klar med avig 119 – 3/8
Klar med rät 126 – 5/8
Klar med 135 avig – 6/8
Klar m diagram F – 7/8
Klar m varv 141 – 7/8
Klar m avig 143 – 8/8
Klar m avig 145 – 9/8
Klar m varv 146 – 10AUG
Halvvägs varv 148 – 11/8 bussen till Sjöbo
Klar m varv 149 – 11/8 bussen till Malmö
Klar m varv 152 – 11/8
Klar m varv 157 – 12/8
Klar! Avmaskad! 13AUG
Blockad – 14AUGGerbera 4

Idag är sista dagen att delta i den utlottning av garn som arrangören av #OrganicSummerKAL16 ordnat, så igårkväll stickade jag så det stod härliga till och maskade av. Imorse fäste jag trådar, blötade sjalen och blockade den, dvs spände ut den i fuktigt tillstånd så den får sin vackra form och mönstret riktigt kommer till sin rätt. Nu sitter jag här och väntar ivrigt på att den ska torka, men det kan nog dröja ett tag till innan den torkat ordentligt. Lovar att lägga upp ett foto på den färdiga sjalen när den är i bruk (tillägg 20160816: se foto nedan på färdig sjal).Gerbera 5

Det är länge sedan jag stickade på allvar, de senaste tio åren har det blivit några handledsvärmare med jämna mellanrum och en och annan mössa, samt lite disktrasor, ett projekt jag inledde i våras. Perfekt gå-bort-present, kan jag meddela, och funkar finfint. Bortsett från att jag alltså inte stickat något större på ett eller två decennier, så har jag aldrig stickat ett mönster som krävt så mycket av mig som detta. Himla roligt att skapa med händerna, att se hur det växer fram, ögla för ögla. Fascinerande! Och jag bleknar vid tanken på att hitta på ett mönster som detta… Linnea, du och andra mönsterskapare har min stora vördnad för jobbet ni gör!

Den stora frågan är om jag ska börja på nästa Gerbera bums eller om jag istället ska börja på den damtröja i ljuvligt ullgarn som jag definitivt inte tänkt köpa under Almedalsveckan, men det gick liksom inte att motstå. Vad tycker du jag ska sätta händerna i härnäst?

Ju Mer Dom Spottar

Publicerad den av
Svara

För vad tror de växer upp när så mycket hat gror?
Tänk i andra banor
Jag ber dig!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dem som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dem som vill sänka dig, sudda bort bad-minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Kapten Röd ”Ju Mer Dom Spottar”

Kurs i kulning dagarna två

Publicerad den av
2

Ligger i sängen i rummet på Pensionat Stenshuvud och gläds åt att – tillsammans med Sara – ha två dagars Kurs i kulning framför mig. 

Vad kulning är? Lyssna här!Tur det finns kossor på Bulltofta som jag kan öva mig på när jag kommer hem. 

Vilken ynnest att både ha möjlighet att gå på en kurs som denna, som jag går enkom för att det lockar mig så enormt, och att faktiskt välja att göra det. Utan Saras initiativ – hon bokade kurs och rum på Pensionatet och meddelade mig att det fanns en ledig säng till mig – så skulle det nog förblivit en sån där Oh, så läckert det hade varit!-tanke. Men nu blev det mer än så!

Nu ligger jag här efter en timmes gitarr-plinkeplonkande tillsammans med Sara, nyfiket öppen och förhoppningsfull om två intensiva och innehållsrika dagar då jag kommer lära känna min röst på ett helt nytt sätt. 

När valde du senast att göra något för dig bara precis för att du har lust till det?

Dooify – en ny bekantskap!

Publicerad den av
3

Dooify dök upp i flödet. Nyfiken som jag är klickade jag mig vidare, registrerade mig genast i denna svenska version av en tidsbank, och la raskt upp två egna erbjudanden. CoachWalk och CoachTalk. Kan nog komma på bra många andra saker också, men de kändes enkla att få till.

Och sen funderade jag. För som ny medlem får man två timmar i tidsbanken, så frågan var ju – vad skulle jag försöka mig på? Sökte på Malmö för att hitta något i närheten, men sen slog det mig: Gitarrlektion!

Jag hade ju föresatsen förra året att lära mig plinkeplonka på gitarr så jag kunde kompa mig själv (sång), men jag fick aldrig riktigt till det. Gjorde ett halvhjärtat försök under vintermånaderna, men sen rann det ut i sanden.

Så jag sökte på ”gitarrlektion” och fick upp ett par alternativ. Valde den som kändes bäst och skickade en fråga om det var möjligt köra online, eftersom gitarristen i fråga befann sig i hufvudstaden vår. ”Vi testar!” blev svaret jag fick tillbaka, och sen hittade vi ett datum och en tid som passade oss båda. Då fick jag den första gåvan: www.appear.in
En videochattfunktion som funkar helsmidigt! Definitivt värd att testa – så gör det, ok?Dooify

Sen visade det sig att gitarristen i fråga också var pappa till Dooify och då blev det ju riktigt spännande. Vi hade ganska intressant samtal under lektionstimmen, vilket än en gång gav en guldkant på upplevelsen. Dessutom lärde jag mig 4 + 2 ackord och fingerfärdiga fingrar lyckades ganska snabbt få in vanan att ta olika ackordfattningar och hoppa däremellan. Vi plinkade och sjöng No woman no cry och sen fick jag nästa riktigt stora gåva. Carl, Dooifys pappa alltså, berättade att med dessa fyra grundackord (C, Em, D, G) kan sjunga och spela i princip vad jag vill.

Så här löd min recension av Gitarr för nybörjare med Carl Svahnström:
Härligare online-gitarrlektion får man leta efter. Med värme och uppmuntran ledde Carl mig genom en handfull ackord och än viktigare, gav mig tillstånd att släppa mitt eget ”så här måste man göra för att lära sig spela gitarr”-tankar, vilket gjorde att jag kände att jag kom längre på denna timmen än jag gjorde förra året då jag gjorde en föresats att lära mig spela gitarr, men inget lossnade för det var för styrt och strikt på något vis. Carl sa ”Med dessa fyra ackord kan du spela precis vad du vill, vilken låt som helst, bara börja i G så blir låten i G helt enkelt, och det funkar för det mesta. Testa och lek!” och DET var precis vad jag behövde höra. Så om du – liksom jag – haft den där drömmen om att kunna sitta på stranden, plinkeplonka lite på gitarren och sjunga av hjärtats lust, så tycker jag definitivt du ska testa en timme med Carl och hans gitarrlektion. Och det funkade finfint online!

Och Carl kontrade med detta om mig:
Helena är en underbar person som är lätt att gilla. Gitarrlektionen var grym då vi kunde fokusera på lärandet och ha kul under tiden. Kan verkligen rekommendera framtida möten med denna härliga individ!

Dagen efter så satt jag och plinkeplonkade i trädgården och hittade en låt. Tonerna ur Adeles Someone like you lockades fram där jag satt. Googlade upp texten och körde på. Tragglar, glömmer texten emellanåt och det är inte direkt finstämt, men vad tusan. Det var jätteroligt! Och, jo, jag har en bit kvar innan jag blir strandens gitarrdrottning, så snacka om att jag ska öva, för det här är ju kul! Till dess så kör jag vidare på hellre än bra helt enkelt, och bjuder på det dessutom. Mycket nöje (mer det är njutning, jag lovar!).

Och du – du testar Dooify va?

 

Rosenørn-Gyllenstierns hyllesaft

Publicerad den av
1

Ja, det pampiga namnet står som rubrik i receptboken, på hylleblomssaftreceptet som jag fått av min fina farmor, vår oldemor. Igår plockade jag och maken blomsterklasar och sen satte jag en sats saft. Tänkte jag skulle dela med mig av receptet, eftersom ”moderna recept” har löjligt få blommor i förhållande till mängden socker och ska det vara hyllesaft ska det vara rejält med hyllesmak!

Rosenørn-Gyllenstierns hyllesafthylleblom
Ett par hundra hylleblomsklasar
3 liter kokande vatten
1,5 kg socker
80 g citronsyra (kan använda vinsyra också, eller skippa detta helt!)
4 skivade citroner
(natriumbensoat)

Varva klasar och citronskivor (välj ekologiska citroner så klart och skrubba skalet noga med varmt vatten innan du skivar dem!) i ett stort krus. Häll över en blandning av kokande vatten och socker (och citronsyra). Låt stå svalt i 5 dagar. Sila av.

Så kortfattad är beskrivningen i min receptbok, men om du inte gjort hyllesaft tidigare kan jag ge dig ytterligare några tips. När du har hällt över sockerlagen, så är det bra om du ser till att blommor och citronskivor inte sticker ut. Du kan ta en tallrik och lägga över och tynga ned så den håller blommorna nere, eller så gör du som jag precis testade för första gången, fyller ett par plastpåsar med vatten, knyter åt ordentligt och lägger dem över blommorna. Då tyngs de ned och risken för mögel osv minskar.

Jag fryser alltid in saften och har därför inte i natriumbensoat, men om du vill det kan du säkert googla dig fram till hur mycket du behöver, och lösa det när du är redo att tappa upp saften på flaskor. Och ska du frysa in – tänk på att lämna några cm så du inte fyller på ända upp i förpackningen eftersom vätskan utvidgas i fryst tillstånd. Och du – sen njuter du av den godaste hyllesaften i världen!

Och hylle förresten, det är det skånska (och danska!) ordet för fläder. Så hylleblomssaft är helt enkelt fläderblomssaft. Farmor sa alltid hyllesaft, så det gör jag med. Vill du kan du faktiskt göra rabarbersaft på precis samma sätt – fast den brukar jag oftast bara låta stå tre dagar.

Njut!

 

…hennes bild av livet.

Publicerad den av
Svara

Det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bild av livet.
Om hon ser det som en väg, ett fältslag, ett växande träd eller ett rullande hav. 

Så skrev en gång Karin Boye.trädet

Letar upp en bild av ett vackert träd. Gillar det jag ser.
Undrar om T känner igen det. Trädet alltså.

havet

Letar vidare i fotosamlingen. Hittar en dramatisk bild av ett rullande hav, som kanske P kan känna igen. Gillar även det.

Om jag orkat hade jag letat fram en av mina favoritbilder av en väg, för sådana har jag också. Tror jag hade gillat den bilden med. Den enda jag vet med mig att jag inte gillar, inte hade gillat, och inte vill gilla, är fältslaget. Kanske för att jag tagit mig förbi den livssynen. Har levt så. Vill inte göra det igen.

Men väg, träd, hav. Alla lockar. På olika vis. Vad säger det om mig månne?