Det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bild av livet.
Om hon ser det som en väg, ett fältslag, ett växande träd eller ett rullande hav. 

Så skrev en gång Karin Boye.

Letar upp en bild av ett vackert träd. Gillar det jag ser.
Undrar om T känner igen det. Trädet alltså.

Letar vidare i fotosamlingen. Hittar en dramatisk bild av ett rullande hav, som kanske P kan känna igen. Gillar även det.

Om jag orkat hade jag letat fram en av mina favoritbilder av en väg, för sådana har jag också. Tror jag hade gillat den bilden med. Den enda jag vet med mig att jag inte gillar, inte hade gillat, och inte vill gilla, är fältslaget. Kanske för att jag tagit mig förbi den livssynen. Har levt så. Vill inte göra det igen.

Men väg, träd, hav. Alla lockar. På olika vis. Vad säger det om mig månne?