Podcast 17/52 – lethal absence of hope

Here’s an episode of On Being with Krista Tippitt that I listened to first time around a couple of years ago. I recently listened to it again, and it affected me as much second time around. It’s with a Jesuit priest named Greg Boyle, famous for his work with gangs and gang members in and around Los Angeles. Perhaps you’ve heard about Homeboy Industries?

In the podcast, Greg Boyle describe what gangs are all about in this way:

It’s about a lethal absence of hope. It’s about kids who can’t imagine a future for themselves. It’s about kids who aren’t seeking anything when they join a gang. It’s about the fact that they’re always fleeing something, always, without exception. So it shifts the way you see things. Somebody, Bertrand Russell or somebody, said, ”If you want to change the world, change the metaphor.” And that’s kind of how we want to — I think we need to proceed in something like this. So if you think it’s the Middle East, you’re quite mistaken. If you think it’s Northern Ireland, wrong again. It’s about kids who’ve ceased to care. So you want to infuse young people with hope when it seems that hope is foreign.

BoldomaticPost_It-s-about-a-lethal-absence-oA lethal absence of hope.

Oh, that’s powerful.
That hit me right in the gut.

And there’s so much more in this podcast, so please, take a listen. (And you can actually read it as well, but I do urge you to listen. There’s a feeling behind the words that is very apparent when listening to Father Greg speak about his homies.)

If what we are facing is a lethal absence of hope, and I don’t doubt it for a minute – what can I do? What can we do? What is there to do? And I don’t mean specifically about the gangs of Los Angeles. I mean about the lethal absence of hope that is visible everywhere. I don’t think there’s a country on earth, not facing just that somewhere or other within the confines of its borders. Do you?

So how to approach a lethal absence of hope?

 

Besök på Lunds Waldorfskola

Idag har jag varit i Hardeberga, på Lunds Waldorfskola. Rektor Örjan Liebendörfer och jag har lärt känna varandra via Twitter, och äntligen blev det av med ett litet studiebesök ute på Waldorfskolan som ligger så vackert högt uppe på kullarna i Hardeberga, med utsikt över slätten. Efter att jag och Örjan först suttit och pratat en god stund, om Waldorfpedagogikens bakgrund och ursprung, dess tankar och syfte, gick vi en rundvandring på skolans område, som är sex hektar stort och sträcker sig från gamla byskolan till säteriet.

Lunds Waldorfskola

Lunds Waldorfskola i Hardeberga, på en stor tomt om sex hektar. Jag förälskade mig i lerfiguren. Och musiksalen ska vi inte tala om. Får jag bli student här? Snälla?

Skulpturer i lera på en hylla i slöjdsalen, fritt skapade efter egyptiska förebilder (bilden uppsatt under hyllan med figurerna).

Skulpturer i lera på en hylla i slöjdsalen, fritt skapade efter egyptiska förebilder (bilden uppsatt under hyllan med figurerna).

Förra årets tredjeklassare byggde en bigård. Hur coolt är inte det på en skala? Årets treor bygger ett litet torp.  Överallt vackra alster, uppsatta så de förgyller lokalerna, som i sig själva är vackra. Fridfulla. Rogivande.

Förra årets tredjeklassare byggde en bigård. Hur coolt är inte det på en skala? Årets treor bygger ett litet torp. Och skolan har en trädgårdsmästare att ta hand om odlingarna.
Överallt vackra alster, uppsatta så de förgyller lokalerna, som i sig själva är vackra. Fridfulla. Rogivande.

Vandrade in i ett klassrum, Örjan presenterade mig och eleverna utbrast "Vi har just läst om Sköna Helena!".

Vandrade in i ett klassrum, Örjan presenterade mig och eleverna utbrast ”Vi har just läst om Sköna Helena!”. Skolfamiljen hittade jag också på skolan, en av mina favorittidskrifter.

Det är bara att erkänna, jag skulle trivts fantastiskt väl här. Gillar formspråket, färgerna, stilen, ja, hela miljön tilltalar mig enormt.

Det är bara att erkänna, jag skulle trivts fantastiskt väl här. Gillar formspråket, färgerna, stilen, ja, hela miljön tilltalar mig enormt.

Efter två timmars rundvandring avslutar vi i kontoret bredvid fritidshemmet igen. Där sitter en äldre elev (nia?) som med ett lugnt och tryggt leende på läpparna berättade hur hen trivdes på skolan, och där gemenskapen med alla, över åldrar, stack ut som något särdeles unikt för skolan. Jag var nyfiken på om hen gått här hela livet, men så var inte fallet, så det fanns att jämföra med.

Här skulle jag trivas. Ja, jag trivdes helt enkelt, inget snack om saken. Örjan berättade att många elever kommer hit lite som en sista utväg, då de inte hittat skolgång som passat dem inom ramen för det kommunala och andra friskolor. Men här, här landar många. Och det kan jag förstå. Det är lokaler och miljöer som bjuder in till att landa. Därmed inte sagt att det skulle passa alla, för det tror jag inte. Men mig hade det nog passat som hand i handske, och det är skönt. Det ger en viss ro att hitta ställen där jag känner mig ganska naturligt hemma. Så jag vill säga varmt tack till alla som jag stötte på idag. Jag är allt lite avundsglad på er, det ska ni veta!

För mig som är ganska fascinerad av skolsystemet i det stora hela var det verkligen intressant med ett litet litet smakprov på en verksamhet som lite grann är som ett parallellt skolsystem, inom ramen för det ”ordinarie”. Jag frågade Örjan hur han ser på Waldorfpedagogiken i förhållande till LGR11 och det visade sig att han hade en teckning på ett blädderblock på sitt kontor, som handlade om just det. Visade sig att vi hade en ganska likartad syn på det där. Här har jag tagit mig friheten att återskapa den bilden:

Waldorfpedagogiken är större och mer vidsträckt än LGR11, som i stora drag passar inom ramen för den stora cirkeln. En liten del av LGR11 går lite på tvärs med olika grundtankar inom Waldorfpedagogiken (se det streckade området), men i stort är det inte något problem.

Waldorfpedagogiken är större och mer vidsträckt än LGR11, som i stora drag passar inom ramen för den stora cirkeln. En liten del av LGR11 går lite på tvärs med olika grundtankar inom Waldorfpedagogiken (se det streckade området), men i stort är det inte något problem.

Det är inte utan att jag undrar varför inte fler skolor i Sverige drar nytta av friheten som faktiskt finns i LGR11 inom ramen för det befintliga skolsystemet?

#pratamedvarandra

I förmiddags var jag här:

pratamedvarandra

#pratamedvarandra – med betoning på MED

 

Grafisk facilitering av dagens #pratamedvarandra i Malmö

Grafisk facilitering av dagens #pratamedvarandra i Malmö

Favoriten från den grafiska faciliteringen, som utfördes av RÄLS communication.

Favoriten från den grafiska faciliteringen, som utfördes av RÄLS communication.

På hemvägen stannade jag och plockade kirskål på ett av mina favoritplockställen, vid Ulricedahls Herrgård.

På hemvägen stannade jag och plockade kirskål på ett av mina favoritplockställen, vid Ulricedahls Herrgård.

En förmiddag.

Med gamla vänner – kramarna! – och nya bekantskaper – kramarna!

Möten som gick ut på att prata med varandra, lyssna, utgå från allas goda intention.

Insikten att jag, i mötet med mig själv sedan mitt liv vändes upp och ned för snart 16 år sedan, har förändrats enormt.

Tänk.
Att mötet med mig själv skulle dröja så.
Antar att jag inte var redo för det innan?

Podcast 15/52 – Similarities between UKIP and the Swedish Democrats?

Was working in the garden yesterday, listening to a podcast from the RSA on something or other. Don’t quite remember actually. Anyway, as I was cutting up branches for the garden bin, sweeping up old leaves from the outside seating area and other typical ”it’s spring and there’s stuff to get done in the garden”-stuff, when one show from the RSA ended, a new one automatically began. That’s how I ended up listening to a pod on UKIP and the left behind: what a new party tells us about modern Britain. This is not an episode I would have put on from reading the heading, but I’m very glad that I got to listen to it. So I decided to make it the 15th podcast recommendation from me this year. (By the way, you can watch it as well if you prefer that. I don’t.)

BoldomaticPost_Political-scientist-Matthew-G

I don’t know much about the Swedish Democrats, honestly, and I certainly know even less about the UKIP in the UK, but as I listened I wondered if there are more similarities between the two parties, and the trends in the respective countries, or if what’s happening is totally different in Sweden and the UK?

Are the same demographic groups being attracted to the Swedish Democrats as to UKIP? Are the reasons for voting Swedish Democrats the same as those for voting UKIP? Has anybody done such a thorough analysis of the voters and rationales for voting Swedish Democrats as the analysis made by Matthew Goodwin in the UK?

I don’t know. Still. I haven’t gotten any answers to my pondering. But perhaps you know, and can help me learn more about this? Articles to read? Pods to listen to?

Frossa i nässlor och kirskål!

Just nu är det en underbar tid, för både nässlor och kirskål tittar upp i markerna. Jag bor precis vid Bulltofta rekreationsområde i Malmö. Eftersom jag går många och långa coachwalks i området så jag känner det väl. Vid detta laget har jag örnkoll på bästa nässel- respektive kirskålplockarställena, och det finns gott om dem!

Jag använder både nässlor och kirskål på mer eller mindre samma sätt:

  • Jag har färska blad i gröna smoothies som jag dricker till frukost varje morgon (växlar gröna blad minst var tredje dag för variation).
  • Jag gör fetaostpaj med antingen snabbt förvällda nässlor eller kirskål.
  • Och så icke att förglömma favoriten på kirskål, snabbt stekta i het olja, med lite flingsalt och färskpressad citron på. Oj vad smarrigt!
  • Husets minsting är inte så förtjust i nässelsoppa (fast han gillar all annan soppa) så tyvärr blir det sällan det. Men vi passar på ibland när han inte är hemma. 🙂
  • Torka kan man så klart också göra, åtminstone vad gäller nässlor. Men av någon anledning använder jag inte torkade nässlor lika mycket, så jag har inte för avsikt att torka några större mängder i år. Men gör man det kan man med fördel smula ner nässlor och ha i hembakt bröd.

Jag har nu bestämt mig för att se till att skaffa mig ett rejält förråd i frysen med snabbt förvällda, kylda och urkramade nässlor och kirskål, så att vi under vinterhalvåret också kan dra nytta av detta naturens gröna guld.nässlor och kirskål Så jag stoppar en eller två mindre pappåsar (Malmö Stads kompostpåsar funkar finfint) och en sax i fickan när jag ska ut och knata på Bulltofta.

Brännässlor plockar jag genom att klippa av nässletoppen och sen nypa till lätt med saxen och lägga ner det i pappkassen. Kirskålen knipsar jag av med tumme och pekfinger, för de varken bränns eller har en hård stjälk, så det finkar finfint.

På bilden ser du kirskål i det vilda, och hemma hos mig i en kruka. Jag är tyvärr inte betrodd med kirskål i trädgården, vilket ju är lätt ironiskt eftersom jag gärna skulle haft det. Men jag vågade inte sätta ut kirskålen jag grävde upp från mammas hus i somras i trädgården, utan satte det faktiskt i två krukor. Och som du ser så tar de sig! Du ser också nässlor, och på den höga bilden till höger ser du hur det ser ut med fjolårets nässlor, torra vita stänglar, vid vars fötter de nya späda nässelplantorna kommer för fullt. Påsarna är resultatet av en av mina skördepromenader, och nederst en av våra middagspajer med fetaost.

Använder du nässlor/kirskål till något annat så dela gärna med dig av recept, tips och idéer. T ex har jag ryktesvägen hört att nässelpesto ska vara riktigt smarrigt. Och så kan man så klart använda nässlor som gödning i trädgården. Vad mer?

 

 

Water

Checking my Facebook feed I stumbled upon this short videoclip:

It’s a long time since I learned to not keep the tap on while brushing my teeth, and when I meet someone (when sharing living accommodations or staying at the house of family or friends for instance) who keeps the water running I find it very hard not to rush into the bathroom to turn the tap off. So far I’ve managed not to so just that, as I’m not so sure it would be welcome, but then I never really know how to bring it up in a way that might actually raise awareness. Now I do. A one-minute clip, with all the arguments necessary.

We’ve cut back quite a lot of our water usage at home, because there’s quite a lot of water preserving steps one can take, but turning off the water tap while brushing teeth is such a simple first step, that I strongly recommend you try it.

Have you ever given any thought to this equation:
(the amount of water being wasted while teeth are being brushed with tap running) x (the number of times you brush your teeth every day) x (the number of residents in your household) = ?

Djupdyka ner i Varför

Idag har jag och min kompanjon Ulf djupdykt ner i Varför: Vad är syftet med det vi gör? Varför gör vi det vi gör? Vi har slagit in på en för oss okänd väg, ska skapa något nytt med utgångspunkt i flera befintliga verksamheter/drivkrafter, och därför kändes det viktigt att börja med att säkra att vi vet var vår gemensamma utgångspunkt är, vad den är, och varför det är viktigt för oss båda. varför Utifrån detta öppnade vi upp för ofantligt många möjliga Vad och Hur, med vilda idéer kopplat till grundbulten som för oss båda är: Att göra världen lite bättre. Under lunchen hann vi med att dryfta ett antal frågor och funderingar kring varför världen funkar som den gör, och hur det skulle kunna fungera istället. Bättre än idag, landade vi i, utan större åthävor. aktivitetslistaVi konkretiserade oss också så klart, landade i vad nästa steg är och vilka aktiviteter som ska göras tills vi kör nästa spånskiva om en månads tid. Har ett stort A3 fyllt med aktiviteter som jag ska åtgärda, och har redan bockat av fyra av dem. Ser med spänning fram emot vad som komma skall – för det kittlar verkligen, det är något som vill bli till, som vill bli av, nu! Känner du igen den känslan? När man liksom bara rider på vågen, till skillnad från tafatta försök att få igång en våg, eller än värre, stoppa en framrusande dylik?

No elephants in 10 years?

Did you know that elephants and rhinos are killed at a rate that will have them extinct in ten years? I didn’t. And boy do I ever want to help stop that from happening. So when I stumbled upon Air Shepherds, I knew I wanted to support the endeavor, which just might be the saving grace of elephants and rhinos, with a little luck and a lot of help from me, you, and everyone else!

Image courtesy of Air Shepherds

Image courtesy of Air Shepherds

Air Shepherds uses drones and supercomputers to stop poaching, and the results have been amazing! To quote from the IndieGogo-page, where I hope you’ll also pledge to help air shepherds stop more poachers, this is what’s happened where Air Shapherds have operated:

”Poachers operate under the cover of night, and until now, rangers have not had an effective way to find them before they kill.  We fly drones, unmanned aerial vehicles (UAVs) that have infrared cameras and GPS on them and can send back thermal images of animals . . . and poachers. They’re electric, silent and invisible but provide the information operators use to rapidly vector rangers to the location of the poacher before he kills.

It works. Flying in one area where as many as 19 rhinos were killed each month, there have been no deaths – for six months.  None at all.”

Amazing results. Zero poaching. This sure is a beautiful marriage of technology and human endeavor! And I for one sure want to do what I can to stop elephants and rhinos from going extinct during my lifetime – for manmade reasons! – so I have pledged a sum of money and hope you’ll do the same. I also urge you to spread the word, to help make this crowdfunding campaign a successful one. I for one am rooting for The Lindbergh Foundation getting a lot of money from this campaign, making it possible to set up new Air Shepherd-teams all over Africa in areas where poachers are ruthlessly killing elephants and rhinos.

BoldomaticPost_In-wilderness-I-sense-the-mir

There is nothing like witnessing nature in all its grandeur, but we are destroying it at an alarming rate. Perhaps our scientific accomplishments can ensure our grand-children and future generations to come will also be able to sense the miracle of life so present in the wilderness?

 

 

Varför ekologiskt?

Förbluffas och förundras av hur olika vi tänker, vi människor. Inom ramen för allt, egentligen, men det exempel som kommer till mig handlar om ekologisk mat, närmare bestämt bananer. Mötte nämligen en människa som ansåg att det var helt meningslöst att köpa ekologiska bananer. Hens argument för påståendet var att skalet är så tjockt så det spelar ingen roll när du äter dem. Det vill säga, oavsett om en banan odlas ekologiskt eller konventionellt, så spelade det ingen roll då eventuella gifter och bekämpningsmedel tränger inte in i själva bananens fruktkött pga skalets tjocklek.

Men gud så dumt!

Ursäkta mitt utbrott, men ärligt….

Jag slog mig för pannan, och kunde inte hejda mig, utan kläckte ur mig:
Men det handlar väl inte bara om dig? Det handlar ju om de som arbetar på bananplantagen, med odling och skörd av bananerna. Tror du inte det spelar roll för dem?

Var i sällskap med en person som likt mig slog sig för pannan, och uttryckte samma förundrade tankegång som min.

Och det är nu jag skulle vilja förvåna er alla med att säga att det var den unga, välutbildade och karriärsdrivna kvinnan som uttryckte sig så klumpigt, och den äldre vite mannen, i slutskedet av sin yrkeskarriär som, likt mig, slog sig för pannan. Tyvärr kan jag inte det. För då hade jag ljugit. Jag hoppas dock att det faktiskt skulle ha kunnat vara så. Jag vet faktiskt att det kunde ha varit så, för det finns äldre herrar som tänker mindre utifrån sitt eget ego och sin egen bekvämlighet, och yngre kvinnor som överhuvudtaget inte bryr sig om något annat än sig själva och sin egen vinning. Så klart. Hela spektrat finns, även i min bekantskapskrets, och därför skiter jag i vem som sa vad, och släpper den tankebanan. Den leder bara in mig i en återvändsgränd.

Men grundfrågan kvarstår – varför ska jag välja ekologiskt odlad mat? 

BoldomaticPost_Varfor-valja-ekologiskt-odladFör mig är det ganska tydligt att det är en oerhört mångfacetterad fråga, som det inte finns ett svar på (vilket det väldigt sällan finns, för den delen). Jag kan rabbla upp en rad aspekter, som jag valt att lägga vikt vid, relevanta och betydelsefulla för mig som gör att jag, i görligaste mån, väljer att köpa ekologiskt odlad mat (och kläder, skor, möbler osv), och gärna Fair Trade-märkt och/eller närproducerat på det.

Aspekter som arbetsförhållande för lantbrukarna (Big boys gone Bananas!), transportväg och -sätt (närproducerat? Flyg- eller båttransport? Skeppat till ett centrallager, eller möjligt att köpa tre meter från växthuset i gårdsbutiken?), energiåtgång vid odling (växthusodling i ett nordligt liggande land, eller längre söderut, så växthuset kräver mindre/ingen uppvärmning eller extra belysning?), mängd och typ av bekämpningsmedel under odling, näringsinnehåll och eventuella rester av bekämpningsmedel eller tungmetaller i matvaran, anrikning av eventuella gifter i naturen, typ av emballage (gärna så lite som möjligt, för är det nått jag ogillar är det att se två ekologiska äpplen nogsamt invirade i lite silkespapper, lagda i ett formgjutet plasttråg och sedan förseglade i cellofan/plast!), är varan i säsong just nu eller ej, osv osv osv.

Är det per automatik så att en ekologisk vara är bäst på alla dessa aspekter? Säkerligen inte. Men jag tror *min utgångspunkt är ju att tro gott om mina medmänniskor* att många som valt att satsa på ekologiska grödor har tänkt till, kring dessa och närliggande frågor, både en och två gånger. Och det blir avgörande för mig.

Är jag slaviskt trogen detta då? Nä, så klart inte. Jag gör undantag. Ibland. Men finns valet, så väljer jag oftast ekologiskt.

Hur går dina tankar i frågan om ekologisk mat eller inte?

Välj med omsorg

Har en trave med Good News Magazine som jag inte kommit mig för med att läsa. Än. Nu läser jag en artikel eller två vid lunchen, och lämnar därefter dem vidare till min bonusson, som bett mig samla tidskrifter som han tar med till lunchrummet på jobbet. En god idé tycker jag, och drömmer om att det blir vältummade exemplar av Good News Magazine innan de till slut, sönderlästa, hamnar i pappersåterminningen.

Läser nummer 13/2014 och kommer till sista artikeln, många sidor lång, om Daniel Mendoza och hans egen berättelse. Daniel är mannen bakom Good News Magazine, och som läsare är jag ofantligt tacksam över att han fattade beslutet att låta publicera sin egen berättelse, trots sin tveksamhet till det.Danielito

Nadia Dyberg som intervjuar Daniel och skriver artikeln gör ett bra jobb med att beskriva Daniels upplevelser, men också sina egna. Hennes reflektioner berikar texten om Daniel.

Och jag påminns om flera saker, där de främsta är ynnesten att vara född i Sverige, till föräldrar som är mänskliga och långt från perfekta, men som definitivt inte har brottats med samma typ av demoner som Daniels föräldrar. Att min uppväxt varit en trygg uppväxt, med upprivande händelser så som skilsmässor och flyttar, men likväl, alltid en varm säng att krypa ner i, mat på bordet och rena kläder i garderoben, med föräldrar och andra viktiga vuxna runt mig.

Och så slås jag av det allra mest fantastiska av allt: att människan inte definieras av sin berättelse. Utan människan definieras av sina handlingar. Och det finns alltid ett val. Daniels tatuering lyder Välj med omsorg. Sällan har väl tretton bokstäver sammanstrålat till något så betydelsefullt: I varje stund har jag ett val, vem jag vill vara, hur jag vill vara, vad jag vill säga, vad jag vill göra. Använd ditt val, det är ditt, och ingen annans. 

Välj. Med omsorg. 

På det viset kan vi förändra världen och sprida gott. Good news, right?