Etikettarkiv: organisation

Föralltid?

Publicerad den av
1

Missade #skolchatt på Twitter i torsdags, men lyckades fånga några guldkorn på slutet. Framför allt en intressant dialog lärare emellan om att spara på krutet, så de räcker till 67 års ålder. Blev lite fundersam över det där – för det kändes som resursslöseri. Och är det något jag inte är glad i så är det just det. För tänk – du kanske bara kommer vara lärare (eller lokförare, kommunikationsdirektör, ekonomiassistent osv) i fem år. Ska du då inte ge järnet av rädsla för att inte orka i just det yrket till pensionen?

Tror vi kommer se ett arbetsliv med mycket färre för-livet-yrkesval, och det tror jag är bra. Gör det du gör i ett antal år, bli riktigt riktigt bra på det – och då kan du inte hålla tillbaka inte! – och kasta dig sen ut till nya utmaningar. Gör detta nya ett antal år tills du blivit en hejjare även på detta, och då kastar du dig vidare igen. Upprepa önskat antal gånger.

Tänk så mycket du kan bidra med till vilken arbetsplats, företag, projekt, organisation som helst, med fler strängar på din lyra. Mångfald skapar merfald. Du kommer korsbefrukta både dig själv och andra, och vem vet vilka underbara skapelser det kan leda till? Annars kanske det blir så här – urtjusigt förvisso, men med ofantligt lite variation:

Rapsfältet saknar variation

Jag uppfattade att twittrarna var rädda för att bränna ut sig, och det förespråkar jag givetvis inte. Det gagnar ingen. Givetvis gäller det att säkra mental och fysisk återhämtning så att du som människa kan bidra med så mycket som möjligt under så lång tid bara tänkas kan. Men jag tror faktiskt det är större fara att bränna ut sig om du fastnar i gamla hjulspår, än om du beger dig ut på nya vägar med jämna mellanrum.

På ett möte i fredags fick jag höra följande:

”Jag tror inte vi ska ha siktet inställt på slutstationen, utan snarast ta livet som att vi åker en hållplats i taget. Hoppa av, kolla runt, se vem som hänger där, och när du gjort/lärt ditt, så tar du dig till nästa hållplats.”

Vilken härlig tanke! I rörelse, men härvarande! Att leva i nuet, med en riktning framåt, det tror jag på. Vad tror du?

Syfte

Publicerad den av
5

Har du funderat på det där med syfte nån gång? Varför finns du här? Varför finns din tjänst/befattning? Varför finns ditt företag, organisation, intresseförening?

Jag funderar mycket på det. Tror det skulle gagna fler att fundera kring frågan
”Vad är syftet med … ?”. (Fyll i slutklämmen själv.)

Jag har tidigare skrivit om min livsuppgift, och frågan om syfte handlar till stor del om samma sak. Men kanske det blir enklare att titta på en tjänst, en position, ett företag, en organisation osv, om man pratar om syfte snarare än livsuppgift.

Kundtjänst till exempel. Varför finns kundtjänster? För att göra kunden en tjänst? Troligen. Har du, liksom jag gjort, nånsin ringt en kundtjänst bara för att bli bemött allt annat än tjänstvilligt? Som tur är har jag även stött på klockrena kundtjänstänglar som verkligen har förstått varför de finns där!

Samma fråga ställer jag mig kring sjukvården. Vad är det främsta syftet med sjukvården? Att vårda de sjuka, om man ska lyssna till ordet ‘sjukvård’. Sjukvårdens allra främsta uppgift torde ju vara att se till att ingen behöver dem, men om det mot förmodan kommer in en patient så ska vederbörande ut ur systemet så fort det bara är möjligt att få dem friska igen (givetvis utan stress!). Är det vad som sker, ligger det främst i allas sinne, alla (!) de som arbetar inom vårdapparaten? Är det vad samhället förväntar sig, när det ställs krav som att kötid inte får överstiga 90 dagar? Som du frågar får du svar – vad skulle hända om kravet ställdes tvärt om, t ex ”Patienter ska behandlas omgående”?

Och så skolan sen då. Ett av mina favoritobjekt. Varför finns skolan till? För barnens skull? Eller för de vuxna som jobbar i det? Eller för föräldrarna, som därmed får barnomsorgen tryggad? Några som verkligen trycker på för en skola för barnens skull är Micke Gunnarsson som dragit igång Skolstrejken och Pamela von Sabljar t ex.
Jag är själv engagerad i både föräldraföreningen i Husie och Barnverket och brinner för att diskutera skolsystemet, både IRL, på Facebook och inte minst Twitter. Jag inser att det finns mer än ett syfte med förskola/skola/fritids, men jag önskar att fler som på något vis berörs av skolsystemet (finns det någon som inte gör det egentligen?) verkligen höll fokus på barnen.

Jag är optimist i hjärta och själ och tror dessutom människor om gott. Jag vet att en överväldigande majoritet av befolkningen går till jobbet och tänker att de ska göra sitt bästa varje dag. Så är det. Vi vill gott, det tror jag verkligen.

Dock vet jag av egen erfarenhet att det är svårt att hålla syftet främst, att verkligen lyckas hålla det i fokus dag ut och dag in. Jag tror dock vi skulle ha en annorlunda (härligare!) värld om fler gjorde ett mer aktivt försök att hålla syftet längst fram på hornhinnan varje dag!

Ett steg i tagetSakta men säkert skulle vi då ta ett litet steg mot en bättre värld, och troligen också mot större personligt välmående, varje dag.

Hur tänker du kring syfte? Det du gör varje dag – förankrar du det i ett uttalat syfte? Gör det någon skillnad? Och hur lyckas du hålla fokus på syftet?

Driven

Publicerad den av
Svara

Finns det oftast en stark och driven individ i en organisation, avdelning, grupp, förening, projektgrupp mm? Delar de starka/drivna upp världen mellan sig, tar sin plats i ett sammanhang där det saknas en tydlig ledarfigur? Blir det maktkamp om två drivna individer arbetar i samma sammanhang? Klarar de av att arbeta tillsammans? Vad händer med sammanslutningar som bara består av drivna ledare? Tar någon på sig rollen att leda gruppen, eller blir det ett vakuum? Är det därför t ex Copenhagen Summit 2009 och Rio-konferensen 2012 bara bidde en tummetott, om ens det?

Är vi så vana vid att det alltid ska vara hierarkiska organisationer så vi helt tappar förmågan att driva själva om organisationen är – åtminstone tänkt – platt? Vad händer när jag som driven individ kommer in som ny i ett sammanhang, där det finns andra som är erfarna och vana? Om dessa dessutom också är starka/drivna individer?

Visst är det förunderligt att jag, som normalt definierar mig som stark och driven, i en samling av likar agerar både osäkert och passivt. Är det för att jag känner att i förhållande till de andra har någon annan mer drivkraft än jag själv? Jag tror det är en pusselbit i alla fall.

I ett sammanhang där det saknas en tydlig ledare tar jag lätt på mig den rollen, kliver in i den enkelt och vant. Uppvisar någon/några andra ett stort driv, kan jag istället ta en mer passiv roll. Blir mer frågande och säker bekräftelse att jag är på rätt spår, vill inte fatta beslut utan att först stämma av med de gamla rävarna.

Och medan detta kanske är bra under en introduktionsfas, så kan det bli förödande om det håller i sig – för då kan den platta organisationen helt kullkastas. Från att ha varit en organisation med drivna individer som agerar utifrån eget ansvar, blir det ett intet, ett vakuum, där ingen ser sig som ledaren som ska fatta beslut och ge order, men ingen heller känner sig ha mandat att fatta egna beslut.

I värsta fall leder det till platt fall, organisationen klarar inte av att agera och blir helt handlingsförlamad.

I bästa fall tar gruppen tag i frågan, lyfter upp den på bordet, granskar, diskuterar och förhåller sig till den. Hur vill vi ha det? Vad passar oss bäst? Gruppen måste då också diskutera om vi vill behålla den platta organisationen. I sådana fall måste alla känna ansvar och både bemyndigas men också på eget bevåg kliva in i sitt eget mandat.

Kan Results-Only Work-Environment (ROWE) vara ett sätt att hantera detta för en platt organisation? Vilken cliff-hanger…