Läste ut Q idag. Skriven av Fredrik Ekelund. Handlar om hans upptäckt/insikt att han är transvestit. Han är hon, hon är han. Fredrik. Marisol.

Boken kom ut i september 2018, och har gått mig spårlöst förbi. Trots artiklar och intervjuer med Fredrik. Och Marisol.

Som tur är läser jag ju alfabetet i år (försöker i alla fall), och frågade i början av månaden desperat bibliotekarierna på världens bästa lilla lokala biblioteksfilial i Husie om böcker vars titel, författares för- och/eller efternamn började på Q, Z, X, Ä.

Då sa en av dem: Q. Fredrik Ekelund har ju skrivit en bok om att han kommit ut som transvestit, och den heter Q. Fast den är utlånad, men vänta lite, jag kollar… jomen du, den finns på 14-dagars-utlåningshyllan på Rosengårds bibliotek, ta dig dit!

Så det gjorde jag.
Och glad för det är jag, för det är en riktigt fin bok. Vackert skriven – berörande, ärligt, naket, sårbart. Poetiskt och beskrivande; varierat. Om ett ämne som intresserar mig, och jag tänker… den där tu-delad-heten som Ekelund beskriver, undrar om inte vi alla mer eller mindre upplever den, om än kanske i andra former, att det tar sig olika uttryck? Bara de olika roller jag upplevt mig ha ha inom ett och samma ”upplevda kön”, mamma, egenföretagare, hustru… allt det där ”som man ska” för att passa in i normen. Och det där ”som man inte ska”. Så… Q är – utöver att vara en helt fantastiskt välskriven bok om ett uppvaknande som både fört med sig den högsta av glädje och känsla av helhet och samtidigt den djupaste av sorg och förtvivlan – det en bok om att vara/bli människa.

Har lämnat tillbaka den. Och det var så många passager som var vackert skrivna, gripande och rörande… att jag inte noterade en enda. Fast en satte sig i skallen: Han är hon, hon är han. Och jag, jag tackar dem båda, Fredrik såväl som Marisol, för att de släppt på förlåten, låtit mig få komma nära, nära, en ynnest jag tar som en ära.

Läs den.
Q.