Gott Barn behöver boende i Malmö!

Tar alla chanser just nu och är desperat. Är som du kanske vet God Man till ensamkommande ungdomar, tre stycken. En av dem bor i Malmö, och har just blivit uppskriven i ålder till arton år samt fått avslag på sin asylansökan, något vi kommer överklaga. Som myndig släpper Socialtjänsten sitt ansvar för mitt Gode Barn, vilket betyder att hen blir utan boende den 24 oktober. Då ska hen ta sitt pick och pack och bege sig till Migrationsverket, som kan bistå med en-två nätter på Jägersbo-boendet, och som därefter kommer placera henom på ett boende nånstans i Sverige. Sannolikt i Skåne, men inte säkert. Och garanterat inte i Malmö, eftersom Migrationsverket nämligen inte har några permanenta boenden i Malmö, till personalens stora förtvivlan.

Det skär i mig att se hens förtvivlan för avslaget, och jag vill göra allt jag kan för att säkra att hen inte utöver den oron också ska behöva lämna Malmö och därmed tappa sin skolgång, som i nuläget är det enda som kommer att kvarstå av den tillvaro hen levt i under det senaste knappa året. Om Migrationsverket kan fixa ett boende i närheten av Malmö finns det en liten chans att kommunerna kan komma överens om att hen får gå kvar i skolan, men ärligt talat vågar jag inte chansa på det. Oddsen talar snarast emot det. Och eftersom överklagansprocessen kan ta allt från några månader till uppemot ett halvår så känns det oerhört viktigt för mitt Gode Barns psykologiska och sociala välbefinnande att hen kan fortsätta gå i skolan under tiden. Det om något vore att ge mitt Gode Barn ett välbehövligt andrum för en kortare period. För är det inte folk som flytt som behöver andrum snarast än vi som befinner oss i vår trygga hemmiljö?andrum

Och ja, jag inser att det inte ligger inom ramen för God Mans uppdrag att säkra boende för mitt Gode Barn i Malmö under dessa omständigheter, men som medmänniska vill jag göra det. Så det är utifrån det jag ställer frågan. Och jag kvarstår dessutom som God Man tills domen vunnit laga kraft eller hens ”ursprungsfödelsedag” infaller, vilket ger mig ett par veckor till.

Så nu frågar jag Dig, om du på något vis kan bistå mig och mitt Gode Barn i att hitta ett boende i Malmö till hen? Finns det? Går det att lösa på något vis? Eller är det min soffa som gäller (vilket av rutiga och randiga skäl inte är en optimal lösning för stunden – men är default just nu!)?

Om vi ordnar boende själv så höjs dagersättningen från 24 kronor om dagen till 61 kronor, vilket ska räcka till allt. Det betyder att det inte är tal om någon regelrätt hyra, men hen kan åtminstone stå för sina egna matkostnader.

Så snälla, hjälp oss! Vad Du än kan göra för att säkra att vi faktiskt hittar en bra lösning för mitt Gode Barn – låt mig veta! Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Så kanske har du ett extrarum som står tomt? Eller känner någon som har det? Eller har kontakter på någon organisation som vet hur vi kan hitta en lösning? 

Slut.

Tvättat. Och hängt tvätt. Tre maskiner.

Bakat surdegsbröd – eller åtminstone slitit med degen. Bullar och bröd står på långjäsning i kylen, för att bakas imorgon. Så det återstår att se om surdegskursen med Jan Hedh lärde mig något eller ej.

Plockat rent äppelträdet, tömt skottkärran som var fylld av jord, uppgrävda växter och diverse stenar, experimenterat med löv, jord och Bokashi i hopp om att omvandla en helt vanlig sopsäck till en jordfabrik, gödselvattnat med lakvattnet från Bokashihinkarna, rensat lite ogräs.

Hämtat två stora paket på postutdelningsstället, och passade på att storhandla när jag ändå lånat grannarnas bil. *Tack!*

Flera timmars äppelringstillverkning, i närmast industriell skala. Mr B gjorde mig sällskap som tur är, eftersom han är en ypperlig äppelsvarvare. Stora tvättställningen fylld med äppelringar på tork, resterna blev en smarrig smulpaj och dessutom blev det ännu en laddning osockrat äppelmos till frysen.

Lagat och ätit smarrig middag med mina underbara barn.

Tittat på ett avsnitt av Grantchester tillsammans med sagda Mr B. Och katten Pop. Icke att förglömma. Både gossarna låg så nära inpå att stickningen låg orört i soffan.Slut

Och så var det då bloggandet… som jag bangade igår. Och troligen ytterligare en dag tidigare i veckan, om jag inte missminner mig. Problemet är att jag är helt slut. Finns inget kvar i mig, inga underfundiga betraktelser, inte en endaste fundering eller fråga, inte ett jota.

Jag är.
Helt.
Slut.

Äppleäventyr!

Idag lånade jag bil och körde till Vejbystrand där mor min bor. Plockat äpplen i parti och minut, sorterat i A (perfekta för vinterförvaring på vinden), B (nästan felfria, mer lämpade till äppelringar än månadslång förvaring dock), och C-kategori (bör ätas upp och/eller användas ganska omgående), och fyllt hela bilen. En kass med päron och en rejäl knippe persilja fick också följa med hem.äppelplockardag

Väl hemkommen fick jag hjälp av Mr B och E att tömma bilen på alla äpplena och dessutom har vi redan fixat vinterförvaringen på vinden till de A-klassade äpplena. Tidigare virade vi in varje äpple i tidningspapper och la dem i lådor på vinden, förra året experimenterade jag med gott resultat med att lägga ut dem en och en på tidningspapper på golvet helt enkelt. Funkade bra.

I år har jag fler äpplen på golvytan än förra året, men fortfarande är mer än halva den tillgängliga ytan tom. Så det lockar lite att ta ännu en äppelplockardag i Vejbystrand någon av de nästkommande helgerna. Får väl se om lockelsen består. Annars kanske jag knackar på hos grannarna som jag vet har gott om äpplen de med?

Fördjupad kärleksrelation

Torkar mina tårar. Sliter av mig offerkoftan och sveper möjlighetsmanteln om mig. Tar chansen att fördjupa min kärleksrelation med mig själv. Vaknar på morgonen i ensam majestät. Slås jag av att jag gör det. Älskar mig. Har en kärleksrelation till mig själv, en relation jag inte värnat så mycket som den förtjänar. Det är nog lätt hänt att den får stå tillbaka – jag är säkert inte ensam om insikten att jag nånstans slutat visa mig själv min kärlek – men nu är det dags.

Står inför ett val. Det som varit är förbi. Att gå tillbaka finns inte.
Jag gläds åt det som varit, och möter nuet, och därmed framtiden, i nyfikenhet.kärleksrelation med migGes möjligheten att välja. Tar den. Väljer Mig.

Tar plats i mitt liv. Med nyfikenhet och värme inleder jag kurtisen, lockar, pockar, smeker varsamt, eggande. Får syn… på Mig. Vad jag vill. Tycker om. Önskar. Bejakar. Tar mig friheter. Flörtar, tittar mig djupt i ögonen och inleder djupa samtal om meningen med livet, om hur jag låter min onlyness (tack Nilofer Merchant för detta vackra ord och Sara för att du pekade mig i dess riktning!) blomma ut i full blom, och vad som faktiskt vill hända nu.

Väljer Mig. Fördjupar högst medvetet min kärleksrelation med Mig, och öppnar därmed för mer kärlek än vad som ryms inom den fysiska gräns min egen kropp utgör. Fördjupar min kärleksrelation till livet, till det som varit, det som är och det som blir. Omfamnar allt, i den varmaste djupaste omfamning jag förmår. Och jag förmår, var så säker!

Med naturen som canvas

Lisa Rislöw är en konstnär jag inspireras av, både för det vackra hon skapar men också för den kärlek och varma energi hon sprider. För ett tag sen la hon ut ett Instagramfoto på de mest vackert dekorerade kastanjer. Frågade henne vad hon använde för att måla på kastanjerna. Svaret: Vit akrylpenna. Så idag när jag var uppe i stan införskaffade jag mig vita akrylpennor. Och sen samlade jag kastanjer. I mängder. En hel skål full. Kom hem till ett lunchmöte via telefon och därefter satte jag mig och testade.smakprov

La upp bild av mitt testförsök på Instagram och Lisa påminde mig om att även använda löv som canvas. Så när jag gick till lilla butiken för att handla till kvällsmaten plockade jag på mig lite löv också. Och skamlöst snodde jag Lisas ordvits. Inte för inte hon går under benämningen Withlovelisa! (Och nån gång ska jag komma och Måla Mandala med dig Lisa!) Under seneftermiddagen släppte jag skaparglädjen lös.

med naturen som canvas

Vilsamt. Rogivande. Meditativt.
Förunderligt fascinerande att se hur något växer fram.
Ett mönster, ett hjärta, en rad med prickar. Färgen pärlar sig lite på kastanjens feta yta, dessa är ju alldeles nyplockade och har inte torkat ännu. Och jo, lite vit på händerna blev jag. Extra bonus.

Nu blir jag nyfiken.
Vad mer skulle jag kunna måla på? Nypon så klart, det kan bli fint, tror ni inte? Vad mer?

En hälsning från universum

Gick en välgörande promenad idag med en varm kärleksspridande klok kvinna. När vi vardera berättat vårt nuläge insåg vi båda att det fanns många skäl till att vi bestämde oss för att ses på en walk n talk:en just idag. Så skönt att kunna se och ses, hålla och bli omhållen och inte minst dela gemensamma – smärtsamma och lärorika – erfarenheter. När vi gick förbi busshållplatsen vid Latinskolan fick jag en hälsning från universum via Instagramkontot studio_mitkovic.Ta vad du behöverGick högtidligt in i busskuren, rev av den enda kvarvarande lappen, la den varsamt i min hand och slöt ögonen. Fylld av värme, kärlek och välbefinnande, fortsatte jag promenaden. Med lappen i bakfickan. Och där ligger den kvar.healing

Tack universum, studio_mitkovic och min fina vän! ❤

Sjua i indisk nattsärka

NattsärkesjuaIförd indisk nattsärka aka power nightie körde jag dagens sjua vari jag inkluderade 14 burpees, i kvinnornas omklädningsrum på Lisebergsbyns camping, inför en kvinna som fönade håret. När hon gick sa hon: ‘Vilken energi! Vilken inspirerande kvinna du är! Önskar dig en fantastisk dag!’

Jag önskade henne detsamma och fortsatte köra, efter att halvt på skämt och halvt på allvar ha bestämt med henne att vi ses imorgonbitti för att köra en sjua ihop.

Det var min sjuhundrasextioåttonde sjua på raken. 768 dagar i rad.

Och kanhända var det så enkelt att den där sjuan gav mig precis tillräckligt med energi för att mäkta med dagen idag. Har fått fantastiska kramar idag också, av fina själar, både innanför och utanför Bokmässans grindar. Kramar på BokmässanSamtidigt så kostar det på att stå på Bokmässan i dagarna två. Imorgon åker jag hem vid lunchtid, så det ska nog gå vägen. Men självfallet ska jag göra en sjua imorgonbitti också för att säkra ett energitillskott. Får se om jag får sällskap i omklädningsrummet?

Afterglow efter mitt livs första releasefest!

Medvetna valMedvetna val – från offerkofta till möjlighetsmantel

Så heter den, boken jag är medförfattare till, som släpps i handeln på onsdag den 21e september. Ikväll hade vi ett hejdundrandes releaseparty i Malmö, och det var verkligen en positiv upplevelse. Massvis med folk, både för mig okända och kända. Ett myller och ett gemyt, som definitivt ger mersmak!Bäst för världen!

Nu sitter jag i soffan och försöker summera upplevelsen, och känner hur orden fallerar mig. Så jag njuter av känslan, den härliga eftervärme jag besitter, efter en kväll fylld av kramar och skratt, peppande ord och bokförsäljning.Afterglow

Nu laddar vi om ett par dagar innan vi ska se till att sätta samma goa känsla i kroppen under Bokmässan i Göteborg, då vi finns på plats både i Hoi Förlags monter B07:60 och i Stiftelsen loveisabiblioteket D02:38. Ses där va?

 

 

Sitter ni här och skickar sms till varandra?

‘Sitter ni här, tre kvinnor, och skickar sms till varandra?’ sa han, mannen som gick förbi oss där vi satt nedhällda i vars en solstol framför poolen. 

‘Nej, vi spelar Pokémon Go’, svarade vi och fortsatte plocka Pokémon efter Pokémon, ditlockade av lure-modulen jag satt på ett av de två tre Poke-stopp som vi nådde från vår perfekta positionering vid poolkanten.Han gick muttrande därifrån och vi tittade på varandra och konstaterade förnöjt att ibland är det väldigt skönt att befinna sig bland likasinnade. Vi fortsatte evolva Pokémons, levla upp, samla på oss bollar och potions. 

Och om du undrar, eller rent ut av oroas eller än värre, förfasas av vårt beteende, så kan jag lugna dig. Vi pratar. Också. Tar ett morgondopp i havsviken, springer en runda, dryftar viktiga saker som handledarutbildning för Läslyftet, Goda Barn, lojalitetskrav och Medvetna Val och njuter av hotellfrukost, Afternoon Tea och tre-rätters middag i fantastisk miljö på Häringe Slott. Kramas. Skrattar. Fäller en tår. 

Inget tar ut det andra, utan berikar och kompletterar. För just oss, just här och just nu.

Nu går vi och lägger oss, efter att ha tagit över Poke-gymmet för femtioelfte gången. Undrar om vi fortfarande har det i vår besittning när vi vaknar imorgonbitti?