Kategoriarkiv: Okategoriserade

Walk n Talk i Almedalen – där samtalet är det centrala!

Publicerad den av
1

Det blir både min och #skolvåren:s fjärde vända i Almedalen, men det var två år sedan jag var där senast, så i år är jag extra taggad. #skolvåren gör samlad sak med Fler Unga och kör en flippad variant på våra walk n talk’s som innefattar att lyssna till unga. Fyra tillfällen ges, må-to, kl 10:30 utanför Fenomenalen, och vi har dessutom specifika fokusområden varje dag. Se detaljerna nedan och hjälp oss sprida ordet om våra evenemang är du snäll! Kom och kroka arm med någon – vem vet – kanske din värld flippas den med!

Profilbild för Helena Roth#skolvåren

Okej vänner, nu kör vi!

#skolvåren:s Almedalsgäng är i Almedalen 3-7 juli och vill att just DU hänger med på våra‬ numera berömda Walk n Talk’s.

I det enorma flödet av seminarier och workshops där du alltför ofta blir en passiv åhörare sticker våra samtalspromenader ut! Här är samtalet det centrala – och de nya insikter eller perspektiv det för med sig.

Och hur kan det inte bli bra när vi avslutar vår Walk n Talk vid Kärleksporten längs strandpromenaden?!!

Det finns 4 olika Walk n Talk’s att välja mellan. Alla dessa fokusområden kommer diskuteras utifrån skolans roll men främst ämnenas roll på skolan och vad som kan utvecklas. Dessutom har vi i år ett samarbete med Fler Unga och taglinnen för årets Walk n Talk’s lyder ”Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att…?” – en fråga du gärna får besvara!

Tidpunkter och fokusfrågor för…

Visa originalinlägg 89 fler ord

I kärleksbubblan!

Publicerad den av
2

Idag blir jag fyrtiofyra år. För fyrtiofyra år sedan föddes jag, drog mitt första andetag och påbörjade en resa som tagit vändningar jag aldrig kunnat drömma om. Men de hände. Och det är jag både glad och tacksam för, för annars vore jag ju inte här. Och just nu, just här, är där jag vill vara. Älskar livet. Verkligen älskar. Befinner mig i en kärleksbubbla utan like och den växer och omfattar allt mer, för varje år som går.
morgonblomma

Dagen började med skönsång av make och barn, levande ljus och väldoftande Helena-rosor. Och sen har hela dagen bara varit min. Har spenderat en heldag tillsammans med min älskade familj som bokstavligt talat badat mig i kärlek. Vi har badat på Hylliebadet, käkat falafel, gått på bio och sett Livet efter dig *oj, som jag snyftade och snörvlade*, tittat på Sverige-Italien-matchen och mumsat på körsbär och aprikoser innan det var dags för födelsedagsmiddag, tillagad av make och barn medan jag badade i kärlek även på sociala media.kvällsblomma

För ja. Jag befinner mig i en kärleksbubbla. På riktigt. Världen exploderade i en kärleksbubbla under avslutningshelgen av Supercoach Academy 2014 och sedan dess har den fluktuerat lite grann. Aldrig varit helt bortom min förnimmelse; emellanåt väldig tydlig för mig, och stundtals mer svår att känna. Men nu. Sällan har den varit så tydlig som nu. Och aldrig har jag varit så synkad i mitt jag, som just nu, något min fantastiska coach Carla speglade åt mig under vår coachsession tidigare i veckan.

Tack till alla som finns i min värld – de jag stöts och blöts med dagligen; de jag mer sällan träffar, men som ändå finns där.

Tack för att du möter mig i en värld av kärlek, omsorg, generositet och välvilja.

Tack för all kärlek! ❤

 

Svenska Skolan i London

Publicerad den av
Svara

Var i London förförra veckan, och passade på innan avresan att maila rektor Anna Jägberg som jag fått kontakt med förra året, via Twitter. Frågade helt sonika om det fanns möjlighet för mig att göra ett studiebesök på Svenska Skolan i London, och jag hade tur: det gick nämligen alldeles utmärkt. 

Tog mig från norra London till Barnes, på andra sidan Themsen, där förskole- och grundskoleverksamheten ligger. Gymnasiet ligger ytterligare en bit bort, men jag nöjde mig med att besöka den förstnämnda delen. Anna tog emot och vi började en härlig rundvandring i nyrenoverade lokaler, som ligger väldigt fint längs Themsen, med en lummig gård som ramar in hela skolan. 

Hammersmith Bridge – vacker och imponerande, tycker både jag och elever och personal vid Svenska Skolan i London.

Fick se ett sångnummer av fjärdeklassare inför den årliga musikalen som kulminerar vårterminens avslutning. I år var det Back to the future som valts, eftersom huvudkaraktären Marty McFly flyger tillbaka till framtiden till just i år, 2015!  

Klassrummen är namngivna efter landskap och landskapsblommorna. Backdrop till musikalen Back to the future – känner du igen klocktornet?

Merparten av personalen är svensk, men vissa är engelska. Alla barn blir tvåspråkiga (minst) då man använder både svenska och engelska på skolan. Alla verkade trivas väldigt bra på skolan vilket inte förvånar mig. Jag hade dessutom turen att komma till lunchtid, så jag bjöds på skollunch och den gick inte av för hackor. Inte minst surdegsbrödet som jag tror är kockens hemliga vapen! 

Skapande av olika sorter och slag – härligt att se!

Jag lärde mig en massa av Anna, som kan sin verksamhet utan och innan efter fyra år som dess rektor. Till sommaren är dock hennes äventyr i London slut, då hon flyttar hem för nya äventyr som skolledare. Men Svenska Skolan i London lär fortsätta på inslagen väg, en väg som inleddes redan 1907. Det är den nästäldsta svenska skolan i utlandet, endast slagen av Paris, som grundades 1878. 
Intressant att tänka sig att arbeta efter svensk läroplan, men samtidigt efter ett annat lands arbetslagstiftning, sociallagstiftning osv. Anna berättade att det fungerar ganska väl just i England, vars lagstiftning i stort liknar den svenska med smärre skillnader, men i andra länder kan det vara svårare, t ex kring det här med att en svensk skolledare har en skyldighet att rapportera misstanke om problem i hemmet till socialtjänsten.

Kollegialt lärande kring samma typ av litteratur dryftas av det utvidgade kollegiet, oavsett om man befinner sig i Sverige eller utomlands. Just Twitter och övriga sociala media spelar stor roll för skolpersonal som befinner sig långt från Sveriges gränser. Fantastiskt vilket utbyte som möjliggörs!

 
I stort noterade jag att ungar är sig lika, spelar inte så stor roll var man stöter på dem! De är lika busiga, intresserade, spralliga, trötta, fiffinurliga, hungriga, skaparsugna och nyfikna var i världen man stöter på dem. Det är betryggande på något vis, likheterna mellan oss människor är generellt större än det som skiljer oss åt. Jag tackar Anna och hennes personal och alla elever för att jag fick komma på besök; känns som jag har börjat samla på skolbesök!  

Jag hade inte läst in mig på verksamheten i förväg, så jag hade inte tänkt på att de även beskriver gymnasieverksamhet. På gymnasiet, som jag alltså inte besökte, är det ganska stor omsättning på elever varje läsår, då merparten är svenska utbytesstudenter, som går ett år här som del i sin ordinarie gymnasieskolgång. Det betyder att de alltså inte behöver lägga till ett år, så som jag själv gjorde som utbytesstudent i USA för en herrans massa år sedan (tror det knappt själv, men det är 25 år sen!). Smart! Jag hade faktiskt inte en aning om att det gick att göra på det viset.

Många svenska kommuner möjliggör för sina gymnasieelever att ta ett av sina gymnasieår här (samhällsvetenskapligt, ekonomiskt och naturvetenskapligt program erbjuds) genom att de får ta med sig sin skolpeng. Men Malmö Kommun, där jag bor, tillåter inte det, trist nog. Det gör ju att en familj måste ha större ekonomiska resurser för att kunna skicka sitt barn på ett utbytesår, då kostnaden för hela skolåret måste bäras av familjen. Just för gymnasieskolgång som faktiskt följer svensk läroplan och därmed direkt kan tillgodoräknas av den enskilda eleven verkar väl det lite underligt, så säg? 

Create the impossible – cleanse4expansion!

Publicerad den av
13

So, yesterday I started a new 90 day adventure! It was the official kick off date for the Create the impossible-class, and I kicked it off my launching a new blog: cleanse4expansion.
I’m reflagging the initial post here, and will try to keep both blogs going with daily postings, without mixing them up too much.
It would make me very happy if you helped to cheer me along as I try to create the impossible! When did you last try to create something impossible?

Profilbild för Helena RothCleanse4expansion

cleanse4expansionToday marks the start of the Create the impossible-online class, and I look forward to 90 days of challenges and cheers. I’ve already decided upon my project, hence this new blog: cleanse4expansion! (I normally blog at herothecoach.com and will continue to do so during this period as well. If you’re curious as to who I am, check it out over there!)

What I intend to create, which certainly feels impossible, during the next 90 days, is to cleanse my physical and digital home, allowing for spiritual expansion.

I started off thinking about a cleanse of my physical home, intending to go through every nook and cranny, not leaving any stone unturned, with the exception of my husbands things/clothes. But honestly, even though we have foor floors altogether, with an attics, a top floor, a  ground floor, and a basement, going through everything contained within the four walls…

Visa originalinlägg 304 fler ord

Seen somebody naked?

Publicerad den av
Svara

There is a TEDx Talk by Nic Askew entitled ”How to see somebody naked?” from TEDxHennepinAve that I stumbled upon on Facebook.

I started to watch, and all went quiet. Within. Without. Such is the power of the story being told in this TEDx Talk. It’s a story about the stories that Nic makes, or perhaps the word is that he’s more of a witness and capturer of these stories. Stories of people being naked. Raw. Beyong the words. In the in-between. That which can only be heard once the layers are peeled off, so that nothing else remains, but what must come out. Naked. Raw.

Have you witnessed something like this? And, perhaps even more importantly, have you ever shared yourself like this, naked, raw?

Vi skapar världen i varje sekund!

Publicerad den av
2

Hemkommen efter en härlig kväll tillsammans med de kloka, modiga och inte minst utmanande kvinnorna i min Master Mind-grupp. En sådan ynnest att få vara i ett sådant sammanhang, där vi i allra högsta grad är medvetna om att vi bidrar till att skapa och omskapa världen med allt vi företar oss.

Sätter mig i soffan med puttepaddan i knät, öppnar Facebook-appen och trillar över ett fantastiskt blogginlägg av Rickard Söderberg, tenor och debattör som verkligen har en förmåga att kliva rakt igenom all bullshit ner till pudelns kärna.

Jag är själv passionerat och måhända naivt inne på precis samma slutsats som Rickard drar:

image

Rickard målar upp avskyvärda, absurda och fullkomligt befängda bilder av världen som den verkligen ser ut idag. Men inte nödvändigtvis imorgon! Och jag gläds, jag stärks, jag flyger fram på vindar av förändring, av ökad medvetenhet och en vilja att bidra till att skapa en värld av inkludering och respekt, gemenskap, kärlek, och än mer kärlek!

Vi kan förändra världen. Jag kan förändra världen. Du kan förändra världen. Men jag vet att det blir så mycket enklare men framför allt roligare om vi krokar arm och hjälps åt, så därför sträcker jag nu ut min hand och frågar dig: Vill du hjälpa mig skapa en värld av inkludering och respekt, gemenskap och kärlek?

Bubbling like champagne

Publicerad den av
3

Sitting in the garden, winding down after a lovely weekend. Snap a picture and start to fiddle around in PixlrExpress+. Satisfied with what wanted to show up:

20140615-205738-75458713.jpg

Do you feel the same way as I do, to the fact that noone else creates my reality. It’s my prerogative. You create your reality. That’s your prerogative. What does this awaken in you?

God vilja eller tjuvnyp?

Publicerad den av
3

Har du nånsin reflekterat kring hur du förmedlar något? Om du gör det till 100% utifrån god vilja, med en fullständig önskan om gott, eller om du blandar in ett uns tjuvnyp i det? Har du tänkt på vilken oerhörd skillnad det gör hos mottagaren?

Jag vet att jag ibland nyper till. Lägger till en beska eller syrlighet i det jag säger men döljer det ofta, lindar in det i det förment uppmuntrande, den på ytan goda viljan.

Jag kan märka på mottagaren hur förvirrande det där är. Jag och mitt budskap synkar liksom inte. Kanske orden i sig pekar på god vilja, men så är det uttalet, eller en blick jag skickar med, som visar att här är något mer. Det är inte enkom det goda jag vill förmedla. Jag vill nypa till. Eller så låter jag söt och god, men blandar in ett ord som står för tjuvnypet. Hörde jag rätt, kan jag själv tänka när jag utsätts för tjuvnyp.

20140607-074540-27940227.jpg

Jag vill inte nypa till. Eller, jo, det vill jag ju tydligtvis i stunden. Jag menar att jag önskar att jag inte ville. Att jag aktivt väljer att hålla tyst hellre än nypa till. Kan jag inte säga något gott, då kan jag lika gärna vara tyst.

När nyper du till? Och varför?

State of mind

Publicerad den av
3

I’ve given a lot of mind to the concept of State of Mind these past days, since a lot of Supercoach Academy 2014 Creation weekend centered around that concept. And today I got to sample it first hand. My brother and I (thank you Mary, I would have written me instead of I there if it wasn’t for your help!) went walking around Ely this morning, taking in the lovely scenery along the Great Ouse river. Not a cloud in the sky, summer temperatures and just a very faint breeze. Marvellous!

We went to The Almonry for a light lunch, and there we were graced with the presence of four absolutely adorable ducklings. (Sorry about the poor state of the pic though!)

20140519-205203.jpg

20140519-210214.jpg

Had a great time, and when we got up to leave I noticed I’d lost the envelope with my British pound notes, that I put in my back pocket when we headed off for the walk. Gone. Probably around £100 in it. Nowhere in sight.

It didn’t affect my state of mind though and I sort of shook my sholders at my brother who cringed a bit when he heard it. He thought we should backtrack a bit, to see if we could find it, and we did. But no envelope. So we headed home again, to get my stuff and head on home.

20140519-212252.jpg

And you know what? I really don’t care. And I mean it.

It was obviously a bad idea to keep it in my back pocket, so I won’t do that ever again. And for sure I could have used the money. I don’t normally throw money away.

But still – feeling bad about the loss, beating my self up for being daft enough to keep it in my back pocket where it – apparently – very easily could fall out, imagining all the cool stuff I could have done with it and filling my head with remorse for what will not be… none of that would bring the money back, would it? All it would do would be to keep me in a shitty state of mind.

And I’m not in a shitty state of mind. Am not inclined to push myself into one either. That will come when it comes. And you know what, next time something like this happens to me, my state of mind will greatly influence the way I relate to it. Had I been in a shitty state of mind when I made the discovery, I would have been filled with shame for what I had done, beating myself up over it. But I’m not! And it feels great.

Cause here’s the thing: the state of mind I am currently in, influences the way I perceive the world. If I’m low, the world seems like a shitty place. And that’s how I’ll respond to what happens to me. If I’m high, the world is on my side, and ain’t nothing gonna get me down.

”Oh, so just keep your self in a good state of mind then” you might think? That’s just it though: I can’t control my state of mind. I can’t decide to go from one state to another. It just happens. But knowing that it just happens, knowing that mechanism exist and how it works means I can observe my reactions, drop below them to realise what state of mind I’m in, and from there, perhaps make more sensible decisions. Like refraining from talking, texting, emailing or writing while I am in a really bad state of mind, for instance. Nothing good’s gonna come out of that, I promise. Not until my state of mind shifts.

20140519-205945.jpg

And it will. Sooner or later. Knowing it’s a state of mind might just help a new thought come into my head, and in a second, my state of mind can shift. Have you ever experienced this instant shift?