Suktar efter bananer

Ja, det vet vi ju att banan är alla apors favoritmat, eller hur? Möjligen tvista de lärde om detta, men oavsett vilket, mina tankar vandrade till en berättelse om apor och bananer, när jag läste Ingrid Patrikssons kommentar på mitt inlägg om ”Livets regler”.

Jag har läst berättelsen – nånstans, kommer ej ihåg var! – för ett tag sedan och så här minns jag den:

I ett rum med 100 apor finns ett uppbyggt berg. Högst upp på toppen lägger forskare bananer. Givet antagandet om att bananer är alla apors favoritmat, så klättrar aporna glatt uppför berget för att hämta ner delikatesserna. Efter ett par dagar börjar forskarna att spruta vatten på aporna som kommer nära bananerna, så till den milda grad att de ej kommer åt dem. Efter ett par dagar (veckor?) så slutar aporna helt sonika att ens försöka klättra upp för att hämta ner bananerna, för de vet att det inte tjänar något till. 

Successivt byts ap-populationen ut, en i taget, och de nyanlända aporna gör närmast vågen när de ser bananerna på toppen av berget. Men icke sa Nicke, aporna som varit med ett tag gör klart för dem att det inte är lönt att försöka gå efter bananerna. Så de nyanlända agerar helt enkelt inte enligt sina impulser, utan viker sig för kulturen i rummet.

Efter ett tag är samtliga av de ursprungliga 100 aporna utbytta och det finns alltså inte en endaste apa kvar som vet VARFÖR den rådande kulturen är att det inte är lönt att klättra upp efter bananerna. Men kulturen står fast för det, trots att ingen av aporna i rummet varit med om att bli nedsprutade med vatten.

Motvalls apaUngefär så löd berättelsen, och jag själv tycker den är högst intressant. Den visar så tydligt på det som Anders Bergkvist brukar säga, nämligen att det endast är två saker som reproduceras, och det är liv och kulturen vi lever i och med. Så gör jag samma sak idag som igår, så får jag samma sak idag som igår. Faran ligger just i när jag bara gör, utan reflektion. Utan att veta varför. Utan att ifrågasätta.

Jag är tämligen säker på att du i din vardag omges av regler, som du vid närmre eftertanke inte vet varför de existerar?

3 thoughts on “Suktar efter bananer

  1. De två huvudsyftena för kultur när det gäller kommunikation är väl att dels identifiera och förstå sociala gruppen vi lever i, dels avgränsning till de som är utanför gruppen. En slags avgränsning vi bär med oss från ALLT vi lär i barndomen.
    Viktigt förstås, men som modern människa är det väl bra att lyfta blicken och fundera på det där med sammanhang, regler och… varför vi gör som vi gör?

  2. Det var väldigt intressant läsning. Ungefär som ingen vet varför alla är så rädda för vargen. ”Den måste ju vara farlig eftersom att alla är rädda för den” sa en vän till mig. Det är också ett oförskämt dåligt rykte som lever kvar o väldigt få vet varför. När bilar, människor eller fästingar är oerhört mycket större risk att förolyckas av… en spontan reflektion efter ditt intressanta inlägg.😊

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s