Med kroppen i fokus – januarireflektion

Jag kommer säkert reflektera kring det faktiska jag gjort under månaden, antal mil cyklade och promenerade har jag ju loggat ända sedan september 2009, så den typen av data (och vana) har jag lättillgängligt. Men detta vill jag komplettera med reflektioner kring mina upplevelser, kring känslorna som väcks inom mig, kring skillnaderna jag noterar och vad de betyder för mig.

Så där skrev jag när jag introducerade årets fokus med kroppen i fokus och onekligen har jag haft ett annat typ av fokus på kroppen årets första månad. Också. För visst har jag loggat både det ena och det andra. Så där som jag gör. Så där som jag mår bra av.

Loggen för januari ser ut som följer:
Minst en mil i kroppen 30 av 31 dagar
–> cyklat 35 mil
–> promenerat 5 mil
Wim Hof-andats 30 av 31 dagar
Gått till sängs före kl 22 20 av 26 loggade dagar
Skärmfri tid efter kl 21 12 av 26 loggade dagar
Kallbadat eller -duschat 8 gånger

Vintergäcken gäckar våren redan den 19 januari 2020

Smart våg
Alma införskaffade en smart våg, som jag ställde mig på den 12e januari kl 17:31. Den visade följande när jag väl knappat in kön, ålder (född 1972) och längd (158 cm):
68.8 kg (med kläder)
30,3% fett
50,1% vatten
37,4% muskler
3,8 kg ben

Huksittarutmaning
Dessutom hakade jag på Naprapatjonas utmaning med 30 minuters huksittande i 30 dagar, som drog igång den 4 januari. Det tog mig tre dagar att lyckas sitta hela trettio minuter – märk väl, inte i ett svep, det finns inte på kartan! Sen körde jag på, med undantag för en dag då jag var så slut att jag inte nådde mer än 17 minuter. Men sen märkte jag att jag nog inte satt på bästa vis, utan snedbelastade stortålederna, så de började smärta. Och eftersom jag redan har problem med höger stortåled som jag cyklade rätt in i en sten med i november 2018 (och även går till Anders Glemme, fysioterapeut nere på Aktiv Rehab i Limhamn, just för att få rätt på den), så satte jag huksittarutmaningen på paus i dagarna två efter en dag med 8,5 minuts huksittande, tills smärtan försvann. Nu har jag kört ett par minuters huksittande varje dag sedan dess, med stort fokus på att inte belasta framåt, utan på hela foten, om än med lite mer belastning rakt ner, på hälen.

Huksittarutmaning, kanske du frågar dig, varför i allsindar skulle jag haka på en sådan (bortsett från att jag lockas av denna typen av utmaningar generellt)? människan är skapt för att kunna sitta på huk i timtal, och i takt med att människan får det allt mer bekvämt med stolar, fåtöljer, soffor och mjuka sängar, så kommer vi också allt längre från golvet och jag, liksom många andra, lider av att vi inte använder höftböjarna tillnärmelsevis tillräckligt. Att sitta lite mer på huk har definitivt gjort mig uppmärksam på det faktum att det finns väldigt stora ytor i mitt hem som jag aldrig direkt använder. Spännande insikt! Och dessutom är det förunderligt skönt för ländryggen att sträckas ut.

Ännu mer Naprapatjonas
Såg ytterligare lite rygg-tips med Naprapatjonas, så under januari månad har jag kört bäckentippningar fram/bak, höftcirklar och spinal waves som min morgonsjua. Väldigt skön start på dagen, som sen har fått sällskap av några minuters huksittning.

Skogsturer till häst
Utöver det har jag ridit ute i skogen två rundor tillsammans med Pernilla, på fantastiska Tinka, grande dame av Lyckegården. Efter varje sådan skogstur märker jag av träningsvärk ett par dagar, allra mest i ljumskarna. Men skönt är det, fantastiskt. Nu senast var de mossbelupna stenarna alldeles särdeles vackert grönskimrande, närmast neongröna. Ljuvligt!

Kroppsligt och mentalt välbefinnande?
I januari har jag jobbat mycket. Kanske inte egentligen fler timmar än jag brukar, men jag är oerhört mycket mer ute hos kund, än jag varit på länge (bortsett från i höstas, för det var så då med). Och jag har vant mig vid att köra mitt eget race på hemmaplan liksom, så det har kostat på. Det har jag märkt i en ökad trötthet, vilket jag kontrat hyfsat väl med att sätta lite fokus på min läggtid. Det har absolut gjort sitt till, men jag är tröttare rent generellt, och har dessutom gjort lite nedslag på händelsehorisonten.

Därför gjorde det mig närmast glad att jag lyssnade när kroppen sa ifrån vid huksittandet. Jag hörde. Ignorerade inte. Körde inte på ”bara för att”, utan tog en paus, märkte hur smärtan försvann och kunde därefter smyga igång huksittandet i en takt som känns bättre.

Funkar – Funkar Ej – Saknas?
Jag kommer fortsätta logga det jag loggar och kör vidare på minst en mil i kroppen/dag, daglig Wim Hof-andning och kallbad så ofta jag lyckas få till det (minst en gång/vecka). Utöver det har jag inspirerats av Alma att arbeta mer med styrka, vilket jag helt saknat under januari månad – mer om det i februari månads reflektion!
Och så ska jag ha lite bättre koll på mitt kostintag. Vad jag äter och när jag äter det. En ökande grad av okynnesätande har smugit sig på mig, och det vill jag få stopp på.

290 anteckningar, som inte hjälper mig ett dyft!

Bloggtorka.
Eller kanske snarast trött, slut i rutan, liksom.
Öppnar Evernote, skriver in bloggidé och får upp 290 anteckningar.

Gisses.
Tvåhundranittio anteckningar med idéer och uppslag till blogginlägg.
Garanterat ett stort antal som jag inte alls skulle vilja skriva något om.
Garanterat ett stort antal som jag definitivt både skulle kunna och skulle vilja skriva något om.
Fast pallar ju inte.

Inser när jag scrollar anteckning efter anteckning att det bloggtorkan handlar om är att jag egentligen är lite för trött för att kläcka ur mig något upplyftande, insiktsfullt, lärorikt eller reflekterande.
Så det gör jag inte helt enkelt.

Ridå.

 

Kram!

Just nu e jag alldeles slut i skallen. Det har dela varit en intensiv vecka men framför allt en intensiv dag. Skönt att vara så där trött, samtidigt som jag just nu mest bara känner för att lägga mig på soffan och pilla mig i naveln. Det blir det nog så också, men fixa i ordning rotsaker i ugn. Undertiden de blir klara, och innan det är dags att steka halloumi, så kan jag nog hinna med lite navelpilleri.

Ska bara se till att jag får en kram av maken först (ja, ännu en, fick en när han kom hem från jobbet nyss), känner ett visst behov av lite värme och omtanke. En varm kram, stödjande, stärkande. Det vill jag ha. Och jag skickar en till dig med!

Kram

Rädsla, hissen, tredje ögat osv

TröttHar haft en alldeles fantastisk dag, med en talk, en walk, ett lunchmöte, en walk till och sen en middagsdate. Helt magiska möten.

Så det finns  mycket jag skulle vilja skriva om idag, men jag är helt enkelt alldeles för trött.

Så mina tankar om rädsla som budskap, hissliknelsen och min relation till mitt tredje öga får helt enkelt vänta till en annan dag.

För nu är det läggdags. Godnatt!

Trött

Sitter på planet till Los Angeles och sista helgen av Supercoach Academy 2014. Tänk som tiden går. Utom just när man sitter på ett transatlantiskt flygplan så klart, för det är onekligen något av det segaste som finns. Testar Norwegians Dreamliners som flyger direkt mellan Köpenhamn och Los Angeles, vilket visserligen innebär en låååååång flygtur på dryga elva timmar, men i gengäld gör att jag slapp byta någonstans i Europa för fortsatt flygning över Atlanten. Den kortare totala restiden väger mer än väl upp för obehaget att sitta stilla så här länge i ett svep.

image

I skrivande stund är det 52 minuter kvar till landning och det kryper av trötthet i mina ben. Närmast olidligt. Lite har jag mig själv att skylla för jag har inte sovit alls. Bidde inte så bara. För första gången någonsin flyger jag Premium (och det var ändå bland de absolut billigaste alternativen för överfarten) och har bred stol, som är ganska rejält tippbar, så jag har legat ner och vilat en stund, trots att jag aldrig somnade.

Planet lyfte vid tre-tiden på eftermiddagen och vi landar vid fem/sex-snåret på kvällen, så snart ska jag få gå och lägga mig ändå. Fast det där är bra underligt – här reser jag i ett halvt dygn, och ändå kommer jag fram bara ”någon timme efter jag lyfte” liksom. Nackdelen med det är ju just tidsskillnaden som är hela nio timmar. Det kan bli tufft. Och denna gången har jag bara en dag att acklimatisera mig innan det är dags för kursen, så håll tummarna för att jag lyckas hålla mig klar i knoppen på torsdag!

image

(Lite tillägg: här redo för sängen, igårkväll, och nu när jag publicerar detta har jag sovit gott en hel lång natt! Bra start på min USA-vistelse!)

Har du någon huskur för hur man på bästa sätt klarar av jetlag?

Awesome

Lite trött, efter en intensiv dag. Eller snarare, ett par riktigt intensiva veckor. Känns nu. Dags komma ikapp, samla ihop mig, ladda batterierna.

Ett sätt att göra det är att titta/lyssna på ett pep-talk från Kid President:

Tänker lite till… Jag kunde jag hushållat lite bättre på resurserna kanske. Jag tycker det är svårt dock, och det framgår nog i de flesta forum. Till exempel fick jag idag följande tweet från kloka Leili Falsafi på Twitter:

20130226-205339.jpgLigger mycket i det. Jag tycker om att känna, toppar likväl som dalar. Men det gör också att jag ibland (fast mer och mer sällan måste jag tillägga!) laddar ur. Min telefon varnar när batterinivån går under 20% – en sådan larmfunktion skulle jag behöva! Har du något tips eller råd, så tar jag tacksamt emot dem.

Men just nu ska jag göra slag i saken, publicera detta blogginlägg, stänga datorn, gå till sängs och låta hjärna och kropp koppla av och repareras under en god natts sömn. Gör det samma du! Jag ger dig Kid Presidents visdomsord att ta med dig:

We were made to be awesome!
– Kid President