Where is away?

I’ve written several times before about the podcast of Julia Butterfly Hill interviewed by Chris Martenson on Peak Prosperity. Find it on iTunes or here: http://www.peakprosperity.com/podcast/85294/julia-butterfly-hill-living-meaning

Here’s another part of that podcast that really hit me hard:
Unfortunately, in privileged societies, we are so disconnected from the impact of our choices. And one of the examples that I started using years ago that thankfully is now finally making it into the cultural conversation is:

When you say you are going to throw something away, where is away?

And the fact that we have that word proves how disconnected we have become because away is a place. And it is here. It might not be right in our backyard, but we all might have different houses; we share one home. There is no such thing as away. Away has people attached to it. It has places attached to it. It has animals attached to it. The fact that we think there is an ”away” is a magnifying glass into how little we realize how much of a difference we truly make.

imageHonest to God, I’ve never really thought about it this way. I mean, my lifestyle has a smaller ecological footprint today that it did ten years ago, and I try to minimize it more, but still, I’ve never gone fully into the thought of AWAY not existing, of it being a place. Which of course it is!

Huh. Have to ponder that one even more I feel. And perhaps it’s time for another listen to this podcast, that really made me go Oh, Ah, Uhuh, over and over again. Did it provoke the same responses in you?

Extraordinary means extra ordinary

I’ve written before about the podcast of Julia Butterfly Hill interviewed by Chris Martenson on Peak Prosperity. Find it on iTunes or here: http://www.peakprosperity.com/podcast/85294/julia-butterfly-hill-living-meaning

Julia talks about having something worthy to give our lives to and deconstructs the word extraordinary in a great way:

I really do see so much in people, this desire to have something worthy of giving our lives to, because we give our lives to so much that really is not worthy of it. And I think even if people are not completely conscious of that, their spirits, their hearts, their souls feel it. And that is why we turn to self-medicating and numbing ourselves with shopping, over consumption, movies, television, drugs, alcohol, and all these things we do. Because there is something deep within us, even if we do not recognize it and cannot name it, that wants to have something worth giving our lives to. So there’s something powerful about that arc of what takes ordinary and makes it become extraordinary.

I tell people the only thing ”extraordinary” means is ”extra ordinary”. Extraordinary people are ordinary people who come up against something that calls out their greatness. And they choose to say ”yes” to that calling even if they do not know where it is going to lead them or how it is going to end, but they cannot choose to walk away. I call it the choiceless choice—that we could choose to not say anything. We could choose to walk away. But to do that would kill off a piece of ourselves. So even though we could say no, we have to say yes. And there is something about having something deeply meaningful to say yes to, to give our lives to.

20140527-161505-58505584.jpg

There is something quite liberating in the deconstruction of the word extraordinary into extra ordinary. Sometimes I think the fear of not being extraordinary makes people doubt that they have something to give to the world, that their gifts are not good enough. I disagree with that. I think a few extra doses of ordinariness is just what the world needs. What’s your ordinary gift to the world?

Blundar

Jag har noterat att jag blundar allt oftare. När jag sluter mina ögon, så känner, hör, luktar, och smakar jag med ett större djup.

20130902-201917.jpgNär jag övar med kören så sluter jag ögonen allt oftare när jag sjunger. Det ger mig en ökad närhet till tonerna.

När jag stoppar ett solvarmt nyplockat hallon i munnen. Smaken fyller min munhåla och sprider sig ut i resten av min kropp.

När jag lyssnar till en podcast eller ljudbok som berör. Synintrycken sorteras bort och min hörsel blir mer akut, jag hör det underliggande, det som inte sägs, det outtalade.

När jag kramar en älskad. Värmen, doften, hjärtslagen och kroppens styrka berör mig i mitt innersta.

När jag dansar till en favoritlåt. Jag förlorar mig i ljuden, rytmen, tonerna och känslan som låten förmedlar. Glädjen uppfyller mig.

Korta små stunder av fördjupade sinnesintryck. En härvaro som ger lugn och harmoni, balans och njutning. Livet är som skapt för att njutas av. På djupet!

Vad upplever du då du blundar?

Dubbelpremiär!

Ja, idag är det dubbelpremiär för mig! I morse släpptes min första podcast, dvs ungefär som ett radioprogram fast tillgängligt på nätet. Det är Ann och Emil som möjliggjort detta, tack vare att de är sådana där driftiga individer som inte bara kläcker goda idéer utan dessutom agerar på dem. Detta är en idé som de manifesterat fullt ut. Imponerande!20130614-173821.jpgJag har både lyssnat på många podcasts och pratat mycket om poddande under de senaste två månaderna eller så. Därför känns det extra roligt att jag nu fick tummarna loss och testade att göra också! Min premiärpod är tio minuter lång och du hittar den både på 10minuter.se, på iTunes och på skolvåren.se. Jag hoppas du lyssnar, ger lite återkoppling och sen skapar din egen 10minutrare. Jag är ju nyfiken på vad du har för skolminne och/eller framtidsvision för skola/samhälle att dela med dig av! (Korrigerat 25JUN då 10minuter.se var tvungen att byta namn.)

Men det var ju dubbelpremiär, sa jag, och det är det också. Jag har gästbloggat för första gången idag, eller… nästan. Har ju gästbloggat med en bokrecension tidigare, men detta är första gästbloggen där jag blivit aktivt tillfrågad om jag kunde tänka mig ett inspel. Och det kunde jag så klart.

Det var Christian HertzPennybridge, som tar fram ett nytt koncept för att förenkla insamling till välgörenhet, som hörde av sig för några veckor sedan och ställde frågan. Fick lite inspiration tidigare i veckan och idag publicerades mitt inlägg på Pennybridges blogg. Kolla in den med vettja!20130614-210641.jpgFör mig är båda dessa tillfällen lysande möjligheter att sprida ordet om det jag brinner för, nämligen att skapa ett hållbart lärande samhälle. Och därför tänker jag fortsätta ta alla tillfällen när de dyker upp, och jag tänkte även fortsätta sprida ordet. På det sättet vidgas kretsen som vet om #skolvåren sakta men säkert, och det behövs för att jag ska nå min framtidsvision.

Vad krävs för att ta dig några steg närmare din framtidsvision?

Målgång #Blogg100

Detta är det hundrade inlägget av #Blogg100, dvs, med detta inlägg har jag bloggat dagligen i etthundra dagar. Ännu en milstolpe jag är riktigt stolt över.

Christer Hellberg, som också deltar i #Blogg100-utmaningen skrev häromdagen en liten utmaning under hashtaggen #läslust100:

#läslust100

Tänkte jag skulle ta honom på orden…. men OJ vad svårt att välja ett endaste inlägg av dessa hundra. Får se om jag lyckas! Jag börjar dock inte helt från scratch, jag har en summering av mitt totalt hundrade blogg-inlägg, som kan fungera som startpunkt.

Jag funderade på humlandet, på essens och måsten, likväl som energivågen, men jag landar i Att uppnå oenighet!

Ett fantastiskt bra podcast-avsnitt från On Being gav inspiration till det inlägget. Efter att jag lyssnat klart var jag uppfylld av hopp att det går att skapa en annan värld än den vi ser idag. Detta ofantligt hoppfulla meddelande vill jag sprida till fler. Därav valet.

Christer, och andra som vill haka på #lästlust100, där har ni det inlägg jag väljer som mitt guldkorn, från dessa etthundra dagar.

Har du ett favoritinlägg, på denna eller någon annans blogg (länka gärna!)?
Vad är det som gör att just det är ditt favoritinlägg?