Vad är det du vill göra, Helena?
Frågan ställdes till mig på Facebook i relation till 60 timmars tankespjärn, detta mitt hjärtebarn. Och det är ju en fråga väl värd ett svar!
Anledningen till att jag vill sprida #tankespjärn än mer för världen, och just nu som en pilotomgång av 60 timmars tankespjärn, är för att jag vet hur mycket bättre, roligare, mer spännande och framför allt utvecklande mitt eget liv blivit sedan jag anammat tankespjärn som livsfilosofi. I denna (allt snabbare) föränderliga värld, skulle många må bättre om de medvetet förhöll sig till tankespjärn (indirekt förändring) som något positivt som gagnar individen (och därigenom gagnar oss alla, starka grupper består av starka individer.).
De som känner mig vet att jag sedan jag trillade över ordet på twitter 2013 har använt, och levt i enlighet med det, sedan dess. Och min vana trogen så sprider jag sådant jag verkligen tycker om, så jag har både gett och fått tankespjärn, likväl som använt ordet i alla möjliga och omöjliga situationer. På sista tiden så är det framför allt på LinkedIn jag generöst delar med mig av begreppet:

Mitt vad är med andra ord 60 timmars tankespjärn som retreat/utbildning/workshop.
Mitt varför är som alltid förankrat i mitt övergripande livssyfte att göra ett positivt avtryck, men specifikt i relation till tankespjärn handlar det om att bidra till att människor blir mer resilienta genom att leva sina liv utifrån ledord som jävlaranamma, dådkraft och ödmjukhet.
Utifrån detta öppnade vi upp för ofantligt många möjliga Vad och Hur, med vilda idéer kopplat till grundbulten som för oss båda är: Att göra världen lite bättre. Under lunchen hann vi med att dryfta ett antal frågor och funderingar kring varför världen funkar som den gör, och hur det skulle kunna fungera istället. Bättre än idag, landade vi i, utan större åthävor.
Vi konkretiserade oss också så klart, landade i vad nästa steg är och vilka aktiviteter som ska göras tills vi kör nästa spånskiva om en månads tid. Har ett stort A3 fyllt med aktiviteter som jag ska åtgärda, och har redan bockat av fyra av dem. Ser med spänning fram emot vad som komma skall – för det kittlar verkligen, det är något som vill bli till, som vill bli av, nu! Känner du igen den känslan? När man liksom bara rider på vågen, till skillnad från tafatta försök att få igång en våg, eller än värre, stoppa en framrusande dylik?