Skriver mig till klarhet

Jag trillade ur mina Morning Pages som jag under perioder har kallat det dokument jag skriver i. Och namnet antyder intentionen, att tanken var att jag skulle skriva på morgonen. Det gjorde jag, ofta på paddan, men eftersom jag varken har dator, padda eller fån i sovrummet nattetid, och inte heller längre vill ha dessa ting i sovrummet utom vid särskilda tillfällen, så har jag halkat ur vanan att skriva av mig på morgonkvisten.

Men sedan Malin Lundskog delade sin skrivrutin så har jag, varje dag under maj månad, dragit på mig morgonrocken, satt mig i soffan, lyft locket till min MacBook och plockat fram mina Morning Pages. Skrivit dagens datum och rubriken Skrivrutin och satt fingrarna till tangenterna.

Har Malins skrivrutin inklistrad allra överst i mitt dokument, och än så länge följer jag hennes recept, med gott resultat. Kanske jag kommer Helenafiera den. Kanske inte. Framtiden lär utvisa. Så här beskriver Malin sin skrivrutin:
1) Jag skriver ner det jag känner, även om det är trötthet, ilska, nedstämdhet eller andra känslor som vi oftast bedömer som negativa och vill trycka undan.
2) Jag tackar för det jag har i mig och i livet och tar emot alla mina känslor och vänder dem till något jag har glädje av (oooo, det här var inte självklart från början …)
3) Jag sätter dagens intention (ibland kommer den allra allra först, men den kommer aldrig efter det här)
4) Jag förlåter! Både mig själv och andra för sådant som är sagt och gjort (eller inte sagt och gjort). Det här lättar verkligen upp!5) Jag läser igenom det jag har skrivit, för att det ska fastna i mig.

Inte nog med att det jag skriver väldigt tydligt, än så länge, varit enkom för mina ögon, så har jag dessutom flera av morgnarna lyckats skriva mig till klarhet, då saker har trillat på plats likväl som att idéer har fötts. På sex dagar har jag redan fått ut väldigt mycket av denna morgonrutin, så jag ska fortsätta minst månaden ut, så jag har lite mer att utvärdera experimentet på. 

Skrivretreat nästa?!

Har inte kommit igång med mina Morning Pages ännu.
Attans.
Sitter här och har stillestånd i skallen.
Finns en massa jag skulle kunna blogga om, men det kittlar inte.

Så jag plockar fram Morning Pages från tidigare år och skummar text på text om separation, skilsmässa, uppbrott, känslor. Blandad kompott, visst på svenska, annat på engelska.

Tanken att göra något av de där texterna, något ”riktigt”, väcks igen.
En bok? En ebok? En pod?

Vågar jag? Är det för nära? För utlämnande?
Kan de såra, riva upp läkta sår, göra illa?
Påverkas andra än jag? Även om det är min upplevelse jag skriver om så är jag inte ensam rollinnehavare.

Fast… jag vill inte låta mig hindras av funderingar, för önskan, drivkraften, finns där. Bättre skapa, och se vad och hur jag tar ett eventuellt nästa steg. Inte förutsätta problem som kanske eller kanske inte dyker upp – utan ta ett steg i taget och låta det som vill ske ske.

Skrivretreat nästa?!

En oavsiktlig effekt av ett medvetet val

Så länge sen jag skrev i det dokument jag kallar för Morning Pages med tillhörande årtal. 2018 års Morning Pages har jag inte skrivit en rad i sedan slutet av oktober, och även innan dess var det ganska skralt med inlägg. 2019 års Morning Pages har jag inte ens skapat, som du kanske förstår.

Det slog mig just nu för att jag, när jag satte mig ned, kände mig ganska tom i skallen, och det är vid just de tillfällena som mina Morning Pages har varit en sådan guldgruva, då jag ofta har något skrivet där som jag kan plocka in som ett blogginlägg.

Jag har en himla massa tankar kring sådant jag vill skriva, men av någon anledning så skriver jag det inte. Mer än den enskilda saken som blir till ett blogginlägg om dagen, vill säga.

Kanske är detta faktiskt en effekt av förra årets intention om ett medvetet digitalt och analogt liv? Mycket av mitt morgonskrivande inträffade helgmorgnar, i sängen, med padda i knät, nämligen. För paddan har i princip inte varit inne i mitt sovrum under hela förra året.

En oavsiktlig effekt helt enkelt, som jag nu, när jag fått syn på det, kanske kan reversera? För jag tycker om morgonskrivandet. Jag tycker om att ha mina Morning Pages som en slags reserv om bloggtorkan infaller, och därutöver så är det i Morning Pages jag skriver av mig sådant som jag inte (ännu) anser lämpar sig för bloggen, av ett eller annat skäl.

Så nu ska jag skapa mitt Morning Pages 2019-dokument och lovar framledes att bli lite observant på såväl möjligheten som önskan om att skriva mer.

En ny vana?

Ett par morgnar har jag plockat fram miniPaddan och medan den fortfarande är i flight-mode, så har jag öppnat Pages och skrivit. Skrivit av hjärtats lust. Låtit tankarna flöda, hamnat i flow, besökt min vän tystnaden. Ibland blir det bara ett inlägg, ibland flera stycken, men oavsett känns det väldigt skönt att kliva ur sängen efteråt. Det känns som en himla bra start på dagen.

När jag var i USA hos mina vänner Max och Mary, berättade Mary om sin vana att skriva morning pages, dvs, att börja dagen med att skriva tre sidor (eller hur mycket det nu var), oavsett om hon tycker att hon har något att skriva eller inte. Inledningsvis upplevde hon det jobbigt, men efter ett par dagar så kom hon in i det.

20140510-074718.jpgOch det är kanske lite dithän jag är på väg just nu. Att tillåta mig själv att möta tystnaden inom mig, och att utforska den, innan dagens alla bestyr knackar på dörren. Men jag vill inte ritualisera det, egentligen. Jag vill bara göra, bara skriva, i mitt varande. Inte bygga upp behov, tankar, fixa idéer kring hur det ska gå till, och upplevas. Rullgardinerna uppe, eller nere, ska jag vara ensam eller går det an om make, eller sonen, ligger bredvid mig och snusar. Måste jag skriva x sidor, eller kan det bara få bli som det blir?

Tänker att jag skulle vilja att det blir som det blir. Njuter dock av det, i just detta skrivande nu. Då maken åkt till jobbet, sonen kom nedkrypandes i sängvärmen, det är mörkt för rullgardinerna är nere, och jag agerade på skrivarlusten ganska snart efter att jag vaknat till. Men häromdagen kom paddan och lusten fram då jag redan legat i sängen och läst en ganska lång stund, rullgardinerna var uppdragna och endast jag befann mig i rummet. Olika förutsättningar, med ett gemensamt, att jag skriver. Så vill jag ha det. Det känns som en bra vana.

Skriver du regelbundet på något vis?