Månadsarkiv: augusti 2014

Scared for nothing!

Publicerad den av
1

Remove that I wrote about being scared shitless about attending The Joyride?

IMG_2851.JPG

Well.. The day is nearing its end and it hasn’t been scary at all. It’s been interesting, fascinating, I’ve explored feelings of shame, I’ve danced, I’ve shared, I’ve hugged and I’ve felt love. And this is what I was scared about? Once more I realise the futility of feeling scared for what might happen, for what I believe others will think, and/or for how it will feel.

IMG_2855.JPG

I basically never get it right, so why do I keep on believing that fear? Being scared for nothing. Surely I can use my energy in better ways than that?

Tittar mig i spegeln

Publicerad den av
4

Tittar mig i spegeln och tycker jag är vacker. Gillar mitt ansikte, mina ögon, att ha halvlångt hår som mjukar upp skarpa drag. Skapar ett fotokollage av sju versioner av mig, instagrammade ögonblick av lycka, av glädje, av kärlek för och till livet:

20140809-223852-81532854.jpg

Men så börjar tankarna genast vandra vidare. Får jag lov att tycka att jag är vacker? Eller är det förmätet av mig? Raskt landar jag i att jag skiter väl i, du får tycka vad du vill om mig.

Men det tar inte slut där. Nya tankar flyger förbi mitt medvetande och jag snappar upp funderingar som:
Vad är skönhet?
Hur hänger det yttre ihop med det inre?
Är det ett led i att jag verkligen tycker om och accepterar mig själv, i allt högre utsträckning, som gör att jag ens överhuvudtaget vågar skriva att jag tycker jag är vacker?
Hade jag vågat skriva detta för ett halvår sen, ett år sen, för tio år sen?
Och vaddå VÅGAR egentligen?
Varför tror jag att det är modigt att skriva detta?

Tänk vilken snurrig värld jag skapar åt mig själv. För jag är jag. Och jag är vacker. Igår frågade jag vad du älskar med dig, och idag svarar jag själv på den frågan:
Jag älskar allt med mig, mitt ljus, mina skuggor, mitt mod, mina rädslor, mitt inre, mitt yttre, och definitivt det faktum att jag vågar drömma stort!

Vad ser du när du tittar dig i spegeln?

Camp I CAN

Publicerad den av
1

Idag hämtade jag hem dotra från Camp I CAN med DNG360-gänget med Pamela von Sabljar i spetsen. Fem dagar av awesomeness och livsglädje, och med tanke på hur mycket jag njöt av varje minut av den två-timmars Camp BITESIZE som föräldrar och nyfikna bjöds in till, som avslutning och provsmakning, så förvånas jag inte av dotras reaktion på upplevelsen.

i måndags när jag släppte av henne, nyfiken och öppen för vad som komma skulle, så hittade jag detta inne på toalettspegeln:

image

Och idag när jag hämtade henne ville hon inte att lägret skulle ta slut. Underbar känsla! Jag ser, hör, upplever en dotter som varit med om något extraordinärt och avgörande. Har en känsla att hennes svar på frågan på toalettspegeln skulle skilja sig stort – till gagn för henne själv och hennes omgivning – från i måndags till idag.

Vad älskar Du med dig?

On war

Publicerad den av
1

Via Troed Troedson I found this interview with Hermann Göring:
Interview with Gustave Gilbert in Göring’s jail cell during the Nuremberg War Crimes Trials (18 April 1946).

Göring: Why, of course, the people don’t want war. Why would some poor slob on a farm want to risk his life in a war when the best that he can get out of it is to come back to his farm in one piece? Naturally, the common people don’t want war; neither in Russia nor in England nor in America, nor for that matter in Germany.

That is understood. But, after all, it is the leaders of the country who determine the policy and it is always a simple matter to drag the people along, whether it is a democracy or a fascist dictatorship or a Parliament or a Communist dictatorship.

Gilbert: There is one difference. In a democracy, the people have some say in the matter through their elected representatives, and in the United States only Congress can declare wars.

Göring: Oh, that is all well and good, but, voice or no voice, the people can always be brought to the bidding of the leaders. That is easy. All you have to do is tell them they are being attacked and denounce the pacifists for lack of patriotism and exposing the country to danger. It works the same way in any country.

20140806-075040-28240077.jpg

Isn’t it scary how much truth there is to this quote, even today? It really makes me realize the importance of the leaders we chose to vote for/believe in/trust with governing our countries.

How can we – the people, the masses – be so easily swayed from love and acceptance towards hatred and violence? Why is it so hard to stay in the place of love, the space where we are one, and not divided into warring factions?

Why?

Divided or not?

Publicerad den av
1

Thomas de Ming shared a YouTube clip on his Facebook-page, of Parker J Palmer talking about living a divided life. I got curious about it, and just watched it. I suggest you do to:

Isn’t it funny how life unfolds? Yesterday I wrote about Mind – Body – Spirit scaring me shitless, and I woke early this morning with a feeling that I wanted to come down and write more about this. Last night I saw the post linking to this clip, but didn’t watch it, so the first thing I did this morning, was to watch it. And there it was. Another nudge to live my life fully, as me, 100%, and to shine the light at the voids I still have within me. The voids that are really nothing more than places I have yet to discover, and perhaps even more importantly, accept.

I live a divided life, to some extent, but much less so than just a few years ago. I’ve found that the less divided my life is, the greater the quality of life I live is. What about you? Do you live a divided life? If so – are you happy with that? Or would you like to explore living life more fully as you, 100 %?

Mind, Body and Spirit – scaring the shit out of me!

Publicerad den av
3

I’ve gotten to be fairly good friends with my Mind, and my Spirit, and I greatly enjoy them both these days. But the Body-part, that’s still somewhat of a struggle for me, in more ways than one.

There’s the physical part of Body. Strength, flexibility, stamina, graceful movement. I would be very surprised if anyone would describe me as a ”physical person” in that way. I sure don’t.

There’s also the sensual/sexual part of the Body, of course very intimately linked with both Mind and Spirit. Now, I get flustered and feel ashamed just writing this, not knowing where to go next, not knowing where I dare go next. This scares the shit out of me, but acknowledging it is a step in the right direction I believe.

Now, I’ve vowed to myself to be more fully me, 100 %. But as I just wrote, there’s this huge part of me – within Mind, Body & Spirit – that I am afraid to look at, and that I’d really rather you not know about. Because of that, and since I feel so uncomfortable about this, I’m gonna go to the introductory day of The Joyride Malmö – love in action on Sunday. Stepping without hesitation into the next inch of the unknown, facing my fears…

20140805-172355-62635455.jpgRegardless if you’re like me with a void here or there, or totally at peace with all parts of you, Mind – Body – Spirit, I’d love to see some familiar faces there. So why don’t you join me?