Etikettarkiv: Picknick – Utflykter och Inflykter

Ett samtal om Älskade böcker

Publicerad den av
20

ChattyMeal nummer två avklarat och än en gång en härlig upplevelse. Sex bokälskare runt ett matbord, lite soppa och morotsstavar, tända ljus och så samtalen då! Både de lite trevande initiala lära-känna-varandra-lite-grann-utbytena och de lite djupare berättelserna om gripande bokupplevelser, senast lästa boken, vilken bok vi var och en skulle ta med till en öde ö, och hur vi pratar böcker – var, när och med vem.När jag dukade och förberedde inför middagen frågade husets minsting om det är en viktig middag eller bara en trevlig? vilket var lite roligt. Så jag sa som det är att Det kommer fem personer hit, varav jag känner en sedan tidigare, men de andra är främlingar för mig, och så ska vi prata på temat Älskade böcker! Det tyckte han lät läskigt, men själv pirrar det bara i mig av nyfikenhet när jag tänker på det.

Med ganska stor bredd, både kring kön, ålder och härkomst och kanske framför allt i fråga om erfarenheter i livet, så blev det spännade samtal. Jag fick tips om Cellisten i Sarajevo och Sara Lidmans Tjärdalen, om Desert Queen av Gertrude Bell och Novellix, de ryska Nattpatrullen och Dagpatrullen och ytterligare böcker i den serien. Om att googla zimbabweanska kvinnliga författare, kontakta Södra Afrikagruppen i Skåne och be om litteraturtips (läsning av Chimamandia Ngozi Adichie har gjort mig uppmärksam på den vita fläck i min bokläsarupplevelse som afrikanska berättelser utgör), och hitta boken Things fall apart.

Jag i min tur delade med mig av den drabbande upplevelsen att läsa A fine balance av Rohinton Mistry, om The Invention of Nature: Alexander von Humboldt’s New World som är månadens bok i The Gifted Book club, om den vackra Picknick – utflykter och inflykter såväl som tungviktaren What does it sound like when you change your mind? av Seth Godin. Jag tipsade om Goodreads.com där jag sedan ett par år har koll på både böcker jag läst och böcker jag vill läsa, och fick lyssna till rader författade av Sapfo för tvåtusensjuhundra år sedan.

Vi diskuterade olika bokcirklar och bokklubbar vi tar del av, om hur nyfikenheten till grannarna väcks av böckerna i bokhyllan i trappuppgången där lägenhetsinnehavarna sätter ut böcker de vill dela med sig av, om att läsa på svenska, engelska, grekiska och latin samt på serbokroatiska. Om översättningar – bra och dåliga – och hur vissa böcker ger mig en känsla av distans medan någon annan fullkomligt faller handlöst in i den.

Nu återstår enkom en sak:
Att bestämma datum, meny och tema för november månads ChattyMeal hemma hos mig! 

 

Utflykt: Älskare och Älskarinnor

Publicerad den av
4

Åkte glad i hågen iväg till Skarhults Slott i sällskap med mig själv då jag inte fick något napp på min efterlysning. Tajmade min ankomsttid till klockan elva, då slottet öppnade, för att komma i tid till den första öppna guidade visningen för dagen, den om Den dolda kvinnomakten. Mycket välgjort, både utställningen i sig, guidens tilltal och berättelsen. Ögonöppnande – framför allt kring hur oerhört lite jag lärt och läst om kvinnans plats i historien.Efter visningen åt jag en lättare lunch i slottscaféet och tog en promenad i parken innan det var dags för öppen guidad visning nummer två: Älskare och älskarinnor. Tack vare lite personalbrist släpptes vi alla (och vi var många, uppemot etthundra personer i alla åldrar) in på ”vinden” som nyligen röjts ut (och som vi efteråt kunde kika runt i – där skulle jag kunnat gå runt en längre stund om det varit tillåtet, som det var nu fick vi kika in genom dörrarna till de andra ”vindsutrymmena”. Anledningen till citattecknen är att vinden i själva verket mest liknade en vanlig våning.). Slog mig ned och blev än en gång glatt överraskad av den höra kvaliteten på visningen – en kunnig guide, som talade med tydlig röst, kring ett ofantligt fascinerande ämne, den kvinnliga sexualiteten under femhundra år. Pendelrörelsen från ”sex är bra, skönt, njutning är något vackert” till ”sex är dåligt, fy skäms på dig, kvinnor har inte ens (eller ska inte ha) en sexuell drift” från sextonhundratalet till dags dato.

Två saker tar jag i synnerhet med mig från Älskare och Älskarinnor:
Den första är Besiktningsbyrån. Denna institution som instiftades 1847 i Stockholm fick efterföljare i flera svenska städer under artonhundratalet, men Besiktningsbyrån i Stockholm var i drift längst, ända till 1918. På Besiktningsbyrån skrevs ”lösaktiga kvinnor” in, för att inspekteras av läkare en-två gånger i veckan, allt för att säkra att karlarna som besökte dem inte skulle riskera att dra hem sexuellt överförbara sjukdomar hem till äkta frun. När jag hörde detta tappade jag hakan. Har aldrig hört talas om Besiktningsbyrån innan, och blev därför särdelen tacksam för än mer information då jag på kvällen råkade hamna framför tredje säsongen av Fröken Frimans krig, som till största del handlar just om denna oerhört kränkande behandling av kvinnor. Bilda dig, om du, liksom jag, helt gått miste om detta. Googla, läs på om Besiktningsbyrån och andra historiska klavertramp, åk till Skarhult för utställning/guidad visning och se Fröken Frimans krig!

Den andra är Pendelrörelsen. Guiden började med att förklara att de flesta av oss kanske har en syn på att vi historiskt sett varit på väg hela tiden mot ett mer öppet och tolerant samhälle, och att vi genast skulle förkasta denna syn och ersätta den med pendelrörelsen. För det har svängt, fram och tillbaka mellan århundradena. Från att man trodde att kvinnlig njutning var ett förbehåll för en lyckad graviditet och därvid något som stod högt på agendan, till att kvinnor överhuvudtaget inte ansågs ha någon sexualdrift. I dags dato så är pendeln, tyvärr, på väg mot den mer negativa synvinkeln, med tal om inskränkt aborträtt till och med i Sverige, Ryssland som fastlagt att våldtäkt inte kan ske inom äktenskap, och en högst påtaglig diskussion om värdet i att separera könen, på bussar så väl som på badhus, något som guiden påpekade i stort hänger ihop med synen på den manliga sexualiteten som något vilt och okontrollerbart, något som kvinnan måste skyddas från.

Ja, gisses. Så många tankar detta väckte i mig! Guiden avslutade med en uppmaning till oss alla att göra vårt bästa för att bryta den negativa pendelrörelsen –  och jag skickar därför den uppmaningen vidare: Låt oss tillsammans göra vad vi kan!

När Älskare och Älskarinnor tog slut fanns det en öppen guidad visning kvar, som började bara en kort stund senare, så jag stannade kvar för den också. Denna gången bjöds vi på en byggnadshistorisk visning utomhus: Skarhults slottshistoria. Om Skarhult och dess historia, rent byggnads- och bruksmässigt, fängelsehålan, parken, the folly, och mycket mer. Inte lika provokativt och tankeväckande som de två första visningarna, men än en gång hög kvalitet på guidningen (alla tre guiderna var kvinnliga historiestudenter från Lunds Universitet) och innehållet.

Nöjd med dagen, och trött efter närmre fyra timmar på slottet, satte jag mig i den lånade bilen och körde hem, med hjärnan surrande av tankar och reflektioner. En särdeles givande utflykt i eget sällskap!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.

Utflykt: Broddamåla och blåbärsskogen

Publicerad den av
4

Jag och Mr B åkte österut för en liten helgutflykt till en av hans tidigare klasskamrater med föräldrar. Ut på landet, till ett litet torp med röda väggar och vita knutar, mitt ute i blåbärs- och svampskogen i Broddamåla, norr om Eringsboda precis innanför den småländska gränsen, i Blekinge.Bad och grillning, skogspromenader och loppis i Holken för di vuxne medan gossarna cyklar till fotbollsplanen i Eringsboda, älgbeskådning och kopparormsdito. Solsken och regn, rop efter katten Sally som tog tillfället i akt när det kom besökare att verkligen bli en skogskatt, gossarna kastar amerikansk fotboll och tumlar runt på stora gräsmattan. Huppegupptäcksfärd i alla spännande uthus av olika slag, gamla utedass och kallvindar, slipsten och gamla rostiga, ack så charmiga, verktyg som jag önskar kunde berätta om allt de varit med om under åren i torpet. Får mig till dels torpets historia, vem som bott där och när, över hundra år gammalt och bara inne på femte ägarna – imponerande må jag säga!

Klappar grannens hund och plockar sommarkantareller, smyger fram med systemkameran för att fånga det vackra och det enkla på bild, samtal om allt från uppfostran och energiförbrukning (den mänskliga varianten) till gröna smoothies och författarskap, grusvägar och ödehus, lyssnar till berättelser om danskarnas hus och tyskens och Sollentunabornas – det minsta torpet av dem alla där hela stora barnrika familjen knör in sig i ett rum och kök utan el och indraget vatten. Soppar i skogen som tillsammans med de få små sommarkantarellerna utgör delar av söndagens lunch bestående av diverse smarriga rester från kylen; svartkämpens torkade fröställning som smakar umami ömsom risas och rosas av torparna, disktrasor stickas och en dylik som medhavd värdinnegåva diskuteras ingående.

Tågresan hem med en bonusgosse på släp, båda två surfar hela vägen hem på delat internet från min fån, teknikens under! Halva resan sitter jag uppkopplad i styrelsemöte med USA, stickar vidare på disktrasan medan jag lyssnar till punkt efter punkt som avhandlas på agendan. Kliver av tåget och knatar förbi Ammo´s innan vi sätter oss på sexans buss för resans sista etapp, ivriga efter att äntligen få lite kvällsmat i oss.

När vi kommer hem kommer katten Pop mjauande längs gatan och hälsar oss varmt välkomna, som vore han övergiven i dagarna tre. Men han ljuger, det gör han ständigt, han har haft både stort och litet människosällskap under helgen, och har definitivt inte lidit någon nöd. Och det har sannerligen inte vi heller – denna resan gör vi gladeligen om, båd jag och Mr B!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.

Utflykt: Pisa på Scaniabadet

Publicerad den av
6

Två kvällar gångna veckan har det blivit Pisa-picknick på Scaniabadet i Malmö, ett djuphavsbad med tre bryggor som alla ligger olika högt över vattenytan att dyka och hoppa från, och ett rejält trädäck där det nästan alltid finns plats att tillgå, och bäst av allt: inte ett sandkorn så långt ögat kan nå. Scaniabadet är en riktig pärla! Det är drygt 8,5 kilometer hemifrån dit, så vi får skön cykeltur både dit och hem vilket ger en extra bonus.

Första kvällen var det förvånadsvärt vindstilla när vi kom fram, och det var en riktigt skön kväll, trots att temperaturen aldrig klättrat över tjugo grader på hela dagen. Varmt i vattnet vore en överdrift att säga, men det hindrade inte minstingen med kompis från att ligga i plurret i säkert en timmes tid.

Andra kvällen väsentligt mycket varmare i luften, lite mer bris från annat håll, och lika kallt i vattnet. Stor skillnad i mängden besökare vid badet dock – denna kvällen var det mycket mer folk tillstädes. Och det med all rätt – för det är riktigt fint här ute en ljum sommarkväll.Med badkläder och en god bok, en boll eller två för de som hellre vill lattja lite grann, och så Pisa på det. Bättre än så blir det inte. Eller… skulle väl vara andra kvällen då det var så pass varmt att vi gladeligen avslutade med en glass borta vid Bar Italia. När vi begav oss hem stod Good Night Sun precis i begrepp att starta, på en av bryggorna dansades det foxtrot eller något liknande, borta vid Vanna Beach var det salsa för hela slanten och överallt var det folk i rörelse. Malmö är en fin sommarstad ytterst väl lämpad för utflykter!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.

Inflykt: Snigelpostklubben

Publicerad den av
3

Igår trillade mitt andra snigelbrev in, från min nyvunna brevvän, som jag fått tack vare #snigelpostklubben. Nu står vi inför en ny månad av densamma, och jag är givetvis på än en gång. För det är något speciellt med handskrivna brev, som landar i brevlådan, i sällskap av räkningar och andra fönsterkuvert, en tidskrift eller två och ett och annat vykort. Det finns ett inneboende värde i dem, som är förmer än dess innehåll. Det faktum att någon fattat penna i hand, satt sig tillrätta, börjat skriva, en sida, två, kanske till och med tre. Avslutar, viker ihop, stoppar i adresserat och frankerat kuvert, följt av en promenad till brevlådan. Det ger det handskrivna brevet en tyngd, en värdighet, förmer än våra vanligaste kommunikationssätt – att slå en signal, skicka ett SMS eller ett email, att göra ett inlägg på någons Facebook-sida eller kasta iväg ett tweet.

Jag gjorde en observation under snigelpostklubbens första månad, då det, om jag är korrekt i min analys, endast var kvinnor som hoppade på konceptet. Fyrtio-femtio kvinnor. Inte en enda man. Varför? Jag har funderat mycket på mansrollen de senaste dagarna, sedan min premiär på ChattyMeals då vi bland annat pratade om den. Om hur kvinnorollen förändrats, eller åtminstone expanderat enormt det senaste seklet. Måhända kvinnan fortfarande ”ska göra det hon alltid gjort”, men kvinnorollen har också vidgats till att innehålla mycket av det som tidigare var förbehållet mansrollen, förvärvsarbeta och dra in pengar till hushållet, driva företag och chefa. Men mansrollen – har den expanderat och vidgats på motsvarande sätt? Jag tycker inte det, men kanske det bara är en mer långsam process än den var för kvinnorollen?

Se där. Som det kan bli. Här inleder jag ett blogginlägg med att skriva om #snigelpostklubben och landar i en fundering kring könsroller. Fascinerande hur hjärnan fungerar, eller hur? Oavsett vilket, så uppmanar jag dig, man som kvinna, att kolla in #snigelpostklubben och anmäla dig, om du ens är det minsta lilla nyfiken på hur det är att skriva ett brev till någon du inte känner, att dela med dig av dig själv, och få ta del av någon annans tankar och reflektioner. Kanske blir det just dig jag får som brevvän när Dorro parat ihop alla som anmält sig?

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det och vad är väl en mer påtaglig inflykt än att författa, skicka och erhålla handskrivna brev? Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.

Ut/Inflykt: ChattyMeals

Publicerad den av
18

Igår var det premiärdags för mig då jag deltog i mitt livs första ChattyMeals på temat ”Fördel kvinna: den tysta utbildningsrevolutionen” tillsammans med Slobodan (pappa till konceptet och kvällens värd), Emma Leijnse (som skrivit boken som utgjorde kvällens ämne) och Miguel.

Jag har följt ChattyMeals på Facebook ett bra tag, men det har aldrig riktigt klaffat. Du vet hur det är, livet kommer på något vis emellan och sätter käppar i hjulet. Ett stort antal av de tidigare ämnena har lockat mig och jag har både klickat i mitt intresse som spridit vidare i mitt flöde, men jag kom aldrig till skott själv. Förrän i söndags då nästkommande middag dök upp i flödet igen, med ett tema som lockar mig enormt med tanke på mitt skolintresse. När jag klickade mig vidare till hemsidan och såg att Emma själv hade bokat in sig som en av gästerna, så kände jag att det var dags att slå till. Sagt och gjort, jag skapade mig en egen profil och anmälde mig därefter till gårdagens ChattyMeals.

Jag satte mig på cykeln – redo för en utflykt, med en förhoppning att upplevelsen kanske också skulle kunna ge utrymme för en inflykt – och gav mig av. Låste min cykel när Emma kom cyklandes hon också, så vi slog följe sista stegen hem till Slobodan, och väl där blev vi varmt emottagna av kvällens värd.

Och vet du – det var en så där fantastiskt fin kväll, med gott sällskap, intressanta samtal – både om kvällens ämne och om annat, för nog fransade vi ut i kanten ett par gånger får erkännas! -, rikligt med smarrig middag och dito efterrätt, och framför allt, en miljö som var riktigt väl anpassad för oss alla att både lyssna och dela med oss, av tankar och funderingar, av frågor och försök till svar. Med respekt och värme vägledde Slobodan oss genom kvällen, då samtliga kvällens gäster deltog i ett ChattyMeals för första gången.

När jag cyklade till eventet så funderade jag över om jag själv skulle kunna vara värdinna för ett ChattyMeals. När jag cyklade hem fanns det inget tvivel kvar i mig: jag kommer både att delta som gäst och ordna egna ChattyMeals som värdinna framöver. Var så säker!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.