Igår trillade mitt andra snigelbrev in, från min nyvunna brevvän, som jag fått tack vare #snigelpostklubben. Nu står vi inför en ny månad av densamma, och jag är givetvis på än en gång. För det är något speciellt med handskrivna brev, som landar i brevlådan, i sällskap av räkningar och andra fönsterkuvert, en tidskrift eller två och ett och annat vykort. Det finns ett inneboende värde i dem, som är förmer än dess innehåll. Det faktum att någon fattat penna i hand, satt sig tillrätta, börjat skriva, en sida, två, kanske till och med tre. Avslutar, viker ihop, stoppar i adresserat och frankerat kuvert, följt av en promenad till brevlådan. Det ger det handskrivna brevet en tyngd, en värdighet, förmer än våra vanligaste kommunikationssätt – att slå en signal, skicka ett SMS eller ett email, att göra ett inlägg på någons Facebook-sida eller kasta iväg ett tweet.

Jag gjorde en observation under snigelpostklubbens första månad, då det, om jag är korrekt i min analys, endast var kvinnor som hoppade på konceptet. Fyrtio-femtio kvinnor. Inte en enda man. Varför? Jag har funderat mycket på mansrollen de senaste dagarna, sedan min premiär på ChattyMeals då vi bland annat pratade om den. Om hur kvinnorollen förändrats, eller åtminstone expanderat enormt det senaste seklet. Måhända kvinnan fortfarande ”ska göra det hon alltid gjort”, men kvinnorollen har också vidgats till att innehålla mycket av det som tidigare var förbehållet mansrollen, förvärvsarbeta och dra in pengar till hushållet, driva företag och chefa. Men mansrollen – har den expanderat och vidgats på motsvarande sätt? Jag tycker inte det, men kanske det bara är en mer långsam process än den var för kvinnorollen?

Se där. Som det kan bli. Här inleder jag ett blogginlägg med att skriva om #snigelpostklubben och landar i en fundering kring könsroller. Fascinerande hur hjärnan fungerar, eller hur? Oavsett vilket, så uppmanar jag dig, man som kvinna, att kolla in #snigelpostklubben och anmäla dig, om du ens är det minsta lilla nyfiken på hur det är att skriva ett brev till någon du inte känner, att dela med dig av dig själv, och få ta del av någon annans tankar och reflektioner. Kanske blir det just dig jag får som brevvän när Dorro parat ihop alla som anmält sig?

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det och vad är väl en mer påtaglig inflykt än att författa, skicka och erhålla handskrivna brev? Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.