Dimman

Sitter på ett tåg på väg till en spännande morgondag i nya sammanhang – känns lite symboliskt att det är så dimmigt. För ni vet hur det är med dimma, ett tu tre bara lyfter den och världen framstår klarare och skarpare än någonsin.

Det finns flera fördelar med dimma förutom att den försvinner.

Den bäddar in, rundar av, gör att allt framtonar lite mjukare. Dessutom så lockar det gråa vädret till att krypa upp i ett soffhörn med en riktigt bra bok, gärna invirad i en filt med katten purrandes i knät. Eller så går jag en promenad, i den gråa tystnaden, vindstilla och med en ständig puff av vattenånga mot mina kinder. I sådana stunder finns det ypperligt utrymme till reflektioner, vill jag lova!

Vad döljer du?

Tänker att jag rundar ytterligare ett hörn till årsskiftet. Ett uppdrag tar slut och en ny  osäkrare framtid väntar. Som jag längtar – vad ska det föra med sig månntro? Följer energin, och den är väldigt lätt att följa – för mig handlar det om att vara en förändringsagent och katalysator i det paradigmskifte som vi är mitt uppe i, vad gäller skolsystem men också samhället i sig.

Tänker också att jag ska passa på att se tillbaka på det gångna 1,5 året på detta uppdrag – vad har jag bidragit med? Vad har jag lärt mig? Vilka nya verktyg tar jag med mig och vilka lämnar jag ifrån mig, som tappat sin relevans? Vilka nya insikter har jag fått?

Passa på du med och gör en inventering av ditt liv, var du står just nu, var du vill stå om ett tag, vad som lockar, vad som inte lockar. Det finns så många frågor som kan hjälpa dig att leva ett gott liv, ett liv där du utmanas och ger allt det du har potential att ge.Högt uppe på toppen av ett berg

Tycker du det är svårt att ställa frågorna till dig själv – jag tycker själv det kan vara svårt att ställa de riktigt utmanande frågorna, de tenderar jag att smita från – så rekommenderar jag dig att skaffa dig en coach, att ställa kraftfulla frågor är en av de saker vi gör allra bäst. Det är åtminstone en av mina styrkor som coach!

Har du själv tagit hjälp av en coach? Vad har det gett dig? Rekommenderar du det till andra? Varför, i sådana fall? Dela gärna med dig av dina tankar i ämnet i en kommentar nedan!

Fokus

Det handlar om fokus just nu.

Frågan för mig är: hur fokusera bland allt jag brinner för, när det finns så mycket jag tycker är spännande och intressant?

Någon liknade mig vid en sol, som skiner och sprider energi och värme i alla riktningar. Härligt, men samtidigt ganska ineffektivt om jag vill ”tutta fjutt” på saker och ting, vilket jag ju vill. Tog till mig den där liknelsen, och inser att det är dags att sluta sprida min energi överallt. Det är dags att fokusera strålarna, genom ett förstoringsglas, så det blir extra koncentrerat, och sen – ja, då ska ni få se på ”tutta fjutt” minsann!

Vaddå ”tutta fjutt”? Jo, jag menar, att jag vill se det hända saker, jag söker handling, inte (bara) ord och teorier. Och då gäller det att jag fokuserar, nu ska det bli mer handling och lite mindre ord!

Jag tycker om att brinna, ja, jag älskar tom att brinna för en sak. Och jag gör det. Mycket. Det viktiga är att brinna klokt, så att jag inte brinner upp. Och därför känner jag att fokus är extra viktigt för mig. Vad brinner du för? Dela gärna med dig i kommentarfältet!

Elden, fokus, brinna, handling

Rädslor

Rädslor kan sätta stopp för mycket. Både stort som smått. Det händer mycket just nu, och jag möter många som står i begrepp att vända blad inom olika områden. Därför blev jag så glad när Alan Seale delade nedanstående citat i ett nyhetsbrev i veckan.

mark nepo

Betänk vilka möjligheter som kan öppnas för oss om vi vågar tänja våra komfortzoner lite grann. Det måste inte vara stora kliv eller halsbrytande äventyr. Det kan räcka med det lilla.

Våga gör som Mark Nepo säger så klokt: kliv utan tvekan en tum in i det okända.

Har du gjort det någon gång? Som egenföretagare har jag gjort det många gånger – att starta eget utmanade ganska många rädslor – men även som privatperson så klart. Det är sådana här tillfällen som gör att jag växer. Och det gillar jag! Berätta gärna hur du tänker kring att ta små kliv för att utmana dina rädslor!

Ledas?

Eller leda?

Eller leda?Ja, det är en högst relevant fråga. Troed Troedsson länkade till en tänkvärd artikel idag, och jag håller med!

För två år sedan läste jag ‘Why work sucks, and how to fix it‘ av Cali Ressler och Jodi Thompson från Culture RX. Blev eld och lågor, fast boken i många drag visar bilder från ett Amerika som inte riktigt kan jämföras med svenska förhållanden. Men grundprincipen tror jag benfast på. Ville översätta den till svenska, men gick aldrig i hamn med det projektet. Då. Kanske läge öppna för den tanken igen?

För när jag läser Mattias Janssons artikel är det ROWE jag tänker på. Och då blir jag så vanvettigt sugen på att implementera ROWE i ett företag. Någon som skulle vilja göra den resan tillsammans med mig?