Etikettarkiv: Oliver

Välkommen till familjen Roth!

Publicerad den av
2

Vi har fått tillökning. Katten Pop flyttar in, permanent. Vi har kattvaktat honom lite nu och då under ett par tre års tid och redan från första början smög han in i mitt hjärta. Skulle egentligen lämnat tillbaka honom imorgon, men av rutiga och randiga skäl så blir det inte så. Istället ska han stanna hos oss. Och det känns förunderligt bra!pop collage

Att vara kattlös passar mig dåligt. Har vuxit upp med katt och gjorde ett grovt överslag härförleden. Skulle tro att jag levt kattlös mindre än 15% av mitt liv, mestadels omställningstid då katter av en eller annan anledning försvunnit från mitt hem. Under 2015 förlorade vi båda våra katter, både Oliver och Samifix, och det blir tomt.

Mindre katthår och ingen potta att rensa, förvisso, men också väldigt väldigt tomt och trist. Ingen som möter upp i hallen när man kommer hem, ingen som hoppar upp i knät när man sitter och läser en bok, ingen som stryker sig längs benen på en när man lagar mat i köket.

Älskar sällskap i soffhörnet, när jag gräver i trädgården eller hänger tvätt. Någon som stryker längs benen, jamar lite försynt, krafsar på dörren till badrummet, draperar sig på fåtöljens stolsrygg. Någon som älskar och älskar att bli älskad.

Utan en katt i mitt hem blir det tomt. Trist. Något saknas.

Samtidigt har jag sällan rusat åstad och skaffat ny katt, utan snarast låtit det ske organiskt. Så ock denna gången. När familjen är redo dyker katten upp. Och nu är det läge.pop och jag

*småfnittrar för mig själv*
Lite orationellt är jag extra glad åt en röd/vit-katt, eftersom de är så mycket enklare att fotografera än svarta katter, särskilt i en svart soffa!

Vackra Pop. Varmt välkommen till familjen Roth!

Yet another farewell

Publicerad den av
1

And so it was time for yet another farewell. This time a planned one, as opposed to the chock of having to part with Oliver the cat earlier this year.

rip samiSamifix, our sweet little Samifix, with failing kidneys and a birth defect in his hip bone (causing his hind legs to hang on via muscles only, the sockets and thigh bones were not connected) starting to cause him trouble, so I googled and found a local veterinarian who makes house calls. I made the appointment last weekend, and today was the day.

It felt good, even though it was sad, to have him fall asleep, lying in my lap surrounded by loved ones, in a safe environment. But oh, how I miss him, already!

Now he rests underneath the red currant bush, which is a spot he chose himself. This past month, that’s where we’ve often found him, making a little nest for himself in the tall grass. That’s where he was lying this morning after hubby let him out, resting comfortably in the garden. When I got up from bed, I spotted him and snapped the image below. This is the spot where he will rest, eternally.

vinbärsbusken

Thank you for choosing us as your human family.
You will be missed and remembered, forever in our hearts.
Rest in peace, sweet Samifix.
❤

 

Bye bye, beloved friend!

Publicerad den av
3

Today is a sad day, as Oliver the cat has left us. Most likely hit by a car, found by an old man out for a walk, who took the time to go knocking on the doors of the neighborhood. Answering the old gentleman with a ”Yes, I do have a red and white cat with a red necklace with a small bell on it”, I still had hopes it might be someone else’s cat.

The trepidation as I walked around the block, only to realize a few meters away, that yes, indeed, it was Oliver, sweet Oliver, lying there, in the grass. Kneeling down beside you. Caressing you. Picking you up with tears running down my face, I carried you home.

Oliver the cat

Home will be emptier without you.
Rest in peace, sweet Oliver.
You are forever in our hearts.
❤

 

 

Helena, den mänskliga nåldynan

Publicerad den av
2

Idag fick jag akupunktur för första gången, ja, bortsett från den sk whiskeypinnen vid förlossning av mina barn vill säga. Men det räknas inte riktigt tycker jag.

Har sedan min New York-resa i mars haft en underlig smärta i höften, som är något som kallas trochanderit. Tagit lite antiinflammatorisk medicin utan större framgång och nu stod valet mellan kortisonspruta eller akupunktur. Enkelt val!

20140619-172802-62882318.jpg

Ganska roligt att se hur nålarna satt i höften min, vissa helt nedsnurrade och andra mycket mer ytligt. Hade dock fånen på stolen med mina kläder så jag kunde inte föreviga det hela tyvärr. Men när jag kom hem och satte mig i soffan möttes jag av en kelsugen Oliver, vår nye familjemedlem. Så ni får hålla tillgodo med en bild av oss istället.

Känns som det var längesen jag skrev ett så här meningslöst blogginlägg… men min hjärna är helt slut. Intensiva veckor, på åtminstone tre plan, gör sitt till. Jag har massor med tankar och saker jag vill sätta tänderna i, reflektera kring och se vart hän skrivandet tar mig, men jag orkar inte göra dem rättvisa just nu. Därför får ni stå ut med den mänskliga nåldynan idag, så får vi se vad morgondagen har i sitt sköte.

Firar du midsommar?