Anländer till Häringe Slott efter en skön tågresa med Snälltåget och efterföljande lika skön bilresa sista biten.
I goda vänners lag, förtjusande omgivning och med ett Pokémon Gym runt hörnet känner jag hur ett mentalt lugn lägger sig över mig.
Morgondagens svåraste beslut lär bli huruvida jag ska köra lite längder i havsviken eller poolen.
Ser med nyfikenhet fram emot mitt beslut – och kanske blir svaret: Varför inte testa båda?
Jajamensan, den 19e september blir det boksläpp i Malmö av Medvetna val – från offerkofta till möjlighetsmantel, och jag hoppas faktiskt att just du kommer. Detaljer och anmälan här!
I väntan på detta så roar jag mig med att skicka ut böcker i världen, något som är roligare än det kan verka. Det göder pirret i magen som jag känner, i förhoppningsfull väntan på möjlig återkoppling. Och hittills är det fina omdömen som banat sig väg tillbaka till mig, bland annat: …boken kan vara till stor hjälp för mig när jag väljer min fortsatta livsväg.
Nästa vecka är det också bokmässa, där vi givetvis kommer finnas på plats, både i HOIs monter B07:60 och med Stiftelsen loveisabiblioteket, i monter D02:38.
Så kvällens fråga är om vi ses på boksläpp och/eller bokmässa till veckan?
I morse gick jag upp lite efter fyra, för att åka hemifrån en timme senare, sammanstråla med Stellan Nordahl i Lund, och fara vidare mot Jönköping och R-dagen. R-företagen har en vision och grundtanke som jag stöttar till etthundra procent. Detta var tredje gången R-företagen anordnar R-dagen, och dagens tema var Medvetna val. Har varit en fantastiskt fin dag, på många sätt. Stellan höll huvudföreläsningen, följd av ytterligare två kortare och mycket tankeväckande pass, innan han deltog i en paneldebatt. Sedan var han tvungen att bege sig söderut igen för kvällens uppdrag. Därav att jag var med, för att rodda ett Open Space under eftermiddagen. Tog sedan tåget till Skåneland igen (som tur är fick jag sålt alla medhavda exemplar av Medvetna val – från offerkofta till möjlighetsmantel, vilket gjorde packningen något lättare!) och nu sitter jag här i soffan, helt slut i rutan, men ändå med en önskan att förmedla min känsla (hoppfylld!) efter dagen.
Kanske gör jag det enklast genom att dela min doodle från idag?
Boken MEDVETNA VAL – från offerkofta till möjlighetsmantel som släpps den 21 september på Hoi Förlag, handlar om hur medvetna val-modellen kan ta dig och andra från en offermentalitet till en påverkansmöjlighet. I boken leder Stellan Nordahl dig genom modellen, och tillsammans med sex medförfattare *jag är en av dem!* ger vi dig en inblick i hur den kan användas inom olika ämnesområden såsom ledarskap, hälsa, verksamhetsutveckling, lärande och livssyn.
Ämneskapitel – författare
Personliga värderingar och självledarskap – Cesar Ojeda
Ledarskap – Stellan Nordahl
Hälsa och välmående – Fiffi Boman
Livssyn och livstillstånd – Fredrik Hultman
Skola och lärande – Helena Roth
Verksamhetsutveckling och lean – Anders G Häggkvist
Politik och samhälle – Dominic Venter
Organisationskultur och medvetandenivåer – Stellan Nordahl i samtal med Ellinor Demalva och Carl Johan Lillieroth
Kreativitet – Helena Roth, Anders G Häggkvist och Stellan Nordahl med tillägg av Alvin Nordahl
Framtiden – Stellan Nordahl och Dominic Venter
Redaktör: Anna Winberg von Friesen
Projektledare: Anna-Karin Mårtensson
Illustrationer: Mette Korsmoe Koverberg
Omslagsfoto: Roland Gudinge, Mood Frames by Roland Gudinge
”…den kan vara till stor hjälp för mig när jag väljer min fortsatta livsväg”, sa en vän som köpt och bläddrat i boken.
Beställer du idag så bjuder vi på frakten, och om du svarar på lite frågor får du 10% rabatt utöver det. Dessutom är det så att du, genom att köpa Medvetna val, bidrar till livsbejakande strategier på barnsjukhusen i Sverige. Vi lämnar 30 kr per bok till Stiftelsen loveisabiblioteket som arbetar med att tillhandahålla livsbejakande litteratur till viktiga vuxna i barnens närhet. Beställ ditt exemplar här – https://goo.gl/F9du16
I slutet av maj la en bekant ut en utmaning på Facebook, den så kallade #100dayburpeeschallenge. Kollade in och tänkte, som jag så ofta gör med väl avgränsade och numeriska utmaningar, att det låter kul! Så jag hoppade på.
Utmaningen handlar om att under 100 dagar göra burpees. Dag ett, en burpee. Dag två, två burpees, och så vidare tills man dag etthundra gör etthundra burpees. Totalt blir det 5050 burpees om man följer schemat.
Ett varningens ord dock: Det kan ta lite för mycket på kroppen att faktiskt utföra denna utmaning som den är tänkt att göras, minst två personer jag hört talas om har gjort illa axlarna/skuldrorna av det. Så var försiktiga och lyssna till kroppen om ni känner för att köra igång en egen #100dayburpeeschallenge.
Den osminkade verkligheten ovan är från igår då vi gick i mål, 100 dagar efter utmaningen drog igång. Jag klockade in på tre tusen burpees totalt, dvs 2050 burpees kort. Ofantligt stolt och nöjd ändå. Dels gjorde jag burpees varje dag, släppte det inte en enda dag. Vissa dagar gjorde jag bara 6-7 stycken, och som mest gjorde jag 102 burpees en dag. Så på dryga tre månader har jag alltså genomfört över tre tusen burpees, runt ett tusen varje månad.
Imorse var första dagen efter utmaningen tog slut. Så gissa vad jag gjorde imorse när det var dags för dagens sjua? 30 burpees så klart! För tro inte att jag släpper dem nu inte. Det är en väldigt allround övning som använder de flesta större muskelgrupper, och jag får dessutom upp flåset rejält. Så jag ska fortsätta. Kanske dagligen. Kanske ett månads-mål. Jag vet inte riktigt. Förslag på upplägg?
Vilar
i ovissheten.
Värmen
i varandet.
Livet.
Andas.
Och släpper taget…
Idag har varit en ljuvlig dag, vars härlighet växte fram successivt, för att jag lät det ske.
Hade en CoachWalk inbokad i morse, något som alltid ger mig en kick inför resten av dagen. Därefter väckte jag sonen, innan jag cyklade till stan för ett fika-möte om ett av projekten jag arbetar med, ett projekt som ligger mig så varmt om hjärtat. Angeläget till tusen. Känns viktigt och stort.
Mr B hade studiedag och var ledig från skolan, så igår när jag nämnde att jag hade ett möte inne i stan, kom han på att han ju kunde ta sig upp till stan och köra lite PokémonGo under tiden. Så efter mötet sammanstrålande jag och Mr B vid stadsbiblioteket, och sen var den stora Pokémon-jakten igång. Som vi gått staden runt, under ivrigt samtal, tagit Poké-stop efter Poké-stop, samlat på oss Weedles, Rattatas, Voltorbs och alla deras kompisar. Vi har kläckt ägg – jag fick en Snorlax i mitt 10k-ägg, något B blev vansinnigt avundsglad över – och levlat upp, nosat Pikachu själv i hasorna men tyvärr smet hen utan att vi fick en chans att börja kasta bollar på hen, vi har tagit över gym till höger och vänster, fajtats (jag fick min första vinst!) och revive:at våra utslagna Pokémons, samtidigt som vi käkat lunch på Slottsträdgårdens café, plurrat vid Scandiabadet i Västra Hamnen, och lyxat till det med lite glass innan vi styrde kosan åter mot Stadsbiblioteket och min cykel.
Vi har njutit av livet.
Av leken.
Av solsken och ljumma vindar, av hav och land.
Av varandras sällskap.
En alldeles, alldeles ljuvlig dag – bättre kunde den inte blivit.
Vilken ynnest, och lyx, att ha både möjlighet och förmåga att ta tillvara på stunder som dessa! Att ge mig hän, att släppa att-göra-listor och åtaganden, och bara vara.
Jag vill ge värme. Jag vill vara värme.
Med värme, kärlek, omsorg, vill jag möta mig, och världen. Den lilla, likväl som den stora.
Det är lätt att svara med kyla, när jag mötas av den. Men… om jag vill värme – då får jag ju vara det. Det valet är mitt.
Det innebär också att jag kanske ger värme, även när returen ger kyla. Så jag blir som en mänsklig värmeväxlare, som omvandlar det kalla till varmt. Skickar – medvetet, enträget, kärleksfullt – ut mer varmt i världen, i hopp att det gör det kalla något mindre kallt. Att det kan värma, något lite, där vindar viner kallt och kylan breder ut sig.
Jag vill ge värme. Jag vill vara värme.
Mitt val.
Kanske är det där ett sånt där principval. Ett val som jag gör en gång, och sen inte behöver göra, igen. För det är gjort. Jag. Väljer. Värme.
Och visst. Jag vet att det kommer stunder då jag saknar resurser att ge värme. Det är ok. Men med grunden lagd *värme* är det enklare att komma tillbaka dit, när resurserna byggs upp igen. Då slipper jag slösa energi på att fatta ett beslut i varje stund – varmt nu? eller kallt? eller? – för valet *värme* är redan fattat.
Ditt val?
… ska utnyttjas till max. Så nu bäddar make och son i trädgården till oss tre.
Får se om katten Pop håller oss sällskap!?
HERO - the coach 