Jag vill ge värme. Jag vill vara värme.
Med värme, kärlek, omsorg, vill jag möta mig, och världen. Den lilla, likväl som den stora.
Det är lätt att svara med kyla, när jag mötas av den. Men… om jag vill värme – då får jag ju vara det. Det valet är mitt.
Det innebär också att jag kanske ger värme, även när returen ger kyla. Så jag blir som en mänsklig värmeväxlare, som omvandlar det kalla till varmt. Skickar – medvetet, enträget, kärleksfullt – ut mer varmt i världen, i hopp att det gör det kalla något mindre kallt. Att det kan värma, något lite, där vindar viner kallt och kylan breder ut sig.
Jag vill ge värme. Jag vill vara värme.
Mitt val.
Kanske är det där ett sånt där principval. Ett val som jag gör en gång, och sen inte behöver göra, igen. För det är gjort. Jag. Väljer. Värme.
Och visst. Jag vet att det kommer stunder då jag saknar resurser att ge värme. Det är ok. Men med grunden lagd *värme* är det enklare att komma tillbaka dit, när resurserna byggs upp igen. Då slipper jag slösa energi på att fatta ett beslut i varje stund – varmt nu? eller kallt? eller? – för valet *värme* är redan fattat.
Ditt val?
HERO - the coach 
Åh, värme är fint. Jag vill ge och känna glitter. Det har jag tänkt på mycket de senaste dagarna. Vi kan alla glittra men frågan är vad får oss att glittra.
Glitter. Så coolt. Inte tänkt tanken. Ska tänka den lite oftare tror jag!
Vad fint, ja valet är mitt, ibland vet jag inte att det finns andra alternativ än det jag bara tror mig finnas, i mig. Då förblir jag omedvetet okunnig och gör som jag brukar, jag vet inte att det ”går” att välja värme tex. Jag kanske aldrig har tagit ett beslut om tex att ge, eller reflekterat över vad jag ger ens. Tack för din fina text
Tack för din fina kommentar!
Alltid kärlek och omtanke❤😊