Podcast 9/52 – Love and Sex and Attachment

Today marks the start of the blog challenge #Blogg100 in Sweden, and just as the last two years, I’ve decided to play. However, I have no real plan for doing anything other than what I normally do, which is blog daily…. but, who knows, I might think of something special as I go along.

However, today is Sunday, and it’s time for my ninth podcast tip, and I’m opting for an episode from On Being with anthropologist Helen Fisher, called Love and sex and attachment. I listened to the episode earlier this week, and just like a few other podcasts, immediately re-listened once finished. Today as I found the link for the episode I see Helen Fishers photo, and was a bit surprised. Her voice doesn’t sound like she looks. Have you ever experienced that? Anyway, that’s a side note.

Love, sex, attachment. I mean – you can’t really go wrong there, can you? It’s something we are all interested in and affected by. And that’s actually the reason why Helen got into this area of scientific enquiry in the first place, because she was so interested in that which ties us together, that which we all have a relationship to, the similarities between people, rather than that which separates us.

BoldomaticPost_relationships-evolve-and-a-goOne of the take away’s for me from this podcast is the ever-changing nature of relationships, and that it’s actually a sign of a good relationship, that it is constantly changing, growing, evolving. And you know why? Because life in itself is constantly changing – nothing is permanent. We have somehow gotten tricked into believing it is, or should be, but in reality, life is dependent on change, changing thoughts, changing needs, changing mental states, changing relationships. So how could we ever believe that any one person, or any one relationship, could be permanent? Is it a need for safety and security that have warped somehow? Perhaps due to the loss of the local community, that Krista Tippitt and Helen Fisher also touch on in the show?

 

#blogg100 har förändrat mitt liv!

blogg100-logotype-300x256Hoppade på #blogg100 andra gången Fredrik Wass initierade det och sedan dess är mitt liv inte detsamma. Hakade på även förra åretOch nu är det dags för #blogg100 igen, fjärde året i rad, och självfallet hakar jag på, fast det för mig inte är en utmaning att blogga dagligdags längre. Sedan min första vända med #blogg100 så har dagligt bloggande blivit en rutin, nästan lika given som tandborstning. Men det är givande att vara del i ett sammanhang, och att upptäcka nya bloggar, nya människor, och kanske få till mig nya tankar och idéer.

Alltså.
”Kanske”?
Varför skriver jag så?
*haha*

Jag vet ju att jag kommer få till mig nya idéer och tankar av denna vändan med. Det går liksom inte att komma undan, för det är så vi funkar. Det dyker ständigt upp nya tankar, och att blogga dagligen är faktiskt ett av de bästa sätten jag upptäckt som hjälper mig att få syn på mina tankar och idéer. Det är som om jag fångar vissa tankar i flykten, och låter dem få ta lite mer plats under en stund, ibland tio-femton minuter, ibland uppemot en timme eller två. Ibland ligger den på lut i dagar, veckor, månader, och liksom förbereder sig för att landa i skriven form på min blogg.

Det som dessa infångade och nedplitade tankar har gemensamt är att de belyser vem jag är, var jag är, vad jag vill. Och det är definitivt en starkt bidragande faktor till att mitt liv inte längre är detsamma. På dessa två år har så ofantligt mycket hänt – men det har det gjort under tidigare två-års-perioder av mitt liv också. Skillnaden som gör skillnaden är min ökade medvetenhet om just vem jag är, var jag är, vad jag vill.

Vem är du? Var är du? Vad vill du?
Kanske något du är nyfiken på att ta reda på mer om?

I så fall rekommenderar jag dig varmt att testa #blogg100-utmaningen i år!