Vårtecken

Ja, vårtecken kan man få leta långt efter så här den 22 mars, när snön ligger vit ute och det småsnöar. Men solen skiner, fåglarna sjunger och under snötäcket finns knoppande växtkraft. Om det har jag själv skrivit och visat i bildform tidigare. För en vecka sen skrev min son följande blogginlägg:

Vårtecken enligt Mr BSå nog kommer våren – om det hyser jag inga tvivel alls!

Vad gäller gossens bloggande är det ganska roligt att iaktta hur han hantera det hela. För det första är det hans egen idé att blogga, han fick tjata en vecka eller två innan vi tog oss tid att tillsammans starta den. När den väl var igång frågade jag vad hans tankar är men bloggen. Den är i första hand till för nära och kära, och han har som uttalat mål att skriva ett par två-tre gånger per vecka. Och det gör han nästan, oftast på alldeles eget bevåg. Detta blogginlägg visste jag inte ens om att han filade på, utan det trillade in i min Reader.

Jag uppmuntrar båda barnens bloggande, eftersom jag kan se hur det kan gagna dem. Det ger också utrymme till diskussioner med dem om hur man ska tänka, vad kan/bör man lägga upp, vad är av intresse för andra osv. Sen ger det ju en vana vid lite reflektion, och ger träning i att formulera sig, försöka hålla en röd tråd, sätta rubrik osv. Dessutom tycker jag det är viktigt att barnen (och vi vuxna!) lär oss att bli producenter och inte bara konsumenter på nätet.

Bloggar du, eller dina barn? Hur går dina tankar i frågan producent och/eller konsument på nätet?

#Nätkärlek

Som en konsekvens av människors tankar och känslor efter Uppdrag Gransknings omtalade Män som näthatar kvinnor (även kortversionen ger en bra bild av vad det handlar om) så reagerar bland annat bloggosfären, med en motreaktion som går under benämningen #nätkärlek. Även #Blogg100 skapar en egen tagg för detta, som benämns #Blogg100love. I FB-gruppen för #Blogg100-deltagare kom uppmaningen att sprida nedanstående bild, för att på det viset inspirera till kärlekshandlingen att meddela utsatta att vi är ofantligt många som står på deras sida och vill göra allt för att uppmuntra dem till att fortsätta arbeta, trots sin utsatthet:

Välj kärleken

Charlotte skriver bra om det hela, precis som en hel radänga andra bloggare – stort tack ska ni ha allesammans, för att ni så tydligt säger ifrån! För jag tror det är enda vägen fram om vi tillsammans ska kunna motverka sådana här hat-yttringar. Att vi pratar om det, att vi inte accepterar det, att vi säger ifrån. Och att vi gör det på Facebook, Twitter, i bloggkommentarer, artiklar, insändare, i fikasoffor och kring lunchbufféer, vid fredagsmyset och i skolorna. Överallt. Vi måste, precis som Jakob Mjöbring skriver, lysa upp dunkla gömmor och sprida ljuset, visa att vi inte vill ha en värld där det är ok för någon, oavsett uttrycksform, att hata på det där viset. För det är inte den framtid jag vill ha – och jag tror det är en överväldigande majoritet som håller med mig i det. Vad tror du? Vilken typ av samhälle vill du ha?

Hjärtat

Nu ska jag skriva ett mail till en journalist eller två med lite äkta uppskattning! Gör det du med! Fram för mer kärlek. Punkt.