Glädjetjut på glädjetjut!

Kommer hem efter lååång dag ute hos kund, häller mig i sängen och slöspelar lite Two Dots medan Claudia Galli Concha kulsprutepratar i På riktigt med Charlie & Mathias. Surfar in på Facebook och ser hur någon i Pokémon Go Husie-gruppen lagt ut ett upprop om en Entei-raid i e x a k t samma stund som jag läser inlägget. Panik, skriver ”15 minuter senare, snälla, så kastar jag mig på cykeln?!” och gör just det.

Halvvägs där så dyker den plötsligt upp framför mig: en Shiny Magikarp, detta sällsynta kryp! Kastar en Razz Berry och spinner iväg en Ultraboll på den och bingo – den är min! Wihoo, nu kan jag utveckla den till en röd Gyarados, och de är ju så vackra!

Cyklar febrilt vidare, och som tur är så är Husie-pokemon-gänget ena riktiga hedersknyfflar, så när jag kommer sladdandes in med cykeln så får jag tom någon minut att lugna ner andningen innan vi drar igång raiden. Vi bekämpar jättehunden lätt som en plätt och sen vill det till att börja kasta bollar. Tyvärr fick jag inga Golden Razz Berries och alla mina vanliga Razz Berries är slut. Katastrof. Nåja. Kastar boll på boll och varje gång rymmer den skurken från mig, precis som den gjort de tidigare fem-sex gångerna jag raidat och lyckats battla ner den. Men så, sista bollen, på en Nanab Berry och ett vanligt (icke-curve ball) kast senare, så fångar jag den! Och den smiter inte!

Ger upp ett glädjetjut som heter duga och dansar en liten gig. Hälften av gänget ska iväg och försöka på ännu en Entei-raid i grannskapet och eftersom jag inte raidade igår har jag ett extra raid-pass över, så jag cyklar iväg dit jag med. Och vet ni – jag lyckas fånga även denna Entei (och självfallet ger jag upp ett glädjetjut även denna gången). Så från att inte ha haft en enda har jag nu två. *Mycket lycklig!*

Väl hemma i soffan kastar jag ett Lucky Egg och börjar utveckla alla Pokémons jag samlat på mig tillräckligt med candy för, så den röde Gyarados dyker upp, liksom en Ampharos som jag knatat ihop till. Nu har jag bara ett par kilometers promenad till för att få tillräckligt med candy för att utveckla min Bayleef, så tror jag att jag utvecklat alla ”som man kan utveckla”. *Hittills!* Har nu 238 av totalt 249 möjliga Pokémon-varelser.

Det tar sig, sa han som hade eld i håret!

Och vet ni. En av de som raidade ikväll har nått level 40, den högsta möjliga. Nyfiken som jag är så bad jag att få se hur det såg ut – ”poängstrecket” är rött och helt maxat, men man kan spela vidare som vanligt bortsett från att man inte kan nå högre level. Och jämfört med hens dryga 20 miljoner XP så känns mina knappa 6 miljoner XP som ganska futtiga helt plötsligt. Men…. snart nog är jag level 35, och sen är det bara att kämpa på, poäng efter poäng gör susen. Trägen vinner!

Samarbete gör susen!

”Nån som vill ta en Articuno vid Flygplansgymmet kl 18:30?”

Frågan dök upp i den nystartade Facebook-gruppen Pokémon Go Husie, som även synts i Lokaltidningen. Jag skulle just sätta mig ner till bords, samtidigt som jag så gärna vill ha en Articuno, så jag svarade just det, och frågade om vi kunde köra kl 19 istället. Jodå, kom svaret blixtsnabbt, så när jag ätit upp kastade jag mig på cykeln och for iväg. Väl framme möttes jag av en förunderligt rolig och – hittills – ovanlig syn för Husie: Femton personer stående vid en cykelbana, tillsammans, under prat och skratt. För det är ju bonusen – att lära känna andra i området, vilket definitivt stärker känslan av samhörighet.

Vi lyckades bekämpa Articunon i raiden, men tyvärr så smet den från mig när det väl var dags att försöka fånga den. Fast då var det någon som föreslog att vi skulle sammanstråla en stund senare vid Minnesstengymmet vid Klågerupsvägen istället, för där var en pågående raid med en Moltres att bekämpa.

Så jag cyklade dit och väl där blev vi nitton spelare (eller rättare sagt, nitton konton på sexton personer, för vi hade tre spelare med dubbla telefoner – det går det med så länge man är lite flyhänt!), som lätt besegrade Moltres. Men, turen var inte med mig här heller, den rackaren smet från mig den med (fast den har jag redan i mitt Pokédex å andra sidan, Articunon har jag aldrig lyckats fånga in).

Om ovanstående är lika svårförstått som kinesiska kan du välja att låta det förbli oförståeligt, eller så laddar du ner Pokémon Go till din egen smarta fån, och testar. Det är riktigt roligt, inte minst nu när det äntligen finns en reell anledning att samarbeta. Sedan spelutvecklaren transformerade gymmens upplägg och började släppa raids med riktigt höga karaktärer, så har behovet att kunna sammanstråla med gelikar ökat. Det går nämligen inte att besegra en av dessa Pokémons ensam, utan man måste vara ett gäng av varierande storlek, utifrån hur stark figuren är.

Det finns ganska många Pokémon Go-grupper på Facebook, och tjusningen i denna lilla lokala grupp är bland annat att det inte tar så många minuter att cykla varthän det än dykt upp något spännande i en raid. Bor du i Husie och spelar, eller är nyfiken på att börja, så hoppas jag du begär inträde i Pokémon Go Husie. Annars kan du leta upp en lokal grupp i närheten av där du bor, eller starta en själv så klart!

För ser du ett gäng med folk som står i en klunga, med mobilerna i händerna, så är det sannolikt ett gäng Pokémon Go-spelare. För tillfället verkar det vara spelare mest i ålderskategorierna under tio samt över tjugo/tjugofem som spelar – the early adopters i mitten där, tonåringarna och de unga vuxna, har med största sannolikhet gjort som sonen min, slutat spela och dragit vidare till andra sysslor. Själv har jag bestämt mig för att nå hela vägen – för med 232 av 249 Pokémon i mitt Pokédex kunde man tro jag bara har lite grann kvar, men som spelare på nivå 34 (av 40 totalt), har jag ännu långt ifrån nått halvvägs rent poängmässigt, så det är bara att spela vidare. Trägen vinner!