En betraktelse, del två av tre

Del ett har publicerats tidigare. Här kommer del två av Charlotte Rudenstams betraktelse över mig:

Tror gott om människan

– Jag har länge haft känslan av att vilja rädda världen och numera har jag fått en helhetssyn på det. Det innebär att jag själv vill göra ett positivt avtryck och det sker till exempel genom mitt val av kost, att bilen är såld och att jag cyklar mer. Idag lever jag i världen utifrån hur jag skulle vilja att den ser ut. Jag tror gott om människor. Jag åker på smällar emellanåt och det är det värt, för jag mår så mycket bättre av att tro på människor, att se det goda och att göra gott.

Med två barn i skolåldern och som ordförande i den lokala föräldraföreningen kunde Helena se att skolan kan bli bättre, kan vara annorlunda. Tillsammans med en grupp andra, som också såg en icke utnyttjad potential i skolan, startade hon nätverket #skolvåren, som levt mycket av sitt liv i ett ymnigt twitterflöde och som också har resulterat i flera helgkonferenser på tryggt avstånd från Twitter, afk (dvs away from keyboard), eller snarare, konferenser och möten där deltagarna twittrat som bara den och gjort att Twitter, för några dagar, fyllts av massor av framtidstankar om skolan och vad vi ska ha den till.

Skoldebattör

– Jag tar del av skoldebatten i Sverige på nationell nivå. Det har att göra med min vilja att göra något bättre, och att jag tydligt har sett att vi inte måste lära människor en massa för att få en värld jag drömmer om. Vi kan ta det ur människan. Skolsystemet snarare begränsar människan, än låter hennes fulla potential få plats och utrymme. Det är den kopplingen som gör att mitt hjärta brinner för det.

rörelseMen Helena brinner inte bara för skolan. Hon vill bidra till att människor förverkligar sina drömmar. Hon vill vara med när en rörelse föds eller fortsätter. Det gör hon ganska ofta i rollen som coach, coaching som ofta bokstavligen sker i rörelse. Coachwalken är ett av hennes främsta element. Under promenerande samtal möter hon klienter som med hjälp av hennes frågor leder sig själva till nya insikter, till att sätta nya mål och ibland välja ny riktning i livet.

Det finns något i hennes intensitet som smittar. Något i hennes ärlighet. I hennes sätt att ställa frågor som lockar fram svar på djupet.

Invanda spår

klivutanför

Finner en skärmdump från en coachwalk jag gick i höstas. Jag påminns om hur våra tre Faverolle-hönor sakta men säkert tagit trädgården i besittning. Här frampå vårkanten har de tom vågat sig in på granntomten vid händelse av att de rymt från sin inhägnad. Busar. Men samtidigt, de väcker mina tankar kring den areal (både bildligt och faktiskt) jag själv tagit i besittning, genom olika val jag gjort i livet.

Så gör som jag, låt dig inspireras av mina hönor, som sakta erövrat trädgårdens fulla areal. När utforskade du senast okänd mark?

Fastnat i trygg omgivning?

Budskap från hönanGick en CoachWalk i veckan, och gjorde reflektionen att det är ganska vanligt att fastna i invanda spår. Inget fel i det, men med jämna mellanrum tror jag det gagnar att få syn på dem, titta på dem, vrida och vända på dem, och säkerställa att dessa spår fortfarande ger ett värde, att det finns en relevant anledning att köra på, fortsätta framåt, i samma spår. För ibland är svaret att det inte är så. Värdet är överspelat, och att fortsätta i samma spår skulle snarast innebära en långsam stagnation, att du begränsar dig och din potential.

Och det är inte så att det alltid kostar en massa (energi, tankemöda, arbete, pengar, vad du än lägger in i en process) att testa något nytt. Så länge du är i rörelse i någon form, så spelar det ingen roll egentligen om du dansar på stället, tar ett babystep fram, ett rejält kliv bakåt eller åt sidan eller om det är ett sjumilakliv framåt som lockar. Rörelsen är poängen. När vi slutar röra oss så stagnerar vi och dör.

Rörelsen är generös till sin natur, den kan ske på så många olika vis, att det finns något för alla i varje given stund. Och du behöver inte ens tro att du kan röra dig, för det räcker med att ha modet att testa. Känns det skrämmande så börja smått. Efterhand så kan det komma en stund som bjuder in till lite mer vidlyftiga rörelser. Det finns inget rätt eller fel, och bara du vet vad som kan ge värde för dig.

Lyssna inåt, och känn efter, kanske finns det en rörelse som pockar på och vill uttryckas i ditt liv?

Möjligheten finns alltid

Läste Sydsvenskan i morse ganska snabbt, för jag hade en CoachWalk kl 8. För en gångs skull fastnade mitt öga på serierna, och Nemi stack ut. Närmast ropade på mig, lite pockande så där. Så jag sprang in i köket och hämtade en sax, och klippte ut dagens klokskap:

Nemi does Dalai Lama

Citatet är av Dalai Lama och lyder:
Var snäll när det finns möjlighet till det. 
Möjligheten finns alltid.

Som en liten passus blev jag idag följd på Twitter av Dalai Lama, ja, ett av alla konton som gör anspråk på Dalai Lamas namn, åtminstone. Skulle tro det var för att jag twittrade ut strippen tidigare idag.

Dalai Lama

Vad har du gjort för något snällt idag?

Om reflektion, del 2

Att reflektera. 20131107-193130.jpg

Att få en stund att tänka efter och landa i mina varför.

Tar du dig tid till reflektion?

Tillräckligt ofta?

Tillräckligt länge?

Ser du värdet i det?

Kan du märka skillnad i ditt liv beroende på om du unnar dig själv tid för reflektion eller ej?

Jag gör det. Det gör enormt stor skillnad. Och jag är glad att jag äntligen lyckats hitta olika strukturer i vardagen som möjliggör detta. För jag märker själv att egentid ofta hamnar långt ner på prioriteringen.

Om du känner igen dig i det, så är det ett gott skäl att skaffa dig en coach.
Har flera coachklienter som säger så här:

Det är så skönt att gå en CoachWalk med dig, för det ger mig en möjlighet att reflektera. Och det tar jag mig sällan tid till själv.

För det är just det en coach möjliggör, en stund av reflektion för dig, där du dessutom får stöd att gå djupare än du vågar/kan göra själv.

Det stödet får jag av min coach. Var får du det?

We want coaching

We want coaching, is the headline of an article in Financial Times, stating that high executives are asking for coaching and/or mentoring. The coaching business was on a downward slope, but is picking up again. I’d like to think it has to do with professional coaching becoming more the norm.

I agree though! I can see the value of coaching for basically everyone. Like Michael Neill says:

”You would benefit from walking up to a lamp post and having a chat with it, after work every day. Imagine how much more benefit you would have if you exchanged the lamp post with a professional coach!”

You might think that coaching isn’t for you. If that’s the case, I challenge you to give it a try. I will give you a 2 hour complimentary virtual CoachWalk session if you dare test your beliefs – just send me an email to helena.roth at respondi.se. And of course, that’s a valid offer for those of you who already know the power of coaching, but want to try out new venues, as well.

20131024-002610.jpg

Are you game?

Virtual CoachWalk

Yesterday I tried something new. I had a virtual CoachWalk with a potential client. And it was sweet!

What’s a virtual CoachWalk you ask?
Well, I do most of my coaching as CoachWalks, that is, I coach while walking with my client.

Now, instead of limiting myself to being in the same physical space as my clients, I also do virtual CoachWalks. That is, we each walk in our separate places and talk over SKYPE or phone at the same time.

20130821-201520.jpg

The weather last night was amazing, and as you can see I walk in beautiful surroundings.

I am amazed by the power of professional coaching. Having a coach of my own has made a huge difference in my life.

If you’ve tried professional coaching, what impact did it have in and on your life?