Att lappa och laga är, på vissa områden, en företeelse jag inte är så förtjust i. Inom vissa områden tycker jag det fyller sin funktion att släppa loss helt från det som är, och förutsättningslöst titta på vad som skulle kunna uppstå, obegränsat av det som redan är och har varit. På andra områden så fullkomligt älskar jag lappandet och lagandet. Att återanvända, återbruka och förlänga livslängd på ett klädesplagg, en gammal bokhylla eller en sprucken tallrik. Eller. Älskar och älskar. Som koncept i alla fall. Den faktiska sysslan är lite av en utmaning, att påbörja. När jag väl gjort det dock, satt mig där, med nål och tråd i handen, eller med färgdoppad pensel i högsta hugg framför en slipad och rengjord gammal byrå, då rullar det på.

Så ock igår. Har tre favoritplagg, samma plagg, olika färger. Mina Ivanhoe of Sweden ullfleece:ar. Under vinterhalvåret är det sällan att jag går i något annat än en av dessa tröjor. Med resultatet att jag till min förskräckelse insåg att jag nött dem på armbågarna, alla tre. Lite olika grad, men alla var definitivt i riskzon för hål på armbågarna. Undertröjans färg lyste igenom! Så jag har använt lite andra varma tröjor senaste månaden i väntan på inspiration att sätta mig och lappa och laga dem. Varje morgon när jag klätt på mig har jag suktat efter mina Ivanhoe. För de är mina favoriter.

Igår lyckades jag överbrygga den initiala tröskeln att faktiskt ta fram nål och tråd (garn i detta fallet), satte mig och började luska ut hur jag bäst skulle förstärka armbågarna på mina tröjor, någorlunda snyggt. Jag testade nått, drog upp, försökte något annat, blev inte nöjd med det heller. Och så där höll jag på tills jag till slut insåg att det funkade bäst att från rätsidan förstärka hela området så osynligt som möjligt.

Lyckades hitta en hyfsat nära färgmatchning till den rosa tröjan, från en växtfärgningsfläta jag fått för många herrans år sedan av en fantastiskt skicklig textilkonstnär. Den bruna och den antracitgrå ullfleecen förstärkte jag med ett svart Alpacka-garn. De blev något bättre, främst för att det garnet var något tunnare och det gjorde det enklare att göra det nästintill osynligt. Gjorde mitt bästa i alla fall och fick alla sex armbågspartier gjorda. Nu kan jag äntligen använda dem igen! Gissa vad jag har på mig idag?