Tillvänjning av värsta sorten

Så här några dagar innan jul har Sydsvenskan en tre-dagars artikelserie om romerna som de tidigare skrivit om (oerhört gripande reportage, läs dem!) som gör allt de kan för att skrapa ihop pengar till sina nära och kära som är kvar i de allra fattigaste delarna av Europa. Nu är de hemma över jul, och maken har just läst del två som rubricerades ”Där nöden är som störst” på Sydsvenskans framsida.

Jag ska läsa. Jag ska låta mig beröras. Men jag ska också agera. En av de mest fantastiska uppmaningarna att agera läste jag på Troed Troedssons FB-profil för ett tag sedan. Tror han lyssnat till en kvinna på radio som sa så här:

Jag skänker alltid en slant till tiggare som sträcker ut en bedjande hand, eftersom jag inte vill vänja mig vid att gå förbi en utsträckt hjälpsökande hand.

Det där gick rakt in i mitt hjärta, och sedan dess har jag burit det med mig. För jag öppnades för en tanke jag inte slagits av tidigare:
Jag vill inte heller vänja mig vid att gå förbi någon som ber mig om hjälp.
Kan jag hjälpa, i stort eller litet, så vill jag göra det. DET vänjer jag mig gärna vid.

Helen Keller

Helen Keller formulerar det väl, och det citatet har helt plötsligt fått en vidare mening i mitt liv. Jag ska göra det jag kan. Vad väljer du?

Kravlös coachingpepp?

Om kravlös coachingpepp är vad du är ute efter – gå inte till en professionell coach, och framför allt inte till mig!

Jaha, tänker du kanske nu. Vadan detta utrop? Jo, termen kravlös coachingpepp dök upp under en #skolchatt på Twitter som en motsats till kvalificerad kompetensutveckling. Det fick mig att verkligen inse att när det gäller coaching i skolans värld tror jag vi talar om olika saker.

Nån annan skrev att det vore bra om ‘lärare slapp ta råd av allehanda coacher som inte tillbringar en minut med att undervisa’. Och jag kan förstå det där. Om det är coaching på din praktik du är ute efter, dvs vad du konkret gör i klassrummet, ja, då tror jag att lärare med coachingutbildning funkar alldeles ypperligt. Under förutsättning att dessa individer är trygga i sig själva och sin egen praktik och därmed inser att deras sätt inte nödvändigtvis är rätt sätt, utan bara ett sätt.

Denna typ av coaching kallas för transaktionell, den handlar om vad du Gör.

Transaktionell coaching är inte min kopp te. Det är inte alls vad jag strävar efter, det finns andra coacher för den typen av klienter. Och även om jag inte vill påstå att detta innebär kravlös coachingpepp kanske det kan uppfattas så.

Själv arbetar jag med transformation, dvs den du Är. Vad är din högsta dröm? Likväl som vad är din största rädsla.? Vem Är du och vad gör du som hindrar ditt Jag från att lysa igenom och ta plats?

(Märk väl – jag snackar inte om ditt ego här, utan om ditt fulla jag, där du är i kontakt med dig själv och det högre medvetandet. Låter flummigt? Kantänkas, men detta är något som professorer inom kvantfysik lyfter och beforskar, så vetenskap är i allra högsta grad inblandad.)

20131220-081750.jpgVad väljer du? Vad är det du har behov för, just nu? För märk väl att jag inte säger att den ena alltid är rätt och den andra alltid fel. De har olika syften helt enkelt och är därför verktyg i en verktygslåda, att användas vid rätt tidpunkt. Hammare är bäst till spik, skruvmejsel till skruv.

Jag lovar dig dock att den typ av transformationscoaching som jag ägnar mig åt är så långt från kravlös coachingpepp som du kan komma. Tror du mig inte kanske du ska testa helt enkelt?

Tack för tacket!

Jag har själv drivit gräsrotskampanjer för att skaffa finansiering, och givetvis har jag självfallet även stött andra. T ex stöttade jag, via mitt företag Respondi AB, Skjutsgruppens kampanj för att bygga en webbtjänst för samåkning. Härom dagen fick jag ett brev där det med lila krita var textat TACK HELENA i ena hörnet. Mycket nyfiken slet jag upp kuvertet och hittade följande fina tack från just Skjutsgruppen:

20131219-190433.jpgSå glad jag blev. Stort tack Skjutsgruppen för det fina tacket – och jag önskar er ett riktigt bra skjutsår under 2014!

Tänk vad något oväntat kan betyda. Ett brev. En kram. Ett telefonsamtal. En slant i hatten på marken framför gatumusikanten. En fråga om jag kan hjälpa till med nånting. Ett brev med ett tack och en fin pin. Det finns många sätt att dela med dig av dig själv, och väldigt många av dem behöver inte kosta så mycket, om ens nånting alls.

När gjorde du senast något oväntat för någon?

Funderat på crowdfunding?

Känner mig nästan som en FundedByMe-expert efter två kampanjer, för Dance Walk i Malmö 2012 och #skolvåren tacklar Almedalen 2013 – där främsta insikten är att det krävs hårt jobb, envishet och jävlaranamma. Fast expert är kanske att ta i. Men jag tycker ändå att kampanjerna lyckades ganska bra även om ingen av dem faktiskt nådde ända i hamn. Men jag kastar ändå Jante genom fönstret (tack Karin) och delar 10 tankar kring det här med crowdfunding:

1) Sätt ett högt minimimål
I de kampanjer jag skapat har jag medvetet satt ”minimimålet för att garantera utbetalning” så pass högt att jag haft kniven på strupen och faktiskt MÅSTE driva stenhårt för att inte allt skulle gå tillbaka till sponsorerna. Så tänk på det innan du kickar igång din kampanj – det är lätt att fega ur och sätta ett minimimål som snabbt nås, men jag tror du vinner mer på att sätta ett högre minimimål!

2) Sprid goda exempel
Tänk på att du vill sprida de goda exemplen – så hur kan du skapa ”detta får du” som ger ytterligare spridning? Försök att se till att alla bidrag syns på något vis genom att se till att era Tack hjälper till att sprida ordet, t ex genom att sponsorn får en banner, ett tack på FB/twitter/hemsida i olika former osv.

3) Lobba på företag/organisationer
Försök att lobba på företag/organisationer så att du kan få sponsorsbidrag som är lite högre summor än hundralappar – det boostar kampanjen framåt! Får du en företags/organisationssponsor så se till att ge dem något unikt för kampanjperioden.

4) Draghjälp av medaktörer
Kontakta andra aktörer som kan hjälpa er att sprida ordet, aktörer som i någon mån strävar åt samma håll som du/din kampanj. Be dem hjälpa dig att sprida kampanjen, puffa för det i sociala media, att du gästbloggar hos dem eller vice versa. Ja, tänk samarbete helt enkelt!

5) Daglig uppmaning20131218-204521.jpg
Lägg dagligen ut en vädjan om mer stöd, i alla kanaler du har. Variera din ton, vädja, uppmana, be om hjälp, utmana, uppfordra, böna på dina bara knän… Whatever works helt enkelt!

6) Använd din tribe
Be alla dina kompisar att sprida din kampanj än mer, i alla kanaler. Och hur använder du befintliga stöttare/medlemmar/arbetskamrater/gillare på FB-sidan eller vad det nu kan röra sig om? Har du uppmanat dem alla, gärna personligen, att bidra med en slant, likväl som att dela kampanjen, i alla kanaler de har tillgång till, och gärna mer än en gång?

7) Var aktiv på nätet
Skriv kommentarer på bloggar, artiklar och insändare som rör ditt ämne, och dela med dig av dina kunskaper och erfarenheter. Samtidigt kan du länka till din kampanj och beroende på situationen be om stöd.

8) Be bloggare hjälpa
Känner du någon bloggare? Be dem blogga om din kampanj och sprid sedan deras inlägg i alla dina kanaler. På det viset hjälps ni åt. Och att få någon annan att bli ambassadör för din sak bidrar starkt till trovärdighet.

8) Läs på
Läs på lite grann om hur man bedriver en framgångsrik grärotskampanj. Det finns tips bland annat hos Funded By Me. Ta allt med en nypa salt (inklusive dessa tips) och anpassa till just din kampanjs behov och möjligheter.

9) Be om hjälp
Känner du någon som drivit en crowdfunding-kampanj? Be dem om hjälp och tips!

20131218-204509.jpgHoppas du blir lite inspirerad att testa gräsrotsfinansiering själv, jag har lärt mig väldigt mycket under resans gång. Våga sikta mot stjärnorna! Några som verkligen gjort det är Cancerkompisar.se vars kampanj för att skapa en skräddarsydd community för anhöriga till cancersjuka pågår just nu. Jag hoppas verkligen det blir en riktigt lyckad kampanj. Bidra du med! Kanske det kan bli en julklapp till någon?