Funderat på crowdfunding?

Känner mig nästan som en FundedByMe-expert efter två kampanjer, för Dance Walk i Malmö 2012 och #skolvåren tacklar Almedalen 2013 – där främsta insikten är att det krävs hårt jobb, envishet och jävlaranamma. Fast expert är kanske att ta i. Men jag tycker ändå att kampanjerna lyckades ganska bra även om ingen av dem faktiskt nådde ända i hamn. Men jag kastar ändå Jante genom fönstret (tack Karin) och delar 10 tankar kring det här med crowdfunding:

1) Sätt ett högt minimimål
I de kampanjer jag skapat har jag medvetet satt ”minimimålet för att garantera utbetalning” så pass högt att jag haft kniven på strupen och faktiskt MÅSTE driva stenhårt för att inte allt skulle gå tillbaka till sponsorerna. Så tänk på det innan du kickar igång din kampanj – det är lätt att fega ur och sätta ett minimimål som snabbt nås, men jag tror du vinner mer på att sätta ett högre minimimål!

2) Sprid goda exempel
Tänk på att du vill sprida de goda exemplen – så hur kan du skapa ”detta får du” som ger ytterligare spridning? Försök att se till att alla bidrag syns på något vis genom att se till att era Tack hjälper till att sprida ordet, t ex genom att sponsorn får en banner, ett tack på FB/twitter/hemsida i olika former osv.

3) Lobba på företag/organisationer
Försök att lobba på företag/organisationer så att du kan få sponsorsbidrag som är lite högre summor än hundralappar – det boostar kampanjen framåt! Får du en företags/organisationssponsor så se till att ge dem något unikt för kampanjperioden.

4) Draghjälp av medaktörer
Kontakta andra aktörer som kan hjälpa er att sprida ordet, aktörer som i någon mån strävar åt samma håll som du/din kampanj. Be dem hjälpa dig att sprida kampanjen, puffa för det i sociala media, att du gästbloggar hos dem eller vice versa. Ja, tänk samarbete helt enkelt!

5) Daglig uppmaning20131218-204521.jpg
Lägg dagligen ut en vädjan om mer stöd, i alla kanaler du har. Variera din ton, vädja, uppmana, be om hjälp, utmana, uppfordra, böna på dina bara knän… Whatever works helt enkelt!

6) Använd din tribe
Be alla dina kompisar att sprida din kampanj än mer, i alla kanaler. Och hur använder du befintliga stöttare/medlemmar/arbetskamrater/gillare på FB-sidan eller vad det nu kan röra sig om? Har du uppmanat dem alla, gärna personligen, att bidra med en slant, likväl som att dela kampanjen, i alla kanaler de har tillgång till, och gärna mer än en gång?

7) Var aktiv på nätet
Skriv kommentarer på bloggar, artiklar och insändare som rör ditt ämne, och dela med dig av dina kunskaper och erfarenheter. Samtidigt kan du länka till din kampanj och beroende på situationen be om stöd.

8) Be bloggare hjälpa
Känner du någon bloggare? Be dem blogga om din kampanj och sprid sedan deras inlägg i alla dina kanaler. På det viset hjälps ni åt. Och att få någon annan att bli ambassadör för din sak bidrar starkt till trovärdighet.

8) Läs på
Läs på lite grann om hur man bedriver en framgångsrik grärotskampanj. Det finns tips bland annat hos Funded By Me. Ta allt med en nypa salt (inklusive dessa tips) och anpassa till just din kampanjs behov och möjligheter.

9) Be om hjälp
Känner du någon som drivit en crowdfunding-kampanj? Be dem om hjälp och tips!

20131218-204509.jpgHoppas du blir lite inspirerad att testa gräsrotsfinansiering själv, jag har lärt mig väldigt mycket under resans gång. Våga sikta mot stjärnorna! Några som verkligen gjort det är Cancerkompisar.se vars kampanj för att skapa en skräddarsydd community för anhöriga till cancersjuka pågår just nu. Jag hoppas verkligen det blir en riktigt lyckad kampanj. Bidra du med! Kanske det kan bli en julklapp till någon?

1 av 3 drabbas av cancer

20131215-230330.jpgHar du kommit i kontakt med cancer? Kanske du drabbats av det själv? Eller så har du en familjemedlem, släkting, nära vän, arbetskamrat, bekant osv, som drabbats av det? Visste du att en av tre får cancer? Det är en horribel siffra, och den beräknas öka. Men vet du att man gör väldigt lite för anhöriga till cancerdrabbade – trots att anhöriga löper 25% högre risk att drabbas av sjukdom. Det är där Cancerkompisar kommer in. Inga-Lill Lellkys man dog av cancer, och det var startskottet på det som idag blivit den ideella föreningen Cancerkompisar. Det handlar om att ge anhöriga kontakt med andra i en liknande situation, att helt enkelt få en kompis som vet vad man går igenom, som man kan prata med, om att det där som man kanske inte vågar eller ens kan prata om med någon som inte varit i samma sits.

Nu har Cancerkompisar skapat en Funded by me-kampanj för att samla pengar att kunna skapa en automatisk förmedlingsplattform som snabbare förmedlar kontakt mellan blivande cancerkompisar.

Läs mer och stötta dem här: https://www.fundedbyme.com/en-us/campaign/2667/cancerkompisar-1/#.Uq4fuIWUfgw

Att det finns ett stort behov även för anhöriga fick jag själv svart på vitt på, när en god vän berättade om sitt cancerbesked. Så gör som jag, stöd Cancerkompisars Funded By Me-kampanj och hjälp dem bygga en skräddarsydd applikation som kan para samman cancerkompisar så snart behov finns, för tyvärr finns det behov hela tiden!

Är du på?

Dåligt. Jag har cancer.

Gästbloggade på Inga-Lill Lellkys blogg Jag sticker upp huvudet den 23 augusti med följande inlägg:

Träffade en vän som jag inte sett på fyra fem månader. Frågade ”Hur är läget?” så där som man brukade. Förväntade mig svaret ”Allt väl!” så där som man brukar får höra. Så när svaret blev ”Dåligt. Jag har 20131215-224822.jpgcancer.” så hajjade jag till. För det där hör trots allt inte till vanligheterna. Och är det något jag inte var beredd på, eller ville höra för den delen, så är det just något sådant. Det är inte lätt att veta hur man ska tänka och känna kring ett sådant svar.

Jag ville så klart veta vad som hänt, och vi hamnade i en lång och bra diskussion kring cancerdiagnosen, status just nu, framtidsscenario osv.

Min vän sa ”Det märks att du är läkardotter, du kan hantera detta. Till skillnad från alla andra jag berättat det för. De har samtliga fallit i gråt, och så har jag fått trösta. Det har varit lite jobbigt.”

I den stunden kände jag mig väldigt glad som kunde ge min vän ett alternativ. Jag sa nämligen ”Men du, då tycker jag du ska tipsa dina nära och kära om Cancerkompisar.se så de kan få det stöd de behöver från en cancerkompis istället. För du ska inte behöva hålla alla andra uppe just nu, du har nog med dig själv.”

Min vän skrev genast upp Cancerkompisar.se på en lapp och jag har en känsla av att det var en lättnad för hen att få något konkret att kunna ge nära och kära, som så klart blir ledsna och bestörta över beskedet. Samtidigt väcker ju besked som dessa individens egna tankar kring döden. Fullt naturligt, men nog blir det lite bakvänt ändå? Att vi alla behöver stöd är självklart, men vem stödet kommer från, kanske vi behöver fundera mer kring.

Så tack Inga-Lill och Alexandra för att ni startat Cancerkompisar.se! Det var som att jag kunde ge min vän en gåva i denna svåra stund, när jag kunde presentera Cancerkompisar.se för hen. Att som sjuk få släppa lite grann på ansvaret för nära och käras välbefinnande, och därmed få lite mer kraft och energi kvar att bekämpa sjukdomen, det är mycket värt! Själv hyser jag inget tvivel på att min envise vän kommer gå hel ur det här, ännu ett snäpp klokare och visare än idag.

Finns det någon som du kan tipsa om Cancerkompisar.se?