Björn & Navid ska podda om avundssjuka och ställde, som de brukar, frågan i sina respektive Facebook-flöden vad vi andra tänker på när vi tänker på avundssjuka. Jag undvek ämnet genom att skriva en rad om begreppet avundsglad, som jag fått mig till buds av Wivan-Kristina, och som är ett begrepp jag funderar mycket mer på än avundssjuka.
Sen trillade jag över ett avsnitt av Hidden Brain om avundssjuka, närmare bestämt Feeding the Green-Eyed Monster: What Happens When Envy Turns Ugly som djupdyker ner i känslan av avundssjuka, hur den kan användas som en positiv kraft (benign envy lyfter podden, det vill säga avundsglädje!) men också hur den kan bli en starkt förstörande kraft (hostile eller till och med malicious envy).
Spännande. Har inte funderat så mycket på avundssjuka eller skadeglädje, däremot har jag tänkt mycket på vår drivkraft att jämföra oss med andra, något som avsnittet också lyfter. Särdeles intressant tycker jag det är ju hur jämförelser med de vi känner, eller de som i någon form vi känner är våra jämlikar, oftare leder till avundssjuka och rent utsagt skadeglädje. I den tankesfären vill inte jag befinna mig; kanske är det därför jag anammat avundsglädje så starkt, och medvetet väljer det allt oftare?
HERO - the coach 
Älskar att leka med ord som detta. Jag kan absolut känna igen mig. Och älskar även när det slår till i mig av känslan. För då kan jag få vara i den och leka med den också. Se om jag i stunden, genom andetaget och Tara Brachs RAIN kunna vara i stunden med känslan. För att sen välja hur agera….
Svartglad är ju ett annat ord du myntade i kommentar hos mig här:
http://www.theresemabon.se/olika-sorters-svartsjuka/
🙂
Snacka om synergi, söstra mi!. Går och funderar mycket på avundsjuka för tillfället, och har ett blottande inlägg på gång om det. Var inte riktigt redo ikväll, så det blev något annat istället. Nu förstår jag varför – blir perfekt att länka till ditt inlägg! Avundsglädje är ett bra begrepp, som jag ska låta gro i mig.
Ja – fröet är sått, nu ska det vattnas och låta gro. ❤
Jag brukar ofta tänka så här: Kan min vän lyckas, så kan nog jag också. Och så finns avundsglädjen det, för lite avundsjuk är jag allt ibland… även om jag unnar, unnar, unnar vännerna lycka och framgång.
Lite Pippi över det! ❤