Therese Linnér, god vän och en av 
mina Back office-kollegor i #skolvåren, bloggade idag om att fånga stunden, vilket gjorde att vi började prata om bloggande i vår ständigt pågående SMS-tråd inom Back Office-gänget.
Då slog det mig. Bloggande är verkligen en parkeringsplats, där jag kan lämpa av lite av allt tankesnurr som spinner och spinner. Om jag inte hade en parkeringsplats för dem vore det ännu mer snurrigt där inne, jag lovar.
Var parkerar du dina tankar och ord?
Twitter fullkomligt självantände under sista timmarna av #skolvåren #afkHuddinge igår den 15 februari – och det har satt igång ett tankesnurr utan like i mitt inre. Det snurrar så mycket att jag inte kan samla tankarna just nu. Så därför kommer här en dikt kom till mig i rättan stund. Synkroniciteten, den är fin den. Så ett stort tack Sara Modig för att du just i detta nu fick mig in på detta spåret:
Nu ska jag gå till sängs, och imorgon då räcker jag fram mitt väsens skål. Tom. Du?
HERO - the coach 