Sigrid är släppt

Jag gick på boksläpp av Sigrid sover på soffan. Jag var långt ifrån ensam, och när Sigrid Klang läste högt ur två inledande stycken i boken – som består av två berättelser som vävs samman så sakteliga – så var det inte enkom mina ögon som tårades.

Och nu är hon släppt på riktigt Sigrid som sover på soffan, för nu finns hon att köpa i bokhandlar såväl som på virtuella boklådor – och jag känner att detta är en bok som många ska läsa. Den är viktig. Bär ett viktigt budskap, utan att skriva läsaren på näsan. Den är inte fylld av pekpinnar, långt ifrån, men att följa Sigrid växelvis mellan barndom och senare tonår/vuxenliv, är för mig omöjligt att göra utan att slås av insikter om hur viktiga vi är, i andras liv. Hur viktiga vi alla är – genom det vi gör, eller värre, genom det vi undlåter att göra. Det får konsekvenser, på gott och ont, och det är dit hän jag landar när jag läser boken. Vet inte om det är Sigrid Klangs avsikt, eller om hon bara ville få ur sig historien. Vet inte heller om det bara är jag som drar den slutsatsen, eller om jag gör sällskap där med andra läsare?

Sigrid är släppt – och Sigrid förtjänar att läsas. Det är en tragisk historia, men Sigrid fastnar aldrig i offerrollen. Liksom alla ikläder hon sig emellanåt offerkoftan, absolut, men så är det ju – det gör vi alla, från tid till tid. Och Sigrid har fullt förståeliga skäl till det valet. Hon stannar dock inte där – hon drar av sig offerkoftan, gång efter annan. Svag, ledsen och rädd, är hon, Sigrid. Men i än högre omfattning, stark, kapabel och okuvlig; sån är hon också, Sigrid.

Min livsupplevelse är på intet sätt lik Sigrids, och ändå finns det beröringspunkter; igenkänning och en känsla av släktskap – kanske bara för att även jag varit en liten flicka som stundtals var förvirrad i stora vuxenvärlden? Köp Sigrid sover på soffan, och stifta bekantskap med denna flicka/tonåring/kvinna, och ta reda på vad hon lämnar för intryck – bestående eller flyktigt – i dig.

Välkommen på bokrelease!

Ja, inte min bokrelease alltså, det dröjer lite tills jag har en sådan (igen). Det är boken ”Sigrid sover på soffan” av Sigrid Klang som släpps om ett par dagar och vars boksläpp du är varmt välkommen till:

Lite lustigt så engagerad jag blivit i denna bokens väl och ve, men det är jag verkligen. Den känns viktig för mig, och gjorde så redan då jag läste den. Jag fick i uppdrag att tekniskt korrekturläsa boken, och det gjorde jag. Var dock tvungen att läsa om den första trettio sidorna, för jag blev så tagen av berättelsen, omedelbart, att jag läste ”som vanligt” ett tag innan jag lyckades få syn på mig själv och min läsning. Även när jag läser ”som vanligt” så brukar jag få syn på dubbla mellanslag, avsaknad av skiljetecken, dubblerade små-ord elelr stavfel, men långt ifrån allt. Så jag tog mig i hamnan, och började om. Med pennan i högsta hugg läste jag därefter hela boken, och lät pennan följa med längst raderna, så att jag tvingade mig själv att verkligen se det som stod där. Hjärnan är ju så beskaffad att den läser ord utifrån ordbilder vi lärt oss, varför bokstäver kan vara rejält omkastade utan att ställa till några större problem för oss. Det ville jag undvika och med pennan som fokuspunkt för ögat och tanken så gick det bättre.

Så, bokrelease på Kol & Cocktails klockan 17 den trettioförste oktober 2017 – anmäl dig enligt direktiven ovan, så ses vi! Och om du mot förmodan inte har möjlighet att komma så vill jag uppmana dig att kolla in boken. Köp hem den, eller låna den från ditt lokala bibliotek. Och om biblioteket mot förmodan inte har köpt in den så tipsa dem om det. På Malmö Stadsbiblioteks hemsida kan jag som bibliotekslånare lämna inköpsförslag och det är jag säker på funkar på de allra flesta biblioteken runt om i landet. Och när du gjort allt det så följer det viktigaste av allt: Läs ”Sigrid sover på soffan” och tipsa andra om den!

Sigrid sover på soffan

”Så hör hon en bil på grusvägen, det knastrar i vägbanan. Bilen saktar in. Hon känner igen ljudet. Det är mammans ljud. Sigrid tycker om mammans ljud. Hon tycker om mamman fast hon är blind. Hon tycker om mamman fast hon är döv. Hon tycker om mamman fast hon är stum.”

Sigrid sover på soffan; Boken jag korrekturläste för ett par veckor sedan, boken som strax släpps, boken jag önskar alla skulle läsa. Boken som drabbade mig; hårt, tungt, starkt.

Det händer inte ofta att en bok sätter sig så djupt i mig, som Sigrid sover på soffan gjorde. Språket är en del i det – inte vackert, inget finlir.

Smocka på smocka levererar boken i magen min, språket är oerhört talande och beskrivande; jag hör lilla Sigrid – sju år gammal – viska mig i örat, lillgammalt beskriver hon sin värld, på ett sätt som inte går att missförstå. Oerhört tydligt, oerhört skarpt. En vass knivsegg, och emellanåt skär jag mig på orden, på meningarna, på detta öde – som inte är påhittat.

Om det vore så väl, att det faktiskt vore påhittat. Men det är inte det. Tyvärr.
Och just det, att detta är en sann berättelse om en liten tös – vars gelikar finns i hundratal om inte tusental, i samhället mitt bland oss, osynliga, osedda, ohörda – som hade förtjänat att synas, att höras, att hjälpas.
Och just det, att detta är en lika sann berättelse om en kvinna – vars gelikar finns i hundratal om inte tusental, i samhället mitt bland oss, osynliga osedda, ohörda – som även hon hade förtjänat att synas, att höras, att stöttas.

Detta är en bok som du ska läsa.
För det var inte bara mamman som var blind, döv och stum – det var en hel värld. Och det är kanske den värsta smockan av dem alla.
Därför är detta en bok som alla ska läsa.
Det skulle jag vilja. Verkligen.
Så snälla – läs Sigrid sover på soffan.

Sen kan du dra vilken slutsats du vill av den, din reaktion kanske blir en helt annan än min:
Hur Sigrid, som liten, såväl som vuxen, drabbar mig hårt och gör att jag till varje pris vill undvika att backa undan från det som är min skyldighet att göra för mina medmänniskor: att se, att höra, att våga stå kvar, att agera. 

Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på en bokreflektion inspirerad av boken ”Sigrid sover på soffan” av Sigrid Klang.