Bok som ger tankespjärn!

Har just läst klart sir Ken Robinssons bok 20130616-110554.jpgOut of our minds. Oj vad jag fått tankespjärn av den. Jag håller med om mycket, men ifrågasätter också mycket, så där som det blir när jag tar till mig något och försöker spinna vidare på det. Det är utvecklingen av tankar i mig som ger mig en skjuts framåt i mitt lärande och min förståelse.

Ett budskap jag tar med mig från boken är vikten av helhet, värdet av alla de olika discipliner som finns. Jag värjer mig mot att vi rangordnar kunskap som mer eller mindre fin/rätt/viktig. Ni vet – varför anses det finare att kunna skriva en avhandling än att kunna få en havererad bilmotor att fungera? Sir Ken är inne på samma spår i boken och lyfter fram lite fakta som var ny för mig. Intressant!

20130616-110625.jpgJag har för vana att låna böcker på biblioteket istället för att köpa dem själv, men ibland ångrar jag mig… Just i detta fallet är det så. Har nog aldrig skrivit upp så många sidor som jag vill gå tillbaka och fundera mer kring. Skriver sidorna på små lånekvitton och för första gången fick jag tom vända blad på min lilla lapp.

Nu ska jag fotografera alla sidor jag skrivit upp. Ssen samlar jag fotografierna i mitt ”detta kan bli ett blogginlägg”-arkiv, så får vi se om det blir något av det. Arkivet är redan ganska gediget, och eftersom det växer dag för dag så blir det bara större.

Hur hanterar du all input du får som du kanske vill bearbeta mer?

Knopp vs kropp

Sir Ken Robinson skriver i Out of our minds:

The academic life tends to deny the rest of the body.

Knopp och kropp hänger samman, går inte att separera och behöver utvecklas i nära samspel. Tyvärr har vi ett skolsystem som sätter skrämmande lite fokus på den fysiska utvecklingen. Barnverkets genomlysningsgrupp landade i liknande slutsatser och Lennart Bladh har skrivit klokt om det, ur hans perspektiv som idrottslärare.

Därför kan jag bli lite matt av utspel som Jan Björklunds senaste. Han önskar fokus på bättre skolgårdar. Och det är ju guld! Tills jag läste hans anledning….

– Jag tycker man ska ha en skolgård, åtminstone då eleverna fortafarande är barn. Det är rätt viktigt att de på rasterna kan komma ut och springa av sig och leka. Det är en förutsättning för att man sedan ska klara av att sitta still på lektionen, säger Jan Björklund.

På ett bräde dissar han hur rast, lek och rörelse bidrar till och tom kan vara enormt lärande.

För varför i allsindar skulle små barn behöva röra sig mer än större? Och varför ska alla elever sitta still på lektionerna?! Det finns säkert några som lärt sig lära sig stillasittande men lika säkert finns motsatsen också.

20130522-193958.jpg

Knopp versus kropp är ett tankesätt som inte gagnar oss. Det är inte en kamp dem emellan. Vi behöver tänka knopp och knopp, i balans!

Hur och var lär du dig bäst?

Farväl

Sitter i bilen på väg norrut, ska på begravning idag. Tänker på gårdagens inlägg om premiärer. När det gäller begravningar är en typ av premiär första gången jag någonsin går på en. Men varje begravning är, på sitt eget sätt, sin egen premiär. Varje begravning är en engångsföreteelse, en unik händelse.

Varje gång någon jag känner dör har jag en möjlighet att reflektera. Har som tur är inte fått så många tillfällen att göra detta. Men idag ges jag denna möjlighet.

Varje individ tillför något unikt till världen. Läser just nu sir Ken Robinsons bok Out of our minds . Läste igårkväll ett stycke som inleddes med att han berättade om den fysiska världen som består av allt runt omkring oss, alla händelser och andra människor. Han fortsatte med följande passage:

20130522-064820.jpg

Och han har så rätt i detta:

We share the first world with other people: we share the second one with no one.

Idag tänker jag därför hylla den värld som funnits och som nu tagit slut. Den unika värld som jag har haft glädjen att vara en del av – eftersom allas våra unika världar befolkas av de och det vi omger oss med.

Vila i frid min vän. Tack för att du var en del av min unika värld.