Själv – kraften i egentid (bok 5 av 26)

Läser ut Själv – kraften i egentid av Linus Jonkman när jag har årets tredje digitala sabbat, passande nog, inte minst eftersom Linus faktiskt har just ”detox från stimuli” som en av utmaningarna i boken (s. 164).

Ett av de finaste ord jag vet, som just Linus gjort mig uppmärksam på, är självsamhet. I boken skriver han så här: Ensamhet är självsamhet som blivit bitter. Självsamhet är däremot kvalitetstid med dig själv. 

Sedan citerar Linus författaren Alice Koller för att rama in begreppet:
Att vara självsam är att vara ensam väl: att vara lyxigt försjunken i de saker du själv valt, medveten om fullständigheten i din egen närvaro snarare än avsaknaden av andra. Sann självsamhet är en bedrift.

Jag har läst flera av Linus böcker tidigare, en av dem innan jag första gången kom i kontakt med honom. Jag tycker om Linus sätt att skriva, och skrattar ofta högt åt hans underfundiga och humoristiska inslag. Och liksom Linus så använder även jag skrivandet som ett sätt att få syn på mig själv, mina tankar och känslor, och ofta nå klarhet, och skriver även själv under på följande: Jung ansåg att konst är en mycket viktig ventil för våra tankar. Att måla sina känslor och att beskriva sina tankar i text betraktade han som stärkande. Jag kan själv skriva under på den läkande kraften i att skriva ut grubbel. En del tankar kan inte lösas genom att diskuteras fram, utan de måste internaliseras och skrivas ner, i min erfarenhet. Det konstnärliga kan vara en källa till oerhört mycket glädje. 

Ett stycke längre ner kommer meningen De konstnärligt bildade har resurser inombords för att hantera en yttre storm som hjälper mig sätta luppen på en bidragande faktor till varför jag blivit så mycket bättre på att hantera yttre stormar, med pågående, snart avslutad skilsmässa som mest aktuellt exempel. Under det halvannat år sedan vi först separerade har jag skrivit mig ur mitt grubblande mången gång.

Förmågan att reflektera har för mig varit en stor del i det faktum att jag verkligen njuter av livet, oavsett om det stormar runt (eller i) mig. Och Själv – kraften i egentid visar på ett lättförståeligt och väluppbyggt vis, med många gapskratt dessutom, hur viktigt just det är: Självsamhet hjälper dig att reflektera och fatta beslut, men den gör dig inte tvärsäker. Att vara tvärsäker är ibland ett signum för de riktigt korkade. Det faller på reflekterande människors lott att vara nyanserade och att se gråtonerna. Vishetens färg är grå

Mycket av det jag fastnar för i boken är saker jag bloggat om, både en och två gånger, kanske ännu fler till och med, men det är också en bok som ger mig mycket nya tankar, funderingar och tankespjärn, inte minst kapitlet om Personlighet. Det är en bok jag tycker om. En bok jag kan tänka mig att läsa om. En bok jag har rekommenderat min förstfödda att läsa, och som jag nu rekommenderar även dig att läsa.

Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2018, att läsa och blogga om 26 svenska och 26 engelska böcker, en per vecka, böcker som jag redan har hemma.

Podcast 8/52 – Dinner with Einstein, Jung and Herbie Hancock?

Listened to this episode of Peak Prosperity the other day, and since then have listened to it another two or three times. It’s a conversation between Christ Martenson and Andrew ”Treebeard” Graves on becoming the change we wish to see, and exploring the development of inner resilience.

And they go deep into stuff that really resonates with me in many ways. Sometimes perhaps simplifying a bit much, but still, there’s a lot of what they speak about that I agree with.

So, since I’ve talked and written much the past quarter on listening for that which I don’t already know, I’m now challenging myself to write about what I heard that was new to me… hm, let’s see… *reading through the transcript of the podcast, trying to find something that sticks out as new to me*

First of all, listening to this conversation as such, on a podcast such as Peak Prosperity surprised me, but also made me quite happy, because I’m hoping it will resonate with the Peak Prosperity community, and will lead to even more people actually starting to look within.

And also, I’d like to join in on that dinner conversation with Einstein, Jung, Herbie Hancock and Chris Martenson. I sort of knew Albert Einstein have said something like this: “People think I had these great ideas, but it was not me. I just opened myself up and creativity flowed through me. I was a vessel.” but I had no idea Carl Jung and Herbie Hancock felt the same. I actually had to google Herbie Hancock, because I’ve never really listened to him. Found a great tune quite fitting to the theme of the podcast itself actually:

Imagine all the people living for today.
Imagine all the people living life in peace.
Imagine all the people sharing all the world.

Now there’s a vision to dream of.
I do. I dream of that, and I try to act it too. I see the potential for it, the possibility that exist in every moment. A world where we live as one. And becoming the change we wish to see in the world is the only way to get there, I believe. Do you?