Dagens tips: Frågepodden

Victor och Helena på båten över till Almedalen 2014.

Började lyssna till ett par avsnitt av Frågepodden, med #skolvåren-vännen Victor Ganguly och hans bästa vän Patrick de Meijere. Ett tu tre så har jag lyssnat igenom nästan alla avsnitt, och har hittat ett par riktiga guldpärlor.

Absoluta favoriten är avsnittet med Björn Natthiko Lindeblad, som jag också träffat ett par gånger i olika sammanhang, och vars egen podd Björn & Navid är en av mina svenska favoritpoddar.

Fast Ashkan Fardost-avsnitten (Victor och Patrick experimenterar med podformatet och har senaste tiden delat upp en intervju i flera kortare avsnitt – kanske funkar för dig, men för egen del, som extremt van poddare med 60-90-minuter långa podcasts som mina favoriter, så föredrar jag ”en intervju/ett samtal” per avsnitt. Men lyssnar vidare gör jag i alla fall!) är också riktigt intressanta och kastar bland annat lite bränsle på min något falnande #VarförSkola-glöd.

Staffan Taylor bjuder på härliga tips om att göra folks dag, och jag kommer osökt att tänka på min vän och kollega Pernilla Tillander som brukar fråga hur roligt jag är villig att ha det i varje stund – och varför skulle svaret på den frågan egentligen vara nått annat än ”Så mycket jag bara förmår!”, med insikten att det just hänger på mig själv?

Så ta rygg på Victor och Patrick, som asgarvar mycket och gärna, och samtidigt inte bangar från både allvarliga och stora ämnen i Frågepodden.

Det vackra i människan

Idag har jag varit i Varberg på Anhörigriksdagen 2015, och jag kommer skriva mer om det kommande dagar. Har träffat fantastiskt engagerade människor och har fått två böcker som jag definitivt kommer att blogga om dessutom. Just nu sitter jag på tåget hem och grunnar på det som Björn Natthiko Lindeblad förmedlade som gick rakt in i mig:

  

Detta var ett budskap som Natthiko fick av en abbott i något av de kloster han bodde på under åren som buddhistisk munk. Att ta fram det vackraste i människan (i mig), oaktat vad det är, generositet, humor, vänlighet, glädje och så vidare. Om det är något jag gör, dagligdags, tänker på att ta fram (dvs att utöva i någon form) det vackraste i mig, då ljusnar det inombords efterhand, sa Natthiko och berättade hur det gjort stor skillnad i hans eget liv. 

Så enkelt. Och kanske, även svårt. Men samtidigt – vilken skillnad det gör. För kanske var det därför som detta gick rakt in, för jag har själv upplevt det. Jag har bara inte satt ord till det på detta vis. Så tack. SItter just nu occh reflekterar över vad det vackraste i mig är. Ganska härlig fråga att kasta ut i universum. Får se vad jag får tillbaka. 

Vad är det vackraste i dig?