I förrgår åkte jag till Helsingborg, för att tillsammans med den helt enastående och one-of-a-kind Pernilla Tillander, samskapa ett par timmar inför ett uppdrag vi gärna vill genomföra tillsammans kommande år. För samskapa (mer), leka och skratta tillsammans framöver, det kommer vi göra, det är ett som är säkert!

Har inte känt Pernilla så länge, och samtidigt så har vi känt varandra alltid, tror jag. Besläktade, besjälade, bekanta. Så känns det. Visst är det speciellt när man stöter på sådana människor?