Med nya ögon i Malmö

Har ni tänkt på det, att det aldrig är enklare att se sin stad med nya ögon än då man har gäster på besök från främmande ort, kanske tom främmande land?körsbärsblom

Igår gick jag en walk n talk med den norrländska präriens gudinna [tack Olle för din gärning – den har gett mig mycket, inklusive fraser som den norrländska präriens gudinna. Kunde inte låta bli att skicka med dig ett tack och en tanke].slottet

Gick från Centralstationen förbi Malmö Live, till Slottsträdgården och Slottsparken, promenerade runt runt, under klarblå himmel, smakade på nyutsprungna bokblad – syrligt, ton av citrus och len i texturen, smakar vår! -, ankungar, Ljusets Kalender och slottet.

Idag, efter en färd ToR till Kastrup, Pisa-picnic på Ribban, med vännen Rachel från USA som begår Sverige-premiär. Roligt! Vädret lika ljuvligt, mumsade hummus, morotsstavar, surdegsbröd med Saint Agur i Turning Torsos siluett i bakgrunden, innan vi vandrade över den lilla bron mellan Hundrastplatsen och Västra Hamnen.torson

Inte var vi ensamma att köpa en bägare glass på Bar Italia inte, men snabbt gick det att bli serverade och sen satt vi där och njöt på trädtrapporna längs kustlinjen. Jag, dottern och vännen från USA som följt mig i dryga tjugo års tid. Vi träffades i ett onlineforum kring Native Americans, då jag sökt mig dit för att samla information inför en uppsats till en sommarkurs i Socialantropologi. Rachel kunde svara på en fråga och peka mig vidare, och på den vägen är det. Sedan dess är vi vänner, som endast träffats fysiskt två gånger. Idag och för två år sedan i New York.skymning

Middag hemma, hela familjen, och Rachel. Mycket snack, skratt och utforskande, innan vi, proppmätta, gick en långsam kvällspromenad i skymningen. Bulltofta är vackert och körsbärsträden pockar på uppmärksamhet, tillsammans med Lucas, bäckens porlande, lillebrors eviga tunnlande med den medhavda fotbollen och min önskan att plocka kirskål, nässlor, löktrav.

Stunder som dessa gör mig tacksam. Tacksam över vänskaper av olika nyans, som tar världen till min hemstad. Som gör att jag får syn på mitt Malmö. Ser staden. Som vore det jag som såg den för första gången. Gläds åt det jag ser.

Har du tänkt på det, att det aldrig är enklare att se din stad med nya ögon än då du har gäster på besök från främmande ort, kanske tom främmande land?

Pizza to die for

20140415-215714.jpgOn my final day in New York, I went with my friend Rachel to Grand Central Terminal to see her off on her way home. It’s an amazing building, finished in 1913. Walked back to the hotel, and after attending my podcall for Supercoach Academy, I got ready to head out for the last hours of New York City of that specific trip, that is.

I decided to go for lunch at Tavola, the Italian restaurant close to our venue, where we had our pod lunch last week. I had the best pizza of my life then, and I felt like taking a raincheck. Chose a different pizza this time around though, but boy, was it good!

20140415-215031.jpg20140415-214947.jpg

As you can see, I’m not the only one writing about Tavola, However, I’m pretty sure my blog post won’t cause such a crowd as the WSJ-article apparently did. The place was jam smacked, but I managed to get a spot at the bar.

20140415-215013.jpgI am not the best at eating out by myself though, I get kind of self-concious, and feel a bit awkward and disconnected. But at least I didn’t let that feeling stop me from having a great NY-send off lunch! At my house it’s not an issue, eating alone, but having people around in a restaurant… I guess this is a great example of how my feelings are a direct result of my thinking. Since I start to think all kinds of weird thoughts like I am probably the only one eating lunch by myself, or I bet the other people here think I’m a strange and weird person not having any lunch company, or Haha, look at her, she’s having lunch all alone, poor thing.

The funny thing is, I bet most people are so into their own experience they are not at all concerned about the other patrons at the restaurant. And if they are, why wouldn’t they just as easily be thinking That pizza she’s eating looks really good, I wonder which kind it is, or Look at her, how nice to treat herself to lunch at this great restaurant, or even I like the brown color of her cardigan.

So, if my feelings are a direct result of my thinking, which they are, and my thinking on eating out are make-belief thought about what others MIGHT be thinking about me, why don’t I make up the latter rather than the former, and skip the feelings of awkwardness and disconnection?

Well, because I don’t control what thoughts come into my head, that’s why. But having spotted these particuar thoughts might mean that they vanish faster next time I head out to dine on my own, to be replaced by the latter version of make-belief.

Do you enjoy eating out by yourself at restaurants?