Två timmar per dag?

Läser en artikel med Bodil Jönsson, ni vet, hon med Tio tankar om tid. Nåväl, artikeln har den uppseendeväckande rubriken Professorn: ”Vi borde bara jobba två timmar per dag”, vilket onekligen fångade mitt öga.

Läser och tänker, ja, jo, det ligger något i det. Om inget annat, tror jag det finns en viss vinst i att just ta i så här från tårna, så att folk verkligen hajar till.

Barriärbrytande mål, påminns jag om. Minns berättelsen jag drar på kursen i kvalitets- & miljösystem som jag håller årligen på en yrkeshögskola, om John Young, chef for Hewlett Packard (på tiden de hette så, och inte bara HP), som 1979 (tror jag) satte det barriärbrytande målet att på tio år minska antalet fel pga kvalitetsbrister till 10 %. Gissa hur lång tid det tog? På nio år hade de kommit i hamn. Anledningen? Jo, John Young själv säger att han formulerade målet som han gjorde helt enkelt för att skaka om folk. Alla förstod att de kunde inte bara titta på sin egen arbetsplats utan de var tvungna att titta på samarbeten, hela processer osv, och det fick till följd att folk lyfte blicken och verkligen genomförde rejäla förändringar. De fortsatte därefter med liknande tio-års-mål som också blev lika framgångsrika.

En annan av mina favoritberättelser är den från ett blogginlägg av Seth Godin som handlar om att istället för att jobba mer timmar, i ett försök att bli oumbärlig och få allt gjort, istället göra precis tvärt om. Han säger ”Om du bara får jobba fem timmar per dag, istället för åtta, tio, tolv, femton – vad skulle du då göra?”. Det där blogginlägget har jag plockat fram mången gång, både för egen del, men också för att skicka till chefer, projektledare mm, som försöker jobba mer timmar i ett försök att hinna med och visa sitt värde. Istället för att fundera över vad de gör, hur det görs och varför.

Bodil Jönsson

Barriärbrytande mål med andra ord, som gör att du tvingas titta på det du gör med andra ögon, för mer av samma är inte svaret.

Så, vad säger du, är det möjligt, önskvärt, sannolikt att vi inom en snar framtid jobbar endast två timmar om dagen?

Tiondel

Detta är mitt tionde inlägg i #Blogg100-utmaningen, av totalt etthundra (på hundra dagar). Det betyder att jag har gjort en tiondel av bloggandet, och att jag har nio tiondelar kvar.

Det känns helt rätt att vara en del av #Blogg100, och jag har redan lärt mig en massa. Att blogga mha WordPress-appen i min telefon, att tidsinställa inlägg, att inte bara reflektera över dagen/aktiviteter/händelser utan att faktiskt skriva en rad eller två om det. Bara för att nämna några lärdomar.

Jeff Young, VD på Hewlett-Packard, utmanade 1979 sina anställda genom att sätta följande mål*:

Vi ska minska otillförlitligheten av våra maskiner
till en tiondel, på tio år.

Tror du det var görbart?
Visar sig att de lyckades nå målet på nio år. Därefter fortsatte de med liknande mål, bland annat för mjukvarufel samt service.

Ett sånt här mål kallas för ett barriärbrytande mål. Det är så stort att det nästan känns som det är omöjligt. Men de flesta barriärer vi stöter på är mentala, och de barriärerna är ofta skapade av oss själva eller organisationen vi arbetar med.

Jeff förklarar målsättningen så här:

Jag ville tvinga människor att se på sina arbeten på ett annat sätt. Storleken på utmaningen ändrade sättet på vilket medarbetarna […] såg på varandra.

Effektiv barriär - som går att forcera

Förutom att hoppa på #Blogg100 så satte jag i veckan ett professionellt barriärbrytande mål. Under en coachingsession, hos min egen coach, formulerade jag ett mål som kittlar dödsskönt i kistan! Det handlar om att bygga en coachingpraktik, och jag lovar återkomma till ämnet, så ni kan följa min resa.

Har du, eller någon du känner, satt ett barriärbrytande mål någon gång? Eller skulle du vilja? Skriv en rad om det om du vill – ibland blir mål verkliga först när vi sätter dem på pränt, och i ännu högre utsträckning när vi gör dem offentliga.

*Källa: Bo Bergman Bengt Klefsjö Kvalitet från behov till användning, tredje upplagan, 2001