Ömsom sol, ömsom regn

En dag fylld av både solsken och regn, så mitt nyinköpta regnställ från Clas Ohlson kom sannerligen till användning bums!

regn och solFikat med finaste Wivan ❤ som flyger på nya äventyr imorgon, gått på fotbollsmatch mellan FC Rosengård mot KIF Örebro DFF på Malmö IP (2-1 till hemmalaget) tillsammans med maken, åt därefter kvällsmat med densamme på Noodlemarket på Triangeln, innan han tog sig till Sir Toby’s för att se Sverige-Ryssland-matchen och jag cyklade (i regn och regnställ) till Entré för att gå på bio. Solo. Osäker på om jag någonsin gått på bio ensam förut. Kanske möjligen någon gång. Förunderligt!

Såg Insidan ut av Disney/Pixar. Lite gullig. Och på sätt och vis visar den precis som det är, tror jag. I skallen våra alltså. Bortsett från att det är bra många fler än fem känslor som ”slåss om kontrollbordet” så klart. Och med den väsentliga skillnaden att det inte bara är känslorna som kan titta på mig via sin storbildsskärm, jag kan dessutom titta på dem samtidigt. Och det sistnämnda är faktiskt något av det största jag kommit till insikt om. Jag upplever det jag upplever, men kan samtidigt bevittna mig själv under upplevelsen.

Tvetydigt, och kanske lite svårt att förstå. Har du läst Eckhart Tolles beskrivning av sitt aha-ögonblick, så vet du kanske vad jag menar? Just nu gäspar jag dock stort så jag tänker inte ens försöka ge mig in på att försöka förklara hur jag egentligen menar. En annan dag kantänka?

 

Broken

Vi är barnfria eftersom ungarna är med momo respektive farmor. Det gäller att passa på! Så igårkväll mötte jag upp maken efter jobb för en snabb middag och därefter bio.

Maken valde filmen Broken på biograf Spegeln i Malmö. Och vilken upplevelse!

20130327-080623.jpg

Makens uttalande efter filmen när vi gick mot våra cyklar säger allt:

Jag känner mig omskakad.

Jag kan bara hålla med. En omskakande film, som visar hur de små nyanserna kan få enorma konsekvenser. Hur vi som människor behöver säga ifrån, markera, kliva fram, ta vårt samhälleliga och medmänskliga ansvar. Det kräver mod. Karaktären Mike i filmen säger i ett sällsynt tillfälle av insikt att ”mod är att vara rädd för någonting, men göra det ändå”. Och det är precis det som behövs, att vi vågar fast vi är rädda.

Bra skådespeleri, estetiskt filmat med ett bedrägligt lugn. Musiken av Electric Wave Bureau är pricken över i:et:

Om du inte sett Broken, gå och se den!
Om du sett den, dela gärna med dig av dina tankar om filmen!
Vilken känsla lämnade du biosalongen med?