Midsommar.

Och en udda midsommar är det.

Känner mig bakis. Jag, som i princip aldrig dricker alkohol, och som definitivt inte druckit något senaste veckorna, känner mig likväl bakis. På midsommarafton. Ler lite för mig själv, och tänker att jag hellre känner mig bakis på midsommarafton än faktiskt är det imorgon på midsommardagen, då jag misstänker att många andra kommer vara just det.

Kanske inte så underligt att jag känner mig bakis heller för den delen. Det har varit i det närmaste en virvelvind av aktivitet för mig hela detta året, både i som runt mig, något som kulminerade förra veckan. På söndag åker jag till Kenya och fastän det lär vara åtta hektiska dagar på plats så är schemat satt och det enda jag har att göra är att följa med. Jag har förhoppningen (inte förväntan!) om en alldeles fantastisk och lärorik och once-in-a-life-time-fylld resa, men det enda jag kan göra är just att följa med. Att vara där. Närvarande till det som är, i stunden. Inget annat.

Och dagens känsla av att vara bakis, trött, seg, lite orkeslös, oförmögen att ta itu med nånting (vänta till imorgon dock, då jag ska packa och fixa huset för mina kommande AirBnB-gäster och mycket mer. Då har jag också en tydlig och skarp deadline nära inpå, så då lär jag få eld i baken månntro.) ser jag snarast som ett sunt tecken på att jag håller på att varva ner en typ av handlingsberedskap, till förmån för en annan. Ett skifte jag välkomnar!

Med det sagt bjuder jag på en midsommarbild från 2016 och önskar dig en riktigt fin midsommar!