Välkommen hit, Kotte!

Stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ut tillsammans med maken som berättade om kvällens trädgårdsbestyr (själv höll jag i medlemsmöte för föräldraföreningen i Husie) då jag fick syn på liten kotte vid en av odlingsbäddarna. Ett vårtecken så sant som något och därmed varmt välkommet!

Kotte nyfikenHögg kameran och smög sakta ut för att föreviga den lille. Kotte höll till vid några knoppande tulpaner och jag trodde det var tulpanblad han smaskade på, men det krasade lite för mycket för det. Det var så klart en liten trädgårdssnäcka som kotte satte i sig under ljudlig njutning.

Kotte smaskar på

Sonen smög ut i pyjamasbyxor och kom riktigt nära. Men när han upptäckte en fästing bakom örat på kotte och ryckte fram för att plocka bort den blev Kotte rädd. Vi backade undan (fästing intakt bakom örat) och efter en ganska lång stund vågade kotte sig på att börja smaska igen.

Tycker det är så fantastiskt att få uppleva naturen så nära inpå! Under lunchen, som intogs i trädgården, hade jag sällskap av en fågel som ivrigt hackade i fågelholken för att trimma öppningen till perfektion.

Kotte tar en tur

Tar du tillfället i akt att njuta av stunder som denna?

Vårtecken

Ja, vårtecken kan man få leta långt efter så här den 22 mars, när snön ligger vit ute och det småsnöar. Men solen skiner, fåglarna sjunger och under snötäcket finns knoppande växtkraft. Om det har jag själv skrivit och visat i bildform tidigare. För en vecka sen skrev min son följande blogginlägg:

Vårtecken enligt Mr BSå nog kommer våren – om det hyser jag inga tvivel alls!

Vad gäller gossens bloggande är det ganska roligt att iaktta hur han hantera det hela. För det första är det hans egen idé att blogga, han fick tjata en vecka eller två innan vi tog oss tid att tillsammans starta den. När den väl var igång frågade jag vad hans tankar är men bloggen. Den är i första hand till för nära och kära, och han har som uttalat mål att skriva ett par två-tre gånger per vecka. Och det gör han nästan, oftast på alldeles eget bevåg. Detta blogginlägg visste jag inte ens om att han filade på, utan det trillade in i min Reader.

Jag uppmuntrar båda barnens bloggande, eftersom jag kan se hur det kan gagna dem. Det ger också utrymme till diskussioner med dem om hur man ska tänka, vad kan/bör man lägga upp, vad är av intresse för andra osv. Sen ger det ju en vana vid lite reflektion, och ger träning i att formulera sig, försöka hålla en röd tråd, sätta rubrik osv. Dessutom tycker jag det är viktigt att barnen (och vi vuxna!) lär oss att bli producenter och inte bara konsumenter på nätet.

Bloggar du, eller dina barn? Hur går dina tankar i frågan producent och/eller konsument på nätet?