UTVECKLING. Fastnar i ordet i sig. Utveckling. Att vecka ut något. Lite som en solfjäder. Eller påfågelns stjärtfjädrar. Ser inte mycket ut för världen när de går där och släpar den efter sig… men så vecklar de ut den och helt plötsligt står man inför ett slags sagoväsen, som bär med sig en tablå, med ett mönster som på den vackraste tavla. Fantastiskt.

Och det är ju det som utveckling syftar till. Att locka dig att veckla ut dig, att visa upp dig, i all din prakt och rikedom. Och så tänker jag att det där både kan vara fysiskt och psykiskt. För det finns många sätt att inte ta plats. Och lika många sätt att ta plats.

Jag lyssnar mycket på podcasts, och detta årets absoluta favoritpodcast blir podden The One You Feed. Och det är just utveckling den allt som oftast handlar om. Människor som delar med sig av sin story, hur de vecklat ut sig, och vad som händer när de gör det. Det är inspirerande att lyssna till, inte minst för att jag plockar hem vissa saker, tar dem in i mig, reflekterar, funderar, agerar. Idag lyssnade jag till avsnittet med Todd Henry, och det rekommenderar jag verkligen, men det finns många andra som också verkligen fått mig att veckla ut mig, lite till, och pyttelite mer, och ännu lite grann. Och det är de små förändringarna som på sikt kan göra så otroligt stor skillnad!

Utveckling – jag tänker på påfåglar och podcasten The One You Feed.
Utveckling – vem eller vad tänker du på?