Växtkraft!

Blir så imponerad av växters fantastiska förmåga och kraft, att få fäste, växa, frodas, på de mest bisarra ställen. Gick en promenad härförleden och upptäckte denna lilla smultronplanta som sitter precis vid en garageuppfart och alltså blir påkörd av en bil dag efter annan. Men likväl så var den full av mogna smultron (nyligen påkörda som bilden visar)

smultron

Smultronreva som fattat tycke för en trottoarkant i Malmö.

Och sonen fascinerades av fikonträdens livskraft under vår nyligen avslutade semestervecka kring Franska Rivieran. Här en av de mer udda placeringarna, men vi såg dem verkligen överallt!

En fikonplanta har slagit sig tillrätta i en grenklyka, ca 4 meter upp på ett av de ståtliga barrträd som finns överallt kring Franska Rivieran.

En av mina favoriter har jag dock inte bild på just här. På en av tvärgatorna här i grannskapet finns ett gammalt hamlat pileträd som har en fullvuxen vinbärsbuske i kronan. Första gången jag såg den så tog det ett tag innan jag kunde identifiera vad jag faktiskt såg, för det var så otippat. Och jodå, den vinbärsbusken ger gott om bär, år efter år, jag håller lite koll på den nämligen.

Är inte växtkraften fullkomligt fascinerande, så säg?

Längtan

Att längta. Tycker du om att längta? Längtan är en beståndsdel av lycka, lärde jag mig på en workshop med Imagination Club Scandinavia.

Efter en vecka på Gotland kom följande foto på Viber, med tillhörande text Till mamma från B.

20130709-125320.jpg

Blev därför än gladare när familjen rullade av Gotlandsbåten, plockade upp mig vid färjeterminalen och B sträckte fram ett inslaget paket. Med, just det, bären i! Med grässtrån och allt. Dessutom med ett litet tillskott av svarta vinbär och ett fåtal hallon. Allt plockat i trädgården av B, till sin mamma. En kärleksgåva helt enkelt. Ett tecken på att B längtat efter mig, likväl som jag längtat efter familjen.

Längtan är en del av lycka. Jag gillar att längta. Gör du?