Samklang i nuet

Tiden går fort när man har kul… Två dagar vid foten av Stenshuvud är till ända.

I avslutningen av kulningskursen sammanfattade alla deltagarna sina upplevelser med varsitt ord. Helenas ord var Samklang, Saras Nu.

Vår fantastiska lärare Anna Elwing uppmanade oss att dela med oss av kulandet när vi känner att det börjar landa i oss. Och eftersom vi, Sara och Helena, känner att en början har landat i oss efter dagens övningar, inklusive en stund med sång och kulning att bli hög på, uppe på Stenshuvuds östra topp med milsvid utsikt över land och hav, delar vi här med oss av våra första stapplande kulningssteg. Spring ut nu på bete, lilla kossan Lise!

Vi vill säga ett stort tack till Maria Heijbel, Lena Alebo, Österlen berättar  och Österlens museum för två dagars musikaliskt grönbete!

Det här inlägget har Helena och Sara samskapat och vi postar det på bådas bloggar.

Lockrop och vallvisor

Vilken dag! 

Tror faktiskt jag nöjer mig med det omdömet. 

Och med följande minnesanteckning, så jag vet var jag har texterna omutifallatt de faller ur mitt muskelminne efter dagens innötning: 
Ser fram emot vad morgondagen bär med sig, efter att ha sovit en natt på alla dessa intryck och nya ljudbilder som framtonat i och ur kroppen min idag. Att finna nya röster inom mig – och samtidigt återknyta till min barndoms ”kattspråk” som jag nu inser använder samma register och teknik som kulning gör – det ger mersmak. Har dessutom fått en helt annat relation till trallande efter kursdagen. 

Och så har jag och Sara dessutom ägnat ett par timmar åt projektspånande – mer skrivande kommer det bli framöver, var så säker!

Vilken dag, med andra ord!

Kurs i kulning dagarna två

Ligger i sängen i rummet på Pensionat Stenshuvud och gläds åt att – tillsammans med Sara – ha två dagars Kurs i kulning framför mig. 

Vad kulning är? Lyssna här!Tur det finns kossor på Bulltofta som jag kan öva mig på när jag kommer hem. 

Vilken ynnest att både ha möjlighet att gå på en kurs som denna, som jag går enkom för att det lockar mig så enormt, och att faktiskt välja att göra det. Utan Saras initiativ – hon bokade kurs och rum på Pensionatet och meddelade mig att det fanns en ledig säng till mig – så skulle det nog förblivit en sån där Oh, så läckert det hade varit!-tanke. Men nu blev det mer än så!

Nu ligger jag här efter en timmes gitarr-plinkeplonkande tillsammans med Sara, nyfiket öppen och förhoppningsfull om två intensiva och innehållsrika dagar då jag kommer lära känna min röst på ett helt nytt sätt. 

När valde du senast att göra något för dig bara precis för att du har lust till det?

Day 7 #NaJoWriMoPrompt: Who Inspires You?

For today’s prompt, think about and honor the people (personal friends, family members, writers, singers, artists, spiritual leaders, speakers) who inspire you in any way. Write a list of those people, and if you have time, add a few sentences about how each person inspires you. Happy journaling.

I’ve done this before. Or I do this routinely, would be more correct to say. In the blog Christmas advent calendar counting down to Christmas last year for instance, I showcased many people who inspire me. And I regularly write on the blog, about people that inspire me in some way, both people I know and those I just know of. So perhaps, a challenge for me, would be to try to write about people I haven’t written (much) about before? Or, perhaps, I’ll try to stay close to home instead…

My maternal grandmother, my Momo –  So skilled with her hands, in many ways. Her paintings adorn my walls. She passed away many years ago, but thanks to her art, she’s with me in everyday life.

My niece Sara – Another artist. Yeah. There is something about artists that attract me, people able to create beauty with nothing more than a pen, paper and their own hands. But I can also have very deep conversations with Sara. I am inspired by her wisdom, and honored that she opens up to me, for us to have these conversations.

Malin, my bonus daughter – Curious on life, filled with questions, and often with a huge grin on her face. She is like liquid sunshine, able to light up a room with her mere presence.

Birgers dogMy maternal grandfather Birger – never ”too old to learn”. I remember finding this dog during one of my #cleanse4expansion-sessions. He emailed that drawing to me few years before he died, or wait… No, he painted it using Paint on his computer, printed it and sent it via snail mail, that’s why it’s signed by him! Anyway,  80+ and eager to learn to use his new computer. That’s inspirational to me. And what a gifted story-teller he was! When he got started he had us all in raptures, eager to hear just one more story.

Then there’s Me – I inspire me. Huh. Go figure. Didn’t have that one pegged what I started this journaling session. But it’s true though. I do inspire myself, especially when I notice how far I’ve come towards unveiling the one deep within, the self of pure potential that is there, inside, shining through more and more often. When I see how differently I act Today, compared to Yesterday, it makes me very curious about Tomorrow!

Sitting here, listening to some music, hubby cooking dinner in the kitchen, reminiscing about my grandparents who have long since passed away, but also on the younger ones on this list. And then there is me. In the middle. A bit farther on the Journey we call Life than Malin and Sara, but with a long way to go before hitting old age. Aware of the links between us all, how I am connected to the past and the future, while being in the present.

I close my eyes. Exhale. And relax into gratitude. Gratitude for life, for awareness, for the sense of immense connection to all that is. Realize, there’s inspiration all around and within me. It’s abundant. I just have to look for it!

Ellen Langer talks about mindfulness as the act of noticing new things, and suggested looking at your spouse with the intent to find five things about them that you’ve forgotten about, that have faded into oblivion, into everyday ordinariness, in a way that makes you just not see it anymore. She suggested your spouse would come to life again in front of your eyes, rekindling a bit of the wonder you felt towards them once upon a time.

I just saw that inspiration is the same. As I sit here, I become aware that most people are inspiring to me. There’s always something inspirational. Just as I could probably find something really annoying about most people, I can find something about them that inspires me. *haha* Guess which one will make me feel better? I’ll choose the act of noticing things that inspire me any day, rather than going on a quest for annoyance.

What about you? Inspiration? Where? Who? What?
Do you actively look for and notice it in your life?