Liv och död

När döden knackar på dörren så står vi där, 20140127-145016.jpglite villrådiga, osäkra, fundersamma över vad jag ska säga, vad jag ska göra. Känns skönt att vara ovan vid frågeställningarna, tacksam för att döden till dags dato varit en liten del av i mitt liv, trots allt. Men visst finns den där, döden. I tanken, i rädslan, i verkligheten. I vetskapen att vi alla skall den vägen vandra. Nån gång. På nått sätt.

Landar i att det bästa jag kan göra är att inte försöka krångla till det. Att inte tänka ut i förhand vad jag ska säga, eller vad jag ska göra, utan lita till att min inre visdom besitter alla svar, ord och handlingar som jag behöver. Det finns inget jag kan göra åt situationen som uppstått, det enda jag kan göra är att finnas här. Så det är vad jag försöker göra just nu, finnas här.

Förutom det så tänker jag också med tacksamhet på livet, på upplevelser, på kärlek och vänskap. På hur värdefullt det är att glädjas åt de vardagliga stunderna som utgör livet. På höjdpunkter som utgör ena ytterligheten, på stunder av bottenlös förtvivlan som utgör den andra. Och allt där emellan.

Lev livet, min vän, och gläds åt det, i all dess rikedom, med alla dess nyanser.