Givmildhet

En FB-vän la upp en länk på Facebook till ett klipp som verkligen berörde hen. Jag blev nyfiken, och föll för det även jag:

Hur kan det komma sig att de som, till synes, har mindre, har lättare att dela med sig av det som de trots allt har? Vad är det som gör att de som lever i ett – synbart – överflöde har svårare att skänka något? Och stämmer detta? Valideras hypoteser som dessa av klipp som detta, eller finns det mer hårdfakta bakom? Någon som vet?

I helgen berättade en britt att han läst att Sverige är det land vars befolkning ger allra mest till välgörenhet, typ 1 % av vår inkomst. Han tyckte det var något att vara riktigt stolt över, men själv blev jag lite misstänksam. Stämmer det där verkligen? Är det så? Ger vi ”så mycket”? Och är det verkligen mest i världen? Någon som kan upplysa mig?

Och vad handlar det om, för den delen, det där med att skänka pengar till behövande? Ger du? Oavsett om du svarar ja eller nej på frågan, varför har du valt just det?

Jag ger själv, både till tiggare och till olika föreningar/rörelser, som Läkare utan gränser, Greenpeace, Rädda Barnen och allt vad det är. Om jag funderar lite djupare på varför jag gör det så är det väl ett antal olika skäl. Varför jag ger till tiggare har jag skrivit om förut. Men organisationerna får främst för att jag vill ge kontinuerligt stöd. Är månads”skänkare” till de flesta av dem, sedan brukar jag köpa Action Aid-presenter och ge bort istället för en blomma eller gå-bort-present, eller vid uppvaktningar. De jag stödjer utför ett viktigt arbete, enligt mig. Men det slog mig just att jag kanske inte tänkt tanken hela vägen, när jag valt vilka jag stöttar. Jag brukar dela in det i två kategorier, de som åtgärdar ett akut problem (föder de svältande, katastrofhjälp osv) eller de som arbetar med att åtgärda rotorsaken (som t ex Hungerprojektet gör i sitt arbete med att inte bara avhjälpa akut hunger utan genom att arbeta långsiktigt med att helt utrota hunger). Har dock inte funderat närmre på hur fördelningen i dessa kategorier är bland de vars arbete jag stödjer regelbundet. Ska nog göra det.

Tänk att ett klipp på ett par minuter kan få igång min hjärnverksamhet på detta viset. Går du också igång?

Dubbelpremiär!

Ja, idag är det dubbelpremiär för mig! I morse släpptes min första podcast, dvs ungefär som ett radioprogram fast tillgängligt på nätet. Det är Ann och Emil som möjliggjort detta, tack vare att de är sådana där driftiga individer som inte bara kläcker goda idéer utan dessutom agerar på dem. Detta är en idé som de manifesterat fullt ut. Imponerande!20130614-173821.jpgJag har både lyssnat på många podcasts och pratat mycket om poddande under de senaste två månaderna eller så. Därför känns det extra roligt att jag nu fick tummarna loss och testade att göra också! Min premiärpod är tio minuter lång och du hittar den både på 10minuter.se, på iTunes och på skolvåren.se. Jag hoppas du lyssnar, ger lite återkoppling och sen skapar din egen 10minutrare. Jag är ju nyfiken på vad du har för skolminne och/eller framtidsvision för skola/samhälle att dela med dig av! (Korrigerat 25JUN då 10minuter.se var tvungen att byta namn.)

Men det var ju dubbelpremiär, sa jag, och det är det också. Jag har gästbloggat för första gången idag, eller… nästan. Har ju gästbloggat med en bokrecension tidigare, men detta är första gästbloggen där jag blivit aktivt tillfrågad om jag kunde tänka mig ett inspel. Och det kunde jag så klart.

Det var Christian HertzPennybridge, som tar fram ett nytt koncept för att förenkla insamling till välgörenhet, som hörde av sig för några veckor sedan och ställde frågan. Fick lite inspiration tidigare i veckan och idag publicerades mitt inlägg på Pennybridges blogg. Kolla in den med vettja!20130614-210641.jpgFör mig är båda dessa tillfällen lysande möjligheter att sprida ordet om det jag brinner för, nämligen att skapa ett hållbart lärande samhälle. Och därför tänker jag fortsätta ta alla tillfällen när de dyker upp, och jag tänkte även fortsätta sprida ordet. På det sättet vidgas kretsen som vet om #skolvåren sakta men säkert, och det behövs för att jag ska nå min framtidsvision.

Vad krävs för att ta dig några steg närmare din framtidsvision?