Att bli till i skrift

Ju mer jag skriver, desto mer vill jag skriva. Ju mer uppmärksam jag är – på min omgivning, på mig själv och min upplevelse av världen, på text i böcker jag läser och allt annat som utgör livet mitt – desto mer vill jag skriva. Jag vaknar och det finns embryon till blogginlägg inuti mig, som likt lamm studsar runt inom mig, och inget annat vill än komma ut på grönbete.

Usch då, så stressande! Då måste du ju kasta dig över datorn/paddan/skrivboken och få ner embryona på pränt?!

Nej.

Jag upplever det inte så. Stressas inte alls åt det. Gläds! Så mycket det finns som vill komma ut, vilken lycka det är. att få uppleva det. Inte alls stressande, för jag ålägger inte mig själv ett Måste, att jag Måste få ned alla bloggembryon på pränt. Nä. Det är snarast extra spännande att sätta mig ner och sätta fingrarna till tangenterna, för att se vad som väljer att slinka ur mig idag. Av allt jag skulle kunna skriva om – vad är det som vill gå från det formlösa till form, från att ”bara vara en tanke” till att bli till i skrift, just idag, just nu?